Att agera efter känslor - Lämnat er i fördärv eller lycka?

Kallas Al-Anon eller ACA möten.
Du får möta människor med samma problematik. Grupper! Finns terapeuter som arbetar med den problematiken med dig personligen om du ej klarar av att sitta i grupper.
Du behöver absolut inte prata men får till dig av andra och känner igen dig i mycket.
Ja men just detta du beskriver är problemen man känner starkt . Vad du än säger eller gör känns det fel.
Jag var rebell och är fortfarande. OCH fast jag så att säga är orädd och kan kasta mig in huvudstupa i ett slagsmål för att avstyra eller säga högt vad jag tycker och tänker så har jag alltid tvivlat på mig själv och vad jag behöver eller får känna så att säga. Som att gå ensam genom elden hela tiden.
Man pratar aldrig om känslor i en dysfunktionell familj så känslor som är normala för den funktionella familjen förvrids och blir fel i den dysfunktionella familjen därav känslan av att du reagerar fel så att säga. Fast du egentligen reagerar rätt.
Rekommenderar dig att möta andra och du kommer att känna igen dig i allt som sägs eller inte sägs.

Fast mina logiska tankar hänger ofta ihop med mina känslor. Jag anser t.ex. både förnuftsmässigt och känslomässigt att det mesta i världen är skit.

Såklart det finns ett sammanhang, det jag syftade främst på att man ej ska fatta beslut eller agera när man i ett starkt känslotillstånd.

Kan säga så här. Om du läser flodhästen i vardagsrummet(skrev fel förut) så kommer du att förstå dig själv och varför du får sådan tvivel på det du känner.
I boken beskrivs det sjuka som en stor jävla flodhäst som står mitt i vardagsrummet( Alkoholisten) Ingen i familjen får se eller säga att som i mitt fall nu då, pappa är full.
Man blev tvingad att låtsas som att pappa ej var full. Sådant skapar känslomässigt kaos.
Du ser ju att han är full och galen och aggressiv kanske nu då men du måste tassa runt och låtsas att den där förbannade flodhästen ej finns där
I och med att jag var rebellen så sa ju jag naturligtvis både högt och tydligt: Pappa är full igen, ser ni inte det? Varvid raseriet stegrar. Jag skrek och hade mig och sa att de inte var kloka någon. De i sin tur sa att jag var galen, fattar du?
Tyst nu Gabrielle, snälla tyst annars blir pappa ledsen eller arg. Pappa är så bara.
Du blir med andra ord känslomässigt kastrerad varenda dag.

Jag vet. Det var så jag sabbade det med kvinnan som jag älskar. Indirekt var det på sätt och vis hennes fel att jag reagerade så, men jag var i affekt när jag skällde ut henne och dessutom inte ansikte mot ansikte, eftersom vi bor många mil ifrån varandra. Tänk om jag hade behärskat mig istället. Men som determinist inser jag samtidigt att jag i det ögonblicket inte kunde ha handlat annorlunda.

Hade vi styrts av känslor till 90 % så hade vi enbart flummat runt. Hunger och trötthet är normalt inte känslor som dominerar vår vardag även om dessa känslor hos en normalt funtad människa självklart återkommer regelbundet.

När det gäller kärlek så domineras vi av den till nära 100 % när vi är nyförälskade. Det varar några månader...därefter försvinner dom mest intensiva känslorna och övergår till något annat. Detta "annat" kommer naturligtvis att ha stor betydelse för oss men kommer inte att dominera vår vardag.

Ilska, sorg och rädsla är normalt sett känslor som är periodiska eller tillfälliga. Domineras en människas vardag av ilska, sorg eller rädsla så har man nog ganska stora problem med något i tillvaron.

Min uppfattning är nog att dom flesta (?) av oss styrs av logiskt tänkande och förnuft under en rätt stor del av dagen.

För övrigt tror jag att känslor (trots vad jag skrivit tidigare) styr mer över oss än vi tror. Vad styr en man som är på väg att köpa en ny bil? Känslor. Vad styr en kvinna som är på väg att köpa en ny bil? Förnuft...som innehåller funderingar på hur bilen kan hantera två bilbarnstolar, massor med leksaker när man skall hälsa på mormor och bensinförbrukning.

Nja jag håller nog mer på detta som en här skrev 50/50 .Jag beskrev förmodligen utifrån min verklighet.
Ja jag tror att känslor är något som styr enormt mycket och mycket mer än vad man tror. Kan ha fel, kan ha rätt.

Jag köpte min bil för att den var snygg, gullig, luktade gott och bensinsnål. Köpte den med känslorna alltså och idag ser jag att den är mycket , mycket trång. En fin liten Polo men inte mycket plats

Jag har ingen vidare ekonomi, så jag köper mina bilar efter vad de kostari i inköp, vad de drar i bränsle och vad det kostar att reparera dem. Jag äger faktiskt just nu ingen bil utan betalar mina föräldrar för att få köra en av deras och betalar soppa, försäkring och skatt för den. Tyvärr är denna bil just nu på reparation, men det är i vilket ett mycket förnuftsmässigt ställningstagande att jag kör just denna bil.

Hur mycket jag följer mina känslor beror på hur stora sakerna är som jag känner för att göra. Men om man ska sammanfatta hur ofta jag följer mina känslor så är det 98% av fallen. Det blir farligt att inte agera på sina känslor om man aldrig gör det och mår dåligt av att man aldrig gör det. Det blir en dålig vana som inte är nyttig för en. Även om man har bestämt sig att aldrig agera på sina känslor så är det fortfarande farligt om man aldrig gör det för man ignorerar vad man egentligen vill. Det finns säkert fler saker som gör det farligt att inte agera på sina känslor, men detta är vad jag kommer på just nu. Att alltid lyda sina känslor kan också vara farligt om det man tänker göra inte är helt genomtänkt. Man måste tänka igenom det hela och komma fram till om man verkligen vill det. Kommer jag ångra det efteråt? Finns det något att ångra? och så vidare. Om man vet att man vill en sak och har tänkt igenom det hela så är det bra om man uppfyller denna önskan. Men om det man tänker göra kommer skada en annan människa så ska man ju givetvis undvika det. Det finns även andra sorters känslor som intuitiva känslor som en del människor får som t.ex. att man ska ta en viss lott och då bör man göra det. Vissa har större intuition en andra och att undvika att lyssna på en känsla som t.ex. kan rädda någon annans liv är absolut inte bra. Hur menar du att du förlorat din egna personlighet av att inte följa dina känslor? Om denna taktik fick dig att inte bli ärrad så är ju det toppenbra. Att inte följa sina känslor borde inte kunna göra så att man tappar sin personlighet. Du kan ju fortfarande försöka uppfylla de mål eller saker du vill göra idag. Jag läste att du sa att du inte kan det för att samhället inte är anpassat för dig så jag undrar vad dina drömmar är som du vill uppfylla? Hur vet du att du inte vågar lika mycket som andra? Hur ser den miljö du växte upp i ut om man får fråga? Jag är inte en sån som hävdar att allting är möjligt men mycket är det. Det gäller att man gör en uppoffring i sitt liv, det vill säga gör sitt allt för att uppfylla sina mål. Har man bestämt sig för nåt till 100% så klarar man det oftast om man inte såvida har förlorat sin frihet och det har väl inte du? Har inte läst dina andra inlägg så jag kanske är dåligt insatt. Så om detta inlägg inte hjälpte dig så ber jag om ursäkt. Vill bara försöka hjälpa dig TS så att du kan göra det du vill. Jag har själv två saker jag skulle vilja göra som en så länge bara är önskningar, det vill säga hoppa fallskärm och åka till Japan. Frihet är en av de mest värdefulla saker en människa har. Våran fria vilja är begränsad och är inte mindre begränsad för vissa i vårat naturliga tillstånd. Vi har alla till viss del fri vilja. De som känner sig hindrade att uppfylla sin mål har inte mindre fri vilja utan har bara hinder på vägen.