Vad hade ni gjort i min sits för att få ett så bra liv som möjligt? (Ung vuxen)

Jag är en 21 år gammal man som nyligen blivit accepterad till lärarprogrammet på högskolan, vilket jag är otroligt stolt över eftersom ingen i min släkt har någon utbildning förutom gymnasium. Jag har dock gått på högskolan tidigare inom IT-säkerhet, och det var på tok för svårt (läs: Jag var för omotiverad) så jag hoppade av. Tack vare detta avhopp så har jag fått ett återkrav från CSN där de vill ha tillbaka pengarna de betalat ut av mig, och det är helt korrekt. Jag ska betala tillbaka pengarna, men jag är som så många andra arbetslös och har ingen inkomst alls.

Jag ringde till CSN och hörde, och dom sa att man får söka CSN även om man har fått återkrav, så jag sökte enbart bidrag för att hjälpa mina studier.

Men nu till saken: Hur ska jag finna motivation? Jag vill verkligen bli någonting här i livet och jag kan absolut tänka mig att bli lärare. Jag har en historia i politiken så jag har lärt mig hur man förmedlar information korrekt och riktigt. Jag har mycket bra självförtroende och jag känner att jag kan prata och lära ut på ett bra sätt.

Är svaret så enkelt att jag ska skita i allting (dataspel!) och lägga 110% på studierna? Jag är så rädd för att min lathet kommer slå till och att jag kommer misslyckas med studierna p.g.a. motivationsproblem/disciplinproblem.

Vad hade ni gjort i min sits? Ni som redan är "vuxna", vad hade ni gått tillbaka i tiden och ändrat på för att få ett bättre liv där ni är nu?

Alla tips och historier uppskattas. Studierna börjar 31 Augusti och jag har redan börjat sälja saker som jag inte behöver (TV, Chromecast, Dator, Kaffemaskin, Litteratur från IT-säkerhetsprogrammet) och jag har nu bara en telefon och bärbar dator kvar.

Kan ju även säga att jag har 0 pengar, är nykterist, har inga vänner och spenderar den tid jag har på datorspel & jobbsökning.

Kan även tillägga att eftersom jag har 0 pengar så har jag ingenting att betala litteratur med, så jag hoppas jag får CSN... Annars är det nog kört.

Läs på om detta (kan ju vara till nytta för dig även när du får egna studenter):
https://sv.wikipedia.org/wiki/Prokrastinering

Öva på det, och om dataspelen är i vägen så ska du givetvis göra dig av med skiten på direkten och skaffa en produktiv hobby istället.

Sluta spela datorspel helt enkelt. När du ligger på din dödsbädd måste du ändå utvärdera dina livsval.

Vad valde du? Att leva livet genom en datorskärm eller att uppleva det på riktigt? Svaret torde vara enkelt, lösningen desto svårare.

Det kan vara en svår övergång att komma från gymnasieskolan där man gör allt för att du ska klara dig och rent generellt har mycket låga krav för att bli godkänd, till att börja på högskolan och ha oceaner av egen tid att förvalta på ett bra sätt. Jag känner igen mig i det du beskriver.

Mitt tips är att du engagerar dig i några utvalda studiekamrater, att ni blir ett gäng som krigar ihop. Det är viktigt att man trivs med att gå till skolan och kanske kan man få struktur om man lägger in lite gemensam studietid efter föreläsningarna. Sedan tycker jag att du ska söka jobb. Om du är så smidig som du beskriver kan du säkert få något annat jobb än de allra enklaste. Reception på kvällstid? Det kan möjliggöra studier även där. Då får du in pengar och kommer ifrån datorspelandet, men det finns också fortfarande mycket tid till spel om du önskar det.

När man spelar mycket och inte reflekterar över att man spelar mycket, så spelar man förmodligen för mycket. När man kommer ifrån det mest intensiva spelandet, så inser man meningslösheten i att sitta hela dagen. Det brukar vara självsanerande när man kommer ifrån det.

Högskolorna har bibliotek där all aktuell litteratur finns. Har man svårt med disciplinen, kan det också vara bra att sitta i en läsesal.

Lycka till!

Så länge du har tillräckliga kunskaper i skeppsbrott och hela havet stormar så behöver du inte vara orolig för att lärarlinjen ska vara för svår. Om du brinner för att lära ut och alltid har drömt om att bli lärare så ska du så klart köra. Men om det snarare är "Jag kom inte in någon annan stans men vill ändå ha en högskoleexamen" så hade jag tänkt efter. Lång utbildning, dålig lön och kaxiga elever.

Har du sett Mr Robot? Jag är som Eliot, jag är kass på det sociala livet och har som sagt inga vänner. Jag känner samtidigt inget behov av det. Är det möjligt att klara sig bra ensam?

Jag ska definitivt spendera mycket tid på biblioteket, skitbra att du sa det!!

Formaterade min bärbara dator precis och har nu bara Chrome och Microsoft word =)

Det pågår dock en debatt om att höja lärarlönerna

Jag har aldrig brunnit för att bli lärare, men jag känner samtidigt att jag skulle passa bra in som lärare. Jag älskar att vara med barn. Det är för övrigt årskurs 1-3 jag får lära ut till, så jag behöver inte dras med snoriga tonåringar som bestämt ska ha keps på sig i klassrummet.

Har tyvärr inte sett det. Men hur menar du kass? Du har ingenting att säga, du bryr dig inte om vad andra har att säga? Eller lider du av ångest och fobier? Om jag tolkade det rätt så hade du varit i politiken och kan tala inför folk, och antagligen, känner att du kan vara ledaren i ett klassrum. Man behöver inte bli BFF med studiekamraterna, men det kan ändå vara bra och givande att diskutera det man studerar. Det blir säkert lite sociala aktiviteter i början, om inte annat, så någon typ av seminariegrupper eller dylikt på utbildningen. När det föreslås något så haka på även om det tar emot. När du väl har en fot inne, så kan du ju bestämma själv hur mycket du ska vara med på grejor.

Ska ge det en chans, absolut

Jag har väl social fobi, fast ändå inte. Jag känner liksom inget behov av att vara social, utan är helst med mig själv. Kanske bara inte har hittat bra vänner än som triggat social lust :P

Det är alltid inspirerande att människor tar tag i sin *misär*

För mig är du 21 år ung så du har nog några år på dig att landa ordentligt men först, se till att du blir ordentligt 'bundis' med föräldrarna. Kan du inte det kommer du eventuellt möta en uppförsbacke 'lite här och där' då inga personer du kommer samarbeta med är mer positiv till dig än just dom (frånsett alla som tjänar på dig).

Vad är meningen med livet?
Vad är din mening med livet?

För mig är självständighet och förståelse viktiga och det styr ganska mycket av mitt liv.
Jag gör säkert inte rätt om man frågar omgivningen men jag trivs och mår bra, det räcker för mig.

Du har ungefär 12 'lösa' timmar att disponera per dag, vad gör du av dom för att må bra?

Eftergymnasiala studier är bra för rutin men det är ganska låg effektivitet om man ser till kärnkunskaper. Man får dock andra viktiga saker på köpet som social 'skill' och metodik för att 'hitta väsentlig information' och som för mig - man får leka med riktiga prylar

Jag skulle gissa att det inte lönar sig att du studerar vidare nu om du inte redan vet att du kommer vara en bra lärare om några år, jag har säkert fel (händer ofta).

Men annars - proceed with excellence

Tack för inlägget. Vad innebär bundis med föräldrarna? Jag har god kontakt med dem och de stöttar mig.