Vilken medicin kan hjälpa mig att inte bli så förbannad jämt??

Som rubriken säger så reagerar jag typ jämt på negativa händelser med befogad eller obefogad ilska.

Oftast så är ilskan inte i paritet med händelsen, finns det nån medicin som gör såna utbrott lättare att handskas med?

Har använt en uppsjö antidepp men det blir aldrig den där känslan av "whatever i dont give a fuck" som jag skulle vilja känna när jag istället exploderar.

Blir förbannad när jag är trött, så sederande grejer som quetiapin, lergigan, theralen och dylikt gör mig ännu stingsligare.

Det som funkat bäst har varit lyrica och diverse bensodiazepiner, men jag kan inte hantera dessa preparat utan börjar knapra de som tic-tacs på nolltid.

Startade en tråd förut om begreppet "automatiskt mående" som ingen visste nåt om.. idag är en sån dag. Får liksom känslan inombords att jag vill skrika FUCK YOU åt varenda människa jag interagerar med. Lyckas hålla tillbaka det nio av tio gånger, men tillslut brister det.

Vill fan inte skrika på mina barn för att jag flippar för lätt..
Känner mig bipolär fast utan manier, passivitet som om jag har ADD och kort stubin som en ettöres-smällare. Vad fan ska jag göra?

Varje gång jag har haft kontakt med någon på psykiatrin så är jag lugn och sansad, önskar nästan att nån jävel där triggar igång mig istället för att ta upp att de funderar på att slussa ut mig till allmänvården.. (remitterade mig själv till psyk då jag inte känner att jag blir hjälpt av medicinen)

Det bubblar inombords när jag tänker på att de tänker slussa ut mig, fuck you liksom. Varför syns det så dåligt utåt hur jag mår? Måste jag verkligen skada mig själv eller nån annan för att få adekvat hjälp? Vill ju ha hjälp innan nåt händer. Fittpsykiatri..

Jag behöver gå bärsärk snart..

Vettefan om det är så jävla sunt att förlita sig på droger framöver om det inte funkat med det du provat hittills. Dregel runt munnen i nån dvala är ju nästa steg om du går starkare. Finns mediciner som klipper nervbanor ganska effektivt men det går som bekant inte att selektivt döda känslor. Dör ilskan dör glädjen.

Vad är det som gör dig så förbannad då? Försökt att typ.. identifiera känslans ursprung? Ifrågasätta din egen ilska?

Känner igen mig. Har stora problem med humöret och framförallt ilska som egentligen inte behöver bottna i något reellt. Voxra hjälpte mig. Har nu elvanse och ritalin som jag fått efter en adhd-utredning. För första gången i mitt liv så känner jag att jag har kontroll på mitt humör. Det är ju inte rosa skimmer men det känns otroligt mycket mer kontrollerbart nu, både det och min ångest.

Be om att få göra en utredning.

Edit. Jag är med en sådan som visar upp en perfekt och samlad yta fast det kan vara kaos i mitt huvud. Men som "tur" var så fick jag ett mindre sammanbrott när de strulade med mina tider under utredningen. Jag flippade där. Så de förstod hur stort det här problemet är för mig.

Jag är inte utagerande normalt. Ibland på arbetsplatsens möten blev jag så rödrosenrasandes förbannad på idiotiska lösningar på problem att jag exploderade.

Jag tog 10 mg Stesolid innan 2 möten, när jag flinat mig igenom dem brydde jag mig inte längre.
Det finns en lång tid efter negativa händelser då man kan metodiskt lära sig att deapptera och underminera dem om man inte är arg.

De fanns kvar i fickan en tid, men tar inga mer för jag har lärt mig avvakta tills mina ord har makt.

de läkemedel du nämnt tidigare dämpar generellt aggression i olika utsträckning.
Har du testat någon rent stämningsstabliserande medicin? Har ptsd och lamotrigin har hjälpt mig otroligt mycket med både humörsväningar, irritabilitet mm.

Så någon stämningsstabiliserande medicin eller litum kan ofta funka. Dessutom kanske det mående skulle bli lite mer jämt och inte kunna vända så ögonblickligt.

Grejen är ju att jag blir förbannad på minsta lilla motgång och det slår över så snabbt att jag inte hinner tänka ens en gång. Är alltid förbannad på mig själv för att jag aldrig får saker gjorda eller slutför det jag påbörjat.

Har lika svårt att känna glädje som att bli produktiv. Det går, men det krävs en jävla ansträngning..


Problemet (om det nu är ett problem) är att jag redan gjort en sådan utredning. Det fanns indikationer på att jag kunde ha ADD, men jag uppfyllde inte kraven i barndomen.

Erbjöds psykologsamtal, that's it.

Om jag inte lyckas få en fungerande medicinering och ändå skickas till vanliga vården lär jag nog flippa. Inte så dumt ändå kanske.. jag ogillar att släppa fasaden jag har utåt och det brukar bara vara mina närstående som verkligen ser hur jag kan vara ibland.


Om lågdos Quetiapin räknas som stämningsstabiliserande så ja, annars nej. Gick upp massor i vikt av skiten trots den låga dosen så jag sket i den.. blev bara trött ändå och det påverkade humöret..

Har tryckt i mig några Theralen med en stunds mellanrum per tablett som en nödlösning. Men generellt är känslan fortfarande "I HATE PEOPLE" om än svagare för att jag är för trött att tänka.

Resten av familjen sover nu så jag behöver inte interagera mer än nödvändigt. Tur det.

Du borde prova en låg dos zyprexa eller risperdal då de båda funkar stämmningsstabiliserande vilket gör att känslor dämpas.
Men det bästa vore om du lärde dig att hantera dina känslor på naturlig väg genom meditation tex.

Har väldigt svårt att hamna i ett meditativt tillstånd av någon anledning. Mindfulness funkar bajs för jag blir irriterad på flummet som jag instrueras till.

Sitter nu trött i sviterna efter gårdagens Theralen. Blir fanimej mer sänkt av 25 mg Theralen än 600 mg lyrica.

När jag började med Buspar (buspiron) för mer än 20 år sedan sade läkaren:
- Man har sett att medicinen ger effekt mot ilska.

Jag tycker du skall prova buspiron.
Det kan vara värt ett försök.

Stövel-Anders

Är det nån mer än din läkare för 20 år sedan som sagt det?

När jag föreslagit den medicinen är det inte många läkare som ansett det värt att pröva av nån anledning.

Om den är "klen" borde biverkningsprofilen vara ganska klen också.. kanske ska försöka pröva den ändå jämte nån antidepp.

Vet nån vilka antidepp som normalt inte ger svettningar som Venlafaxin och Duloxetin?
Klarar inte av tillvaron på sommaren annars.

Seroquel depot och abilify har jag mot liknande problem.

När jag var runt 16 år fick jag våldsamma utbrott. Tror jag fick Tegretol, Mirtazapin, Sobril o Imovane. Men det hjälpte inte. Tror mina vansinnesutbrott slutade efter min första period ECT-behandling när jag var 23.