Aldrig bli nöjd med tjejen jag har?

Det är så att jag har ett problem. Det är inte precis så som det är skrivit på tråden.
Jag har nyligen skaffat en flickvän och ännu en gång händer det jag gör varje gång jag får en flickvän. Jag börjar fokusera på hennes fel och misstag? Är detta normalt?

Vad är det för fel som du tycker att hon har?

Vad har du för fel?

Har du provat att fokusera på ditt eget liv? Du kanske tänker för mycket för att du har för mycket tid över.

//Krysantemum

Svårt att svara på. Bara du kan veta om du inte har hittat rätt eller om du lurar dig själv för att du inte uppskattar det du har.

Låter lite som du har anknytningsproblem i grunden. Du kanske har svårt att "ta steget" in i en relation på riktigt. Det kan ju bidra till att du på ett omedvetet sätt börjar störa dig på fel och brister.

ännu värre för mig, har precis skaffat mig en tjej - hon har inga brister överhuvudtaget men ändå kan jag inte bygga några känslor, vad beror detta på?

Det kan bero på att hon egentligen troligen är under din liga.

Så fungerar det hos mig i alla fall. De tjejer som är i min liga vill ha någon som ännu långt över hennes egen liga så jag hittar sällan någon "i min liga".

Men så hittar jag tjejer som är under min liga, sedan blir jag likfan missnöjd och vill inte ha relationen längre, för jag vet att det är krystat och att jag är "kär i kärleken" inte i personen, för det är ju skönt att vara i relation bara för att vara i relation. Man har i alla fall någon. Samtidigt blockerar man sig själv att skaffa någon man verkligen hade kunnat trivas med.

Får jag fråga vad du menar med "tjejer i din liga" !? Vem bestämmer vad som är vad och vem som är i ens liga. Är det pengar, annan framgång eller utseende som styr detta? Blir man kär så blir man kär. När man börjar intelektualisera kärleken så är det ej kärlek. Kärlek är när man mår bra i en annans sällskap där ytligheter så som utseende mm inte finns på kartan. När jag träffade rätt (vi har dock våra små problem) så föll jag pladaskt. När man är kär så ser man inte dessa brister och då menar jag exempelvis någonting i utseendet man stör sig på. När jag tidigare träffat killar har jag kanske stört mig på ytliga attribut och då har det ju faktiskt visat sig att jag inte är kär.

Sen kommer ju det andra när förälskelsefasen är över och man ska ta in att personen ifråga inte är perfekt utan har både bra och dåliga sidor. Detta är det svåra men när man väl har kommit över det så är det faktiskt oerhört fint.

Kanske inte rätt tjej trots allt som är perfekt. Återigen detta enligt mig är att intelektualisera något som inte går att tänka sig till.

Det är just det som är problemet. Jag vet inte vad jag vill tror jag. Det roliga är att jag ville ha den här tjejen mer än jag ville ha nästa. Kanske jag behöver mer tid och bygga på relationen?


Det är definitivt anknytningsproblem? Kan det bara vara något om att behöva ge det mer tid? Kommer bli en väldigt djup fråga men MÅSTE man bli kär så snabbt man börjat?

Jag vet ej om jag tolkar dig rätt men menar du att det bara är rätt om man blir kär pang bom?

Jag tror kärlek växlar. Ibland känns det mer och ibland känns det mindre. Man ska nog inte fokusera på "hur det ska kännas hela tiden" det har varit mitt problem hela mitt liv i alla relationer men idag har jag mer en avslappnad attityd till det hela efter en tids terapi. Det fina är faktiskt att ju mer man slappnar av och är i balans med sig själv desto mer kontakt med sig själv får man. Försök att inte fokusera så mycket på känslor osv utan lev i det är mitt råd.

nej såklart inte, men vet mer i teori än praktik.. Det är kanske bara jag som förväntar lite för mycket på en gång och behöver ge det tid