Jag har funderat nu när jag ser läget lite klarare igen att ta hand om folks ekonomi.
Anser mig ha en del känsla och vet att det viktiga är att inte förlora mer än att vinna.
Jag är inte ute efter de rikas pengar, private banking för fattiga, gamla, och medelklassen.
Jag har förlorat massor som yngre, jag vet varför. Jag har en känsla för värdering men å andra sidan gör ju politiken globalt det väldigt svårt att investera. Men jag ser behovet.
Som jag sa till en fattig vän, som på sin lönedag, då han fick för lite för att klara sig, åkte och köpte mat på mcdonalds. Jag lever ca 600 under socialbidrag, och med byta av lgh som lär komma blir det uppemot 2000, men jag GÖR ju inget och kan inte heller jobba.
