Vad tycker ni andra om kontantinsatskravet?

Vem har talat om "utan amorteringskrav"? Och säkerheten är ju bostaden. Om banken gör bedömningen att bostaden inte är värd inköpspriset så lånar de helt enkelt inte ut. Då får vi en sundare och bättre prisjusterad marknad. Det är inte Manhattan vi talar om här.

Ah. Förlåt min dumhet - jag trodde att det diskuterades något som var ett verkligt problem och just nu? I så fall är ju lånet - i princip - amorteringsfritt. Och på en marknad som genom en massa tillkrånglade åtgärder som att sänka styrräntan hela tiden - fortsätter uppåt.

Problemet är väl - just nu - att bostadsmarknaden är rätt överhettad. Och förr eller senare vänder räntan på lånet uppåt och samtidigt bostadspriserna nedåt. Då är ju just lägenheten som belånats en tämligen dålig säkerhet - om det är den enda säkerheten - för lånet? Speciellt om det skulle röra sig om ett bostadsområde "lite utanför den allra hetaste zonen" där bostadsmarknaden kan förväntas att gå i princip i stå?

Pratar vi bara ekonomiska teorier har du ju förstås rätt.

Så länge inte bostäderna bara står tomma spelar det väl ingen roll om det är en fattig ungdom eller lite rikare person? Alla måste ju bo någonstans oavsett. Så om dom bostäderna går till dom som har och är beredda på att lägga ut pengar är det färre som tävlar om resten.

Alltså problemet är väl inte att vissa inte har råd med kontantinsats utan att det helt enkelt finns för få bostäder så att även dom utan pengar har nånstans att bo?

Har du källa på ditt sista påstående?

På 60-talet kunde mig veterligen (efter samtal med människor som levde då) en vanliga arbetare med skitjobb försörja både fru, några barn, samt ha sommarställe, båt och bil, samt eget hus förstås. Kan man det idag? Knappast!

Tydligen är sverige världsledande (även jämfört med new york och andra världsmetropoler!) vad gäller sinnessjuka priser på bostäder i förhållande till allt för låga årsinkomster:

Jag antar att du hört talas om industrialism, globalisering och låglöneländer. Det är ett faktum att du kan köpa mycket mer saker för den del av din inkomst som är disponibel för konsumtion varje månad nu jämfört med för 60 år sedan. Vill du så kan du hitta butiker där du kan få fem par jeans, fem tröjor, fem t-shirtar och fem par skor för mindre än 5.000:-. Det alternativet fanns inte för 50-60 år sedan, fråga dina farföräldrar!

Visst kostar en skräddarsydd kostym ungefär lika mycket i dagsläget som den gjorde på den tiden om man ser till hur många % av årslönen man måste lägga på den. Men Gekås, Jula etc. krängde inte ut billigt skräp på den tiden.

I dagsläget kan du kan köpa en radio för under 1% av din månadslön, en elvisp för 2% och en micro för under 5% av din månadslön. 10% av din månadslön ger dig en vecka i Spanien om du åker på billigaste charterresan.

Ja, vi får mycket fler saker för våra pengar idag än man gjorde på 60-talet. Faktum.

Personligen är jag skittrött på alla bortskämda ynglingar som ska ha allt på ett silverfat.
Har man på något sätt rätt till att få en tvåa i Stockholms innerstad när man fyller 25?
Alla vet att ungdomar som bor hemma är den köpstarkaste gruppen på marknaden, 90% av all reklam på tv riktar sig till vilken grupp?
Det finns hyresrätter att få tag på men i områden som inte är jätte attraktiva.
En bostadsrätt i ett hyfsat område går att få tag på runt 1,5miljoner och att kunna skrapa ihop 2-300,000 när man bor hemma hos föräldrarna ska väl inte ta så jäkla lång tid om man som de flesta hemmaboende inte har mer än 5000kr i fasta utgifter för mat och boende.
Sluta gnäll och gör något åt saken själv, man behöver inte det nyaste fifa spelet och springa på krogen varje vecka i sina nyinköpta stayhard.se kläder.

Det är förvisso sant.

När jag började köra taxi bodde jag fortfarande hemma. Fick ut 15-20k/mån. Trotts att jag bara hade mat och bilkostnader så var det inte mycket kvar av dom pengarna.

Men samtidigt om jag ska se tillbaks så är man helt enkelt inte "ekonomiskt mogen" nog i det skedet. Hela ens liv har man stått utanför allt vad gäller ekonomi, planering, ransonering. Det är ingenting man greppar bara för att man har en heltidlön som rullar in.

Den dagen jag får ungar ska dom få vara med och lära sig hur man sköter sig pengar. Den största missen jag skulle säga att föräldrar idag gör. Det är först när man får det svårt man inser pengarnas värde. Förhoppningsvis är det inte kört redan då.

Folk pluggar tills de är 25, lägg på 5 års heltidsarbete innan en kontantinsats är ihopsparad - 30 bast är nog en mer realistisk ålder att köpa en av dagens överprissatta bostäder.

Tar man bort kontantinsatsen så ligger bankerna risigt till den dag priserna går ner, för det gör de förr eller senare.

De som gnäller på kontantinsatsen är de som inte har råd men saknar självinsikt.

Om jag skulle köpa en bostad för låt oss säga 1,5 miljon skulle jag hellre ha kontantinsatsen på banken och dagens låga ränta. Skulle räntan gå upp på 7-8% skulle jag lägga in kontantinsatsen + övrigt sparande som amortering. Jämför med studielån, med amorteringstid på 25 år och 1% ränta klarar man ett bra liv med en studieskuld men samtidigt en okej buffert istället för att ha en lägre studieskuld och en knaper buffert.


Å andra sidan är man ofta två när man köper hus. De som bodde i hus i större städer på 60-talet var ofta folk med hög lön, medan arbetarfamiljer bodde i hyresrätter. Någon med medellön gillade läget och bodde i Rinkeby istället för innanför tullarna i Stockholm. Många farfar som försörjde familjen på en arbetarlön på 60-talet bodde på landet eller i småstäder, där huspriserna fram till cirka 10 år sen inte var särskilt dyra alls. På 60-talet hade många arbetare lärt sig snickra och hade kompisar som snickrade, på den tiden hjälpte man varandra mer än idag istället för att hyra in folk, så att bygga ett hus behövde inte bli så dyrt heller.

För samhällsekonomins skull kan kontantinsatser på sikt hålla nere priserna något, men kolla priserna på bostadsrätter i mellanstora städer och jämför 2012 med 2015 så har det ökat som tusan trots krav på kontantinsats.

Som någon skrev tidigare så beror prisökningarna främst på bostadsbrist. Därför är risken för bubbla låg om man jämför med t ex Kina där mycket byggs på spekulation.

Om ekonomin och befolkningen växer snabbare än bostadsbyggandet så kommer priserna att fortsätta upp. Om det däremot kommer en rejäl lågkonjuktur kommer vi se en stagnation men knappast en kollaps. Detta eftersom det inte finns tomma lägenheter.

Så minst 15% kontantinsats hade jag krävt för att låna ut.

Att sedan sossarnas sjuka bostadspolitik sedan 49-talet gjort att bara rikas barn kommer att kunna flytta hemifrån är en ödets ironi.