Ni som haft otrogna föräldrar, hur påverkades er relation till dem när det kom fram?

Som rubriken lyder, alla ni som haft föräldrar som varit otrogna eller till och med haft en hemlig relation med någon annan vid sidan av familjen, vad gjorde ni när ni fick reda på det och hur har det påverkat er relation till dem i efterhand?
Självklart beror det på hur omfattande sveket var osv. men berätta gärna ungefär hur gamla ni var och ungefär vad som hände.
Är nyfiken på hur olika människor upplever och hanterar en sådan här händelse.

Jag var tonåring när min förälder var otrogen och hatade och vägrade prata med han och blev samtidigt djupt sårad, ledsen och besviken.

Garvade farsan rakt i ansiktet för han träffade en sådan tjock jävla kärring, hatar henne över allt annat.
Sen hade han mage att blåneka för morsan, va fan stå upp för vad du gör. Men men han är väl lyckligare nu när han har en valross att ta hand om med diverse sjukdomar som hon hittar på.

Tog väl inte otroheten så hårt men att sedan bli utkastade av farsans nya och inte vara välkommen hos morsan tog hårt. Var 14 år när prasslet började det höll på i något år hon flyttade in hos oss med sina ungar vid 16 års ålder utkastad vid 19.

idag har Jag näst intill noll kontakt får ett sms ibland utav farsan. Morsan hör jag inte ett skit av. båda har nya familjer. blev utkastade i början av par år in i 2000talet.

Min mor visste om att min farsa var otrogen. Då jag och min mor alltid haft en öppen relation så fick jag veta det rätt så tidigt (10-12 år). Min mor var dock väldigt tydlig med att jag fick inte hata min far, för det han hade gjort. Han älskar fortfarande mig och han är fortfarande en bra människa på andra sätt även om han varit otrogen mot min mor.

Så nej, att min far har varit otrogen mot min mor har inte påverkat vår far-dotter relation alls. Jag skyr inget agg mot honom, han är min pappa, han har alltid ställt upp på mig. Men ibland så tänker jag på det, och vid de tillfällena så har jag svårt att förstå varför han var otrogen.

Bör tilläggas att mina föräldrar fortfarande är tillsammans.

Jag är 100% säker, men jag misstänker att min mamma eventuellt kan ha varit otrogen. Jag har absolut inga bevis för mina misstankar. Jag vet bara att mamma dejtade någon rik snubbe under någon period, väldigt tätt inpå skilsmässan från pappa och jag var väl i början av mina tonår när det här inträffade. Och även om dom inte nödvändigtvis dejtade varandra eller hade någon form relation under tiden mamma och pappa fortfarande var gifta, så var det uppenbart att den här snubben fanns med i bilden i någon form innan dom skilde sig, och var förmodligen en bidragande faktor till deras uppbrott.

Jag vet i allafall att denna herre som jag tror hette "Rolf" eller något liknande, var ett återkommande ämne vid deras ständiga bråk och jag vet att pappa flera gånger sa; "Den där jävla Rolf har splittrat den här familjen". Och dessutom så berättade mamma några år senare, lite mer ingående om denna "Rolf", efter ett par öl en sen kväll. Och då bekräftade hon för mig precis som jag alltid misstänkt, att denna "Rolf" som mamma och pappa bråkade om, tydligen var någon som hon hade dejtat ganska länge och att det började någon gång i samband med deras skilsmässa. Men hon sa aldrig om det var så att hon började träffa honom innan eller efter skilsmässan, så jag fick aldrig riktigt klarhet i det.

Jag träffade aldrig denna "Rolf" och fick aldrig möjligheten att hälsa på honom. Även om vi av en slump råkade befinna oss hos mamma samtidigt vid ett tillfälle, som jag fick reda på långt senare, så gav han sig aldrig till känna vid det tillfället och uppenbarligen kände mamma att hon hade behov av att dölja honom för oss dom första åren. Hon var väl förmodligen rädd för hur vi skulle reagera.

Jag vet inte om jag direkt anser att det har förändrat min relation till henne eller att min syn på mamma skulle ha förändrats efter denna händelse. Jag kanske hajjade till lite just då när det inträffade och hängde upp mig på det och tyckte att det kändes konstigt att tänka mig mamma med någon annan än pappa. Men med tiden vande jag mig liksom och tänkte inte så mycket mer på det.

Men jag tyckte väl mer att det var en sak mellan mamma och pappa och eftersom det inte påverkade oss barn i någon större utsträckning, hon fanns ju fortfarande kvar i våra liv och det förändrade ju egentligen ingenting, mer än att det kanske som sagt var lite jobbigt första tiden efter att dom hade skilt sig och att tänka sig att mamma levde med en ny snubbe. Men efter att jag hade förlikat mig med det så att säga, så brydde jag mig inte särskilt egentligen.

Visst kan jag tycka att det var elakt mot pappa och att jag kan förstå att det har varit väldigt jobbigt för honom, att bli sviken på det sättet av den man älskar och kunde känna sympati med honom och jag hade garanterat blivit minst lika ledsen och förbannad om samma sak hände mig och om det hade varit min flickvän/fru. Men jag ansåg väl liksom att det var hennes liv, hennes ensak och ingenting som jag hade med att göra.

Kortfattat så har båda mina föräldrar i hemlighet haft flera relationer vid sidan om under många år (och konsekvent ljugit om det medan det pågått).
Det som stör mig mest är dock att de använt mig och mitt syskon som pjäser i sina bråk och konflikter, snackat skit om den andre och låtsats brytt sig om oss samtidigt som de gjort precis samma sak under tiden.

Att de låtsades bry sig om oss medan de egentligen satt och ljög oss rakt i ansiktet (gång på gång) är det som påverkat mig mest.
Idag bryr jag mig inte längre om vad de har för sig, jag har heller inget förtroende för dem och inga förväntningar, utan är mer eller mindre likgiltig vad gäller dem (även om jag naturligtvis inte visar det). Fast vi har oftast trevligt tillsammans, men för mig är det så långt min relation till dem egentligen sträcker sig (även om jag som sagt aldrig sagt det till dem).

Får jag fråga varför din mamma vägrade/vägrar ha med dig att göra?

Hur är er relation idag?

Ja du det undrar jag med. Vad hon resonerade var att det var farsan som hade "vårdnaden" över mig och att jag var hans ansvar och att hon hade betalt honom underhåll. Samt att jag skulle gå till Soc och de skulle ordna ett boende åt mig. För att jag var vuxen.
Som tur hade jag en vän som lånade sin brors lägenhet så vi bodde där ett tag.

Mor min är väldigt konstig hon bryr sig inte om någon annan än sig själv. (min uppfattning)
Hon hade även träffat en ny snubbe och jag vet inte hur mycket som berodde på honom. Jag tycker att morsan min är väldigt empatilös. Hon hade då 4rums lägenhet med 2 tomma rum där hans barn flyttade in visserligen några år yngre än mig.

har även 2 andra syskon var av ett bodde med morsan ett tag tills personen inte pallade med henne längre och flyttade till farsan.

Jag har haft en otrogen förälder, det tragiska är att det inte påverkade min relation till någon utav dem alls, för det var lite som att slänga upp en hundskit på ett berg bestående utav just skit, eller en droppe vatten extra i havet.

De borde ha skiljt sig långt innan jag ens kom till världen.

Åh, vad jag tycker synd om dig! Jag kan adoptera dig!

Åh, vad jag tycker synd om dig! Jag kan adoptera dig!