Skjuta någon till månen i kanon

Föreställ er ett rör som man drar ett varv runt jorden, man kliver in i den specialbyggda projektilen i ena änden av röret. Mynningen varur man flyger ut har man byggt längst med mount everest så själv pipan på kanonen blir ~8,5 km lång/ hög.

Nåväl, när man byggt detta så kliver man alltså in i projektilen, änden av röret försluts, därefter kopplar någon på tryckluft. Inte fulla spjäll direkt utan trycket ökas successivt så att G krafterna inte har ihjäl en.

Tror det borde vara fullt möjligt att bygga en sådan här tryckluftskanon och skjuta upp någon i rymden med den. Om inte 1 varv runt jorden räcker så kan man ju dra röret 2 varv så att rätt hastighet hinner uppnås då man lämnar pipmynningen.

Det är väl folk i omgångar som haft tankar på att använda linjärmotorer för att skjuta upp last i omloppsbana. Tanken är säkert god men det faktum att ingen ens byggt några prototyper (så vitt jag vet) tyder på att det är mer komplicerat än det är värt att försöka sig på.

Hur är det omvända läget. Skulle man kunna skjuta någon från månen till jorden?

Jag har inte läst Vernes bok men finns där nån förklaring till att passagerarna överlever kanonskottet? Verne kan ju knappast undgått att inse det orimliga i detta.

En projektil avfyrad från Jordytan kan aldrig uppnå flykthastighet. Vi har inga material som skulle klara påfrestningarna.

Det hittills enda alternativet till raketen är rymdhissen som är under långsam utveckling. Först när den blir möjlig att realisera kan exploateringen av rymden börja.

Luft fungerar inte, din maxhastighet begränsas av ljudhastigheten i mediet. Byt till vätgas och det är kanske möjligt, i alla fall forskar men i saken. I värsta fall kan man ha en raket som ger sista putten.
https://en.wikipedia.org/wiki/Light-gas_gun
Detta då med kortare rör och där man bara tänker sig skicka upp material som tål höga g-krafter.

Jules Verne var visserligen bra på att läsa på om vetenskap, men han var också professionell författare, han skrev om en resa till månen för att han ansåg det kunde bli en spännande bok inte för att det skulle vara möjligt. Visst insåg han att g-krafterna skulle vara ett problem men det viftade han bort med att de uppfann något genialt system för stötdämpning. Jag har t o m sett någon som hävdade att Verne skulle insett att en raket vore bättre men att han ändå skrev om en kanon för att det för en ej så vetenskapligt bevandrad publik vid den tidpunkten skulle verkat mer trovärdigt. Raketer på den tiden var fyrverkeripjäser.

Notera också att de missade månen och bara åkte runt den. Därmed slapp Verne hela problemet med vad som hänt om de kraschlandat på månen. Hur de skulle överleva landningen, klara sig på månen, och, värst av allt, komma därifrån. Han var inte dum den där Verne.

Som kuriosa finns en sf-roman "Kind David's spaceship" där en civilisation som håller på att återuppbygga ett tekniskt samhälle och befinner sig på 1800-tals nivå efter att ett tidigare rymdimperium kollapsat finner sig tvungna att skicka upp en människa i omloppsbana på bara några år för att få fullt medlemskap i en ny federation snarare än att bli koloniserade på ofördelaktiga villkor. De kan via böcker teorin men har inte teknik att kunna bygga en raket, så de använder en kanon åt andra håller. Dvs kanonen i farkosten och skickar ut projektiler bakåt för att rida uppåt på rekylen.

Smartare att bygga en hiss upp!

Kräver dock betydligt starkare material än de vi har. Dessutom blir en sådan väldigt sårbar för alla möjliga typer av olyckor och sabotage.

Finns också andra, besläktade förslag som kräver lite mindre extrema material.
https://en.wikipedia.org/wiki/Skyhook_%28structure%29

Ja, vid de G-krafterna så blir människokroppen bara en enda sörja, ungefär som köttfärs. Särskilt känsliga delar av kroppen är där det finns densitets-skillnader även på det mikroskopiska planet. Testa tex att räkna på små densitets-skillnader och höga G-krafter, det blir många Newtons i FEM-beräkningar det, Det kan till o med medföra att cellmembranen kollapsar i de enskilda cellerna.

Man kan minska effekterna av höga G-krafter med att tex ha dykardräkt på sig och ligga i saltvatten, lungorna är dock det största då kvarvarande problemet och precis som en tryckvåg nära en sprängladdning mosar sönder lungorna, så det blir lungmos av dem. Lite trist faktiskt.

Tex artillerigranater som utsätts för enorma G-krafter vid utskjutning har sina komponenter såsom zon-rör mm ingjutna i någon slags epoxiplast som har ungefär samma densitet som komponenterna, och därmed begränsar effekterna av höga G-krafter.


Antar att du räknat rätt, jag ids inte leta efter Tefyma och räknestickan just nu, hihi

Men med ett kanonrör på 2000 km längd så blir accelerationen då cirka 3 G vilket är tolerabelt för de allra flesta vanliga människor under en kortare tid om man ligger ned.


Ja precis man måste fästa krutladdningar utefter hela kanonrörets längd som kan avfyras successivt efter varandra för att accelerationen ska bli någorlunda jämn. Dessutom måste hela kanonröret tömmas på luft innan skott avfyras, det får i såfall sitta en platta för öppningen som sprängs bort när skottet kommer.


Nja egentligen inte, du måste isåfall lägga på mera krut för att vikten på rymdkapseln ökat i och med att du satt dit en raket, Och i såfall är det mer krut-ekonomiskt att strunta i raketen, - Det blir ingen nettoskillnad med att sätta dit en raket.. Newtons lag om aktion/reaktion bestämmer detta.


Ja precis, när rymdkapseln lämnar kanonröret möter den ett mycket starkt luftmotstånd, rymdkapseln måste därmed göras ganska stor och rätt tung och med en värmesköld i spetsen, Blir luftmotståndet för stort så upplever vi så höga G-krafter utav detta när kapseln möter luften att vi kan krossas av det.

Bland annat pga detta så är det lämpligt att låta kanonrörets mynning mynna ut vid en bergstopp pga att luften blir tunnare vid högre höjd. Men ändock vi behöver ha en högre hastighet än 11,2 km/sek för att kompensera för luftmotståndet.

En sk elektromagnetisk kanon en sk rail-gun är intressant för rymdtillämpningar men i och med att röret bör vara 2000 km långt så är frågan om det inte är billigare att bygga rymdfarkoster/raketer på det vanliga viset. Man kan ju inte med en sådan stor kanon ändra designen när man vill, det kostar alldeles för mycket. En sådan kanon skulle aldrig bli aktuell om den inte kan ge några extra stora fördelar, Här vore ju tex förmågan till stor payload, nyttolast, tex typ 1000-1500 ton, men existerande designer av railguns kan inte accelera så stora massor, vi kan inte skapa så starka magnetfält tyvärr. Inte just för stunden iallafall.

Att skjuta upp något till månen skall nog fungera, hans om kom längst blev dock dödad... troligen för att han byggde en kanon för en av Amerikas fiender..

Men att skjuta upp någon är inte möjligt, vi pratar G-krafter som i princip inget biologiskt klarar av...

Han som förskte... var han nära... nej det var han inte... men vem vet om han hade levt så kanske han hade kunnat skjuta upp något i omloppsbana...

För den som undrar vad detta kan handla om måste det rimligen vara projekt Babylon där Saddam Hussein försökte bygga en superkanon med hjälp av kanadensaren Gerald Bull som senare vart mördad. Mossad är huvudmisstänkt även om det finns en lång lista på länder som kunnat vela se honom död.
https://en.wikipedia.org/wiki/Project_Babylon

Det hela försvåras av Newtons kanonkula, se https://en.wikipedia.org/wiki/Newton%27s_cannonball

Även om man skulle kunna skjuta ut något långt ut i rymden så dimper skiten ned på samma plats som den sköts upp ifrån. Man måste komplettera med raketmotor om grejerna ska stanna i omloppsbana.