Ge mig exempel på när det är bättre att vara känslostyrd

om man ser på förnuft och känslor som två motsatta sidor måste ena sidan vara större en andra. I många fall handlar det om vinsten (känslor) mot risken (förnuftet) EX. du älskar en tjej, den perfekta tian. Du är förtillfället i en stadig relation med en okej tjej som du gillar. Är det värt att följa känslorna och få tjejen du älskar eller ska du gå efter förnuftet och stanna oss din nuvarande tjej. Om du går kan du inte få tillbaka henne men om du inte går får du aldrig någon mer chans. slutsatsen blir att utan känslor kan du inte få det bättre.

Ett annat scenario är att två av dina bästa vänner ligger fastbundna på en tågräls vars tåget kommer i 10km/h mot dem. Dina bästa vänner är falskt anklagade till att begått brott vars straff är att de inom en vecka kommer bli avrättade. framför dig står personen som har begått brottet men sluppit undan straffet. personen väger exakt den vikten som krävs för att stanna tåget i tiden för att rädda dina vänner. Knuffar du personen framför tåget??

Knuffar du honom så följer du dina känslor och begår ett mord.
Gör du det inte så tänker du rationellt, dina vänner skall ju ändå dö... dock skulle du kunnat hindra det.

Det är upp till dig att svara på frågan om det är bättre att vara känslostyrd i frågan.

https://www.youtube.com/watch?v=IJ36cRPg9es

En film som passar in ganska bra på TS fråga, logiskt tänkande vs. känslomässigt tänkande.

Jag kan tänka mig att det finns situationer där vi är kraftigt känslostyrda, fight-or-flight-situationer (krig, katastrofer, galning jagar dig med yxa) där det är potentiellt överlevnadsbefrämjande att bara dra på fullt ös med fysisk energi.

När du föder barn är det bra att ha ett överflöd av känslor för den nyfödda, att okritiskt vilja ta hand om den lilla istället för att fundera mer över egna behov.

Men oftast har jag svårt att se förnuft och känslor som något som betryggande går att separera. Det är ju inte ens säkert att vi själva alltid vet vad vi har baserat ett beslut på (vi vill väl, de flesta av oss, anse oss vara rationella, men hur mycket omsätter jordens reklamindustri?)

Tyckte den här artikeln var lite intressant, särskilt exemplet på mannen som tappat förmågan att känna sina känslor efter en hjärntumör.
http://intentionalworkplace.com/2012/03/15/how-emotion-shapes-decision-making/

Håller med dig om att det är bättre att inte vara känslostyrd. Dock är det en period i livet då många upplever att dom är överväldigade av känslor och det är tonåren. Där är det snarast ett friskhets tecken, men det gäller ju att lära sig hantera sina känslor.

Skulle vilja påstå att de flesta kreativa människor har starka känslor som de får utlopp för via sin kreativitet.

Utan känslor, vad har du för motivation att göra något ÖHT?

Sen om du baserar dina val mer på känslor än logik, det är en helt annan 5...

Vi människor är känslostyrda till mycket högre grad än vi inser. Även enkla till synes rationella beslut är grundade i känslor, även om de är väldigt subtila. Inget fel i att vara känslostyrd, det är normalt.

Kärleksrelationer, som sagt. Genom historien har det väl varit mindre känslor och mer praktiskt där med tanke på misären och det materiella behovet, men i välfärdsväst har man haft råd med känslostyrning ett tag nu.

En annan fördel med känslan är att det helt enkelt kräver mindre tid? För att ta ett halvknasigt exempel om man sitter på restaurangen och väljer mellan entrecote och soppa, så är det mer rationellt att bara ta det godaste än att sitta och dividera om man ska ta det billigaste som är soppan eller kött för att man spiller mindre, soppan för att det inte fastnar skit mellan tänderna osv. Skulle förnuft styra varje beslut skulle vi inte hinna med mycket vettigt.