Ge mig exempel på när det är bättre att vara känslostyrd

Precis som rubriken lyder.
Jag kan inte komma på en enda situation då det är bättre att vara känslostyrd än förnuftstyrd.

Vill inte höra att en "blandning av båda är bäst". Vill ha situationer då man kommer längre på att vara känslostyrd.

Kom med exempel!
Tack

Spontant tänker jag att det är bättre när man pratar med känslostyrda människor.

När du väljer din partner. Känns det inte bra att vara med personen så skall du ju inte bli tillsammans med denne, då grejen med en relation just är att man skall må bra tillsammans.

Det är också egentligen bättre att vara känslostyrd och fly fara än att kallblodigt gå in i döden.
Om man inte styrdes alls av känslor skulle nog livet bli rätt farligt att leva då man skulle utsätta sig för onödiga risker.

Bara för att man inte är känslostyrd betyder det ju inte nödvändigtvis att man är rationell.

Alla är känslostyrda, annars hade man bara analyserat olika val och aldrig fått något gjort (grundläggande psykologi).

Det kan även bli så att dina känslor säger att du älskar någon och vill vara med den.
Fast ni kanske inte är bra för varandra och då måste förnuftet ta över.

Sen så är det inte "förnuftigt" att INTE fly vid en farlig situation. Så om magkänslan är berättigad så är det pga. att förnuftet säger det.

Jag vet att alla är känslostyrda. Men det är inte det jag ville diskutera i denna tråd. Jag ville veta vilken situation då det är bättre att ENDAST vara känslostyrd och inte ha hänsyn till förnuftet. För tar man hänsyn till båda så är det visshetsbeslut.
Vill bara veta känslostyrd situation.

Utveckla?
Personer som endast är känslostyrda är ofta personer med borderline.

Du skojar va? Att lyssna och agera efter sina känslor ÄR både rationellt och vara förnuftsstyrd. Så vida du inte vill fylla dig själv med diverse regressioner vilket blir resultatet av att förtrycka din natur till förmån för något som du subjektivt anser vara mer "rätt", än vad du egentligen hade velat göra, när du tillbakablickar på ditt liv.

Det är enklare att förstå någon som styrs på samma sätt.

Ge exempel på då du endast är förnuftstyrd:
När man bara går efter vad man BORDE göra, MÅSTE göra, SKA göra.
Tänker logiskt, rationellt, är oflexibel king regler, fakta, principer, sakfrågor, rätt/fel, statistik etc.

Exempel på när du enbart är känslostyrd: "alltid", "aldrig", "alla/ingen". Använder sig endast av känslor när man fattar beslut, är väldigt reaktiv. Går endast efter vad du vill och inte efter vad du behöver. Bildar åsikter endast efter känslor, är impulsiv.

Tar hänsyn till båda : visshetsbeslut.

Eller så är båda så känslomässigt styrda, men har helt olika åsikter så ni absolut inte kommer överens eftersom känslan kommer ivägen. Då går det inte att diskutera eftersom man enbart går efter känslor och blir väldigt uppspelt och inte tänker rationellt. Blir snarare gap och skrik då. Alternativt slagsmål.

När du ska utmana dig själv. T.ex. flytta utomlands, starta företag, skriva böcker eller liknande. Har du bara ett jäkla driv behöver du inte vara superstrukturerad när du kör igång, mycket handlar bara om att få bollen i rullning.