Varför drogar folk?

Det har jag funderat på i många år. Varför väljer folk att berusa sig, finns det någon gamal instinkt eller något som ligger långt tillbaka. Jag vet ju att en del olika kulturer har använt sig av kaktusen peyotes meskalin för att komma in i trance och att shamaner i sibirien och i andra delar av världen har ätit psykedeliska svampar och liknande.
Folk här uppe i norden som t.ex vikingarna åt flugsvampar innehållande muskarin som kanske inte ska jämföras med något av det andra med det är ändå en berusnings metod. Och nu förtide drogar folk speciellt i Sverige på helgerna när medel svensson häller i sig stora mängder alkohol. Var och varanan människa röker eller använder sig av någon annan form av nikotin eller koffein eller något annat vanligt preparat som ligger i grå zonen.
Men så finns det ju också de som använder sig av enligt svensk lag olagliga droger. Men varför? en teori jag har är att en del gör det som ett behov, dock inget beroende utan mer som ett begär. Men kan det vara så enkelt eller är det något som ligger i människans natur.


Flytta tråden om den ligger fel.

Många tror jag drogar sig för att fly från vardagens trisstes. En människa som jobbar med ett intetsägande jobb känner kanske att personen måste ta ett par öl efter jobbet på fredag för att kunna koppla av, för att kunna släppa jobbet.

Människor behöver fly från verklighetens trisstes för att kunna hantera vardagen. Hur ska vi annars klara av att se allt lidande runt om på jorden. ur ska vi kunna se hur barnsoldater stupar i krig i fjärran länder om vi inte tillåts fly från verkligheten, och det lättaste sättet är just droger. tror jag iallafall.

Jag tar droger för att krydda tillvaron. Jag slutade dricka alkohol för att jag mådde dåligt fysiskt och psykiskt av den. Började med att ta en xtc istället, eller några linor cola. Det funkade bra!
Sen så tror jag bara att detta med droger är en kort period i mitt liv, och jag trivs med att ta det ibland, för att som sagt krydda min tillvaro. Min tillvaro som för övrigt är bra, jag är sambo, bor i en fin bostadsrätt, bra jobb, med bra lön, så jag ser mig själv inte som någon sk. narkotika missbrukare. Jag brukar narkotika men i mängder som passar mig, och som jag har kontroll över!

äh jag tror det bygger på ett behov av att tillfredsställa enkla begär.. många vill släppa på sitt stela sätt och alkohol och droger gör ju just att ens hämningar lossnar.. right? dessutom är det ju gott att bruka berusningsmedel.. detta kanske dock ligger i ett nutida perspektiv..

på frågan varför dom tog berusningsmedel nrä det inte fanns några sociala spärrar (fanns kanske det gjorde men jag betvivlar att vikingarna våndades över vad dom skulle ha på sig) kan jag inte ge något tillfredsställande svar.. kanske för att egga upp sig inför strid?

who am I to say??

Jag själv brukar olika substanser ibland och jag trivs med det och med mig själv. Jag ser inte ner på mig och det gör ingen annan i min omgivning som vet någonting häller. Jag har ett helt vanligt liv. har en hyresrätt, studerar på gymnasi nivå och har helt fungerande betyg, jag har goda sociala realtioner som tex Flickvän,vänner och bra kontakt med min familj

Det är en ren myt utan någon verklighetsbakgrund.

Orsaker: Genetisk disposition. Självmedicinering för div sjukdommar som DAMP/ADHD. Andra psykiska sjukdommar, som depression ökar risken för missbruk. Familjebakgrund. Uppväxtförhållanden....

I Sverige blir man straffad för att man har den här typen av problem. Sverige är fantastiskt.

Ja, droger är ju ett sätt att underhålla sig själv... lite lättare att röka en joint än att bestiga ett berg liksom. Inte för att upplevelserna går att jämföra men båda får väl tecknas som någon sorts underhållning. Ja, inte vet jag

För att folk är idioter (kan ju bero på uppväxtförhållanden ibland etc). Eller blev folket idioter efter dem började med droger? Nu tänker jag på opiater och centralstimulerande droger.
De hallucinogena drogerna tycker jag är helt Ok, eftersom de inte mördar hjärnan som andra droger. Jag tror folk tar hallucinogener för att "lära sig mer om dig själv" och liknande crap.

Man bör nog först beakta den perspektiviella skillnaden mellan den som brukar och den som bevittnar brukaren. Som svaren i denna tråd ger vid handen, brukar man av en mängd olika anledningar. Det ena oskyldigare än det andra. Ber man däremot exempelvis en moder beteckna sin sons användande av en substans, okänd för henne, är risken överhängande att hon betecknar aktiviteten som ett missbruk.

Vägen till ett missbruk kantas av att man misslyckas med att hemlighålla ens förehavanden. Så är omgivningens insyn och omdömen det som kommer beteckna aktiviteten, och därmed göra den problematisk. Som misslyckande att hemlighålla sitt bruk kan t.ex. LOB räknas, sekundära skador vid bruket av substansen, oförmåga att sköta sig under bruket, t.ex. alkoholrelaterade misshandlar och d.y.l.

Den individuella anledningen till att man brukar kan nog betecknas med en etikett författad från psykologin. Där kallar man det för "regression i jagets tjänst", vilket innebär en mognadsmässig återgång till ett tidigare stadie. Man tillåts släppa hämningar och sociala konventioner förbyts. Så t.ex. ses det som naturligt att vara berusad en fredagskväll på krogen men onaturligt att vara berusad en tisdagseftermiddag på köpcentrumet.

Att kalla allt bruk för missbruk är att göra världen löjeväckande enkel för sig.

Jag kan bara svara för mig själv, jag var en svår spritmissbrukare och fullfjädrad periodare redan innan jag hade fyllt 25 år. Jag började supa när jag var sjutton år. Första fyllan var en fredag och jag lovade mig själv när jag var berusad för första gången att jag skulle vara det igen redan nästa dag. Första fyllan varade i tre dagar. De första åren söp jag bara på helgerna, Fredag till Söndag. Gavs det tillfälle så söp jag även under vardagarna. När jag fyllde tjugo så var tillgången till sprit fri, jag kunde vara full två veckor på raken. Sedan kunde jag spara pengar i ett par veckor, bunkra upp med sprit osv så att jag kunde se till att hålla mig konstant packad i ett par veckor till. Hade jag bara en spritflaska hemma så sket jag i det. Jag kunde aldrig supa utan att veta att det fanns en flaska till, och en till, och en till...

Jag slutade när jag var 28 år. Idag är jag en vanlig Svenssondrickare, känner inget som helst behov längre, vare sig fysiskt eller psykiskt.
Jag kände i och för sig ALDRIG något fysiskt behov efter spriten. Jag söp enbart av två orsaker.
För det första: Jag var väldigt blyg, spriten botade denna förbannade blygsel och lät mig uppleva saker som andra människor tar för givet. Jag vågade ta kontakt med flickor, jag klarade av ett vanligt socialt liv, mina arbeten blev uthärdliga m.m.
För det andra: Jag mådde jävligt bra av spriten. Jag blev glad, euforisk och ville ta hela världen i famn. När jag var full så älskade jag mig själv och alla mina medmänniskor. Jag söp nästan alltid ensam. När jag blev full så vågade jag ta kontakt med människor men allteftersom jag blev äldre så utvecklade jag paradoxalt nog ensamsupandet till stor konst. Var jag full så var allt bra, jag behövde inte längre någon.
Då förstod jag för första gången att det hade gått för långt.
Senare så kunde jag inte äta med bestick pga att händerna skakade, jag fick gå ned från mässen, sätta mig ensam i hytten och käka med fingrarna. Spriten hade förvandlat mig till en gris och då vaknade jag upp på allvar.

Märkligt nog så var det inget svårt alls att sluta supa.

Tycker det verkar finnas en grupp som ofta har trasslig uppväxt som verkar söka sig till droger så snabbt det går. De börjar med alkohol och slutar inte förren de har testat det grövsta = heroin. Alla kanske inte går till heroin utan vissa kanske nöjer sig med alkoholen. Gemensamt för alla som drogar är väll att de gillar känslan och flykten ifrån vardagen. Själv är jag nykterist men inte för att jag vill utan för att jag mår illa av alkohol och det inte finns något alternativ.
Önskar att det fanns ett lagligt piller med ungefär samma verkan som alkohol, då hade jag brukat det.
Hade t.om testat heroin av ren nyfikenhet om det hade gått att göra under kontrollerade former.

att vissa folk tar droger är för att få en härlig upplevelse, jämför med folk som reser jorden runt, dyker i havet, åker upp i rymden etc. etc. nu pratar jag främst om hallucinogener. folk som tar centralstimulanter (kokain, amfetamin, ecstasy etc) vill helt enkelt liva upp festen ännu mer. folk som tar opiater kan jag inte yttra mig om, då jag själv aldrig använder opiater.