Det är ju en väldigt individuell fråga. Jag skulle säga att ganska många vill ha pengarna och statusen medan några uppriktigt vill hjälpa sina medmänniskor. Vissa av dem blir väldigt blasé av sitt arbete och är varken fågel eller fisk utan bara likgiltiga för att de inte orkar bry sig. Många patienter är ju väldigt jobbiga också.
Jag tror att frågan om man ska bli läkare eller inte, först handlar om betyg. Smarta elever/plugghästar med perfekta betyg har ju möjligheten att söka till läkarprogrammet.
Sedan handlar det desto mer om familjen tror jag också. Vad uppmuntras man till? Värderas status och prestationer?
Det finns väl enklare sätt att bli rik på än att bi läkare. Dessutom är det väl hyfsat slitsamt, självklart beroende på vad du jobbar inom.
Man kan ju inte dra alla under samma kam, men jag tror de flesta blir läkare p.g.a. statusen osv. Snarare status än rikedom.
Är man girig blir man inte läkare. Som läkare lever man gott men man blir knappast förmögen. Inte i Sverige iallafall.
Det finns alternativa utbildningar och karriärvägar där man kan bli mycket rikare.
Det är en blandning av status och vilja att hjälpa, där dominansen av endera är induviduell.
Det skulle lika gärna kunnat vara några från någon annan yrkesgrupp.
Jag tror inte att valet är baserad på girighet. Ifall lön är det primära i ens utbildningsval, så finns det många andra utbildningar som ger bättre lön med betydligt mindre stress. Det börjar bli riktigt tröttsamt med skitargument som har som syfte att komma fram till slutsatsen; "Tänker man på lönen som läkare bör man inte välja att bli läkare!" Eller "Om läkaryrket inte är ett kall där man kan offra upp allting (inklusive sitt psykiska välmående, obetald arbetstid och ekonomiska förmåner), så bör man inte välja att bli läkare!"
Är det girighet att vilja förbättra sin egen välfärd efter åratal av studier och ett enormt ansvar som åläggs en när man väl är färdigutbildad? Girighet kommer oftast in när man handlar i aggressiv eller manipulativ manér. Därmed skaffar man sig mer ekonomiskt välmående på bekostnad av andra. Jag kan inte se hur det stämmer in på läkare.
Icke att förglömma att i kontakt med läkare; När man är patient blir denna frågan fullkomligt irrelevant. Om man blir sjuk föredrar man en kompetent läkare - oftast oberoende av andra, meningslösa faktorer. Kanhända att läkaren inte haft yrket som ett kall eller så kanske han till och med sällan känner empati (oh nej!). Kanske var han så syndig att han valde läkaryrket pga status/lön, men på en skala från 1-10; hur relevant är någon av dessa frågor när du ligger där, sjuk, hjälplös och är i behov av en kompetent läkare?
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
