Behöver råd och hjälp, ger upp hela tiden

Hej. Ska försöka förmedla er om hur mina drömmar som jag alltid tänker och filofiserar om med sådan glädje runt läpparna. Men som jag aldrig, aldrig "lyckas" fullfölja på grund av den negativa spiral jag byggt runt om mig.

Jag vill bara poängtera att inget utomstående som hänt har påverkat mig. Allt är bara på grund av mig.

Vi kan ta ett exempel på saker som påbörjas, som jag älskat och brunnit för men som gått i spillo. Gång, på gång, på gång, på gång.

Jag köper kosttillskott. Allt från protein, creatin, shakes, gainers och muskelökningspreparat och verkligen vill. Jag vill så det nästan gör ont.

Jag är medveten om hur ett gym pass ska fullföljas så det är inte på grund av dålig känedom jag slutar så vi kan utesluta just det alternativet.

Efter ett tag, där jag både märkt av resultat och aptit ökat igen så bara.. Motivation 0%, kontra 100% vilja fast utan verkställning.

Jag kan plötsligt var jättetrött och sova halva dagar, helt plötsligt har jag missat frukost, mellanmål, lunch men också middag och 2-3 shakes. Kosttilskotten är också inte tagna. Dag 2 ser likadan ut och helt plötsligt är grejen för sent gjorda. Åh vad jobbigt.

Inbillar mig verkligen att jag återgår till min negativa skepnad men stannar där. Sen kommer ångesten.

Jag ville ju? Jag ville verkligen nå min dröm fram till jag drar utomlands och kan känna mig trygg i mig själv. För trygg är jag inte. Jag är osäker, för jag är inte den jag vill vara. Jag vill bygga upp mig själv, få tillbaka det självförtroende som INGEN kunde riva ner. Jag mådde ju så fruktansvärt bra och kände mig stark bland flocken.

Men nu? 70kg, 180 lång man på 20 år som verkligen känner mig som ett barn kring resten av de studerande människorna som jag stöter på varje dag. Det känns som jag är 15 & de 20. Jag hatar det.

Jag har god kännedom om mat så kyckling och ris lagar jag. Men när jag återgår till motivations bristen blir det skräpmat. Pizza, hamburgare och jag blir allt tröttare. I dag vaknade jaf 17:30!!!

Jag mår inte bra. Jag mår verkligen inte bra.

Hmmm ja, kan det handla om ren prestationsångest?

Du förbereder dig för att börja ta tag i gymmandet och när det faktiskt funkar bra så får du ångest över hur du skall få det att fortsätta på den linjen. Du lägger kanske ner för att det är mindre plågsamt så än att fortsätta och eventuell misslyckas med vad du nu hade för större mål med det hela?

Jag tror du börjar i fel ända, du slår på väldigt stort vid start istället för att bygga upp målen bit för bit. Tror du behöver mindre mål faktiskt. Tror även det är typiskt för misslyckade projekt just det där att inleda lite för färgstarkt, det blir så överväldigande att du snart blir trött av det och dessutom kan det kanske få en att nästan att tro att man är över mållinjen redan innan man startat, vilket man dock snart upptäcker att man verkligen inte är.

Du har svårt att ta dig igenom motgångar för du är rädd att misslyckas.

Eller är jag helt ute och cyklar nu?

Point on. Att jag får ångest över hur jag ska fortsätta få det att bli bra är helt korrekt

Jag förstår dig.. Samma sak för mig med körkort och studier, jag vill för att jag vet att jag kommer må bättre när all sån där skit är klar, men jag orkar inte fullfölja det alls. Jag känner mig så liten och patetisk, alla mina nära vänner har körkort och några av dom jobb, jag är inte ens klar med grundskolan.. Och jag har försökt om och om igen med att börja men det slutar jämt med att efter första månaden så stannar jag hemma och är deprimerad. Trodde aldrig att jag skulle bli den här personen när jag var liten, och det gör ont, ont som fan..

Då måste du tagga ner när det gäller målbilden.

Tänk så här: Vad är det värsta som kan hända? Att du upptäcker att träningen efter ett tag inte går så bra som du hade önskat? Tror du att någons projekt går spikrakt uppåt? Toppar och dalar är ju en del av hela grejen, de kommer du inte undan. Försök se hela "grafen" framför dig på ett realistiskt sätt. Är det en rät linje? Nog inte va.

Faktiskt är det så att "att lyckas" handlar inte om att vara duktig medan det går bra, utan att kunna resa sig efter man haft en motgång. Därför måste du se helheten ur ett längre tidsperspektiv och inte fokusera på punkter på vägen. Hade alla lagt ner vid minsta misslyckande så skulle ingen ha kommit någon vart.

Dessutom är det viktigt att du inser att ifall du misslyckas med näringsintaget en dag av den ena eller andra anledningen så betyder det inte att hela loppet är kört. Du får tänka att ok, jag misslyckades denna dagen men det kommer flera.

Någon expert sade att om du lyckas t ex hålla din diet till 80% av ursprungsplanen så har du lyckats. Det finns ALLTID fails på vägen och de är inte farliga så länge de är i minoritet. Men då gäller det att du inte släpper allt såfort det blir motigt. Det betyder inte att allt kommer stupa nedåt utan är bara en naturlig avvikelse från din normala prestation.

Vaknade ca 14:00. Ska upp 05:50 på måndag. Druckit ca 1,5. L öl och 6 cl sprit utgång imorgon fan vända dygnet bakis fan detta med att vara social . Jag kommer att gå in i vägen. . 17:30 vaknade du, du måste resa på dig kaffe,redbull eller något. Ska upp tidigare imorgon. 5-12 blir de här

Inom sin tid löser sig allting, det kan kännas som att du sitter i den djupaste avgrunden som skådats. Jag har själv vart där, ångest, ångest och återigen ångest. Det finns inga magiska knep. Speciellt inte att bara "rycka upp sig själv" som många påstår att man bör göra. Det är väl inte så svårt, ryck upp dig själv ser man ständigt människor kommentera/vräka ur sig när någon medger att en är deppiga eller besitter ångest. Men när man sitter i avgrunden, långt långt ner är det inte så lätt. Nyckeln är att ge det tid, finn det som motiverar dig och sätt upp korta delmål på vägen. När du lyckas kommer den negativa spiralen att tyna bort. Det gör ont, tro mig, jag vet. Kämpa, håll ut så ska tiden klara upp dina problem; men endast om du vill och verkligen försöker.