Hur acceptera att vissa människor är idioter, ignoranta eller rentav onda

Jag har ett problem. Det problemet bottnar i att jag inte är tillräckligt ignorant kan man säga. Jag har en ganska hög intelligens. I test (riktiga) så har jag fått det fastslaget att jag inte är mensamaterial men att jag tillhör den smartaste 85-90 percentilen av befolkningen. Skulle antagligen fått högre resultat, men hade diverse svårigheter. Är rent generellt ganska klipsk men har problem med koncentration, motivation och interaktioner med andra människor så jag har inte klättrat så långt på samhällsstegen. Det är inget skryt utan bara en viktig del för att förstå att jag har en ganska god analytisk förmåga.

Mitt problem är att jag har en sån sjuk förmåga att se varför personer blir som dom blir. Det är inte en fördomsfullhet, utan något slags kategoriserande och sannolikhetstänk jag ängnar mig åt. Visst, jag kan om jag är emotionell eller blir konfronterad av någon hata folk, eller gruppera folk och säga att alla de här är idioter om dom försöker sätta sig på mig eller liknande. Men då gör jag det oftast just och när känslorna har lagts sig och jag går tillbaka till att analysera så inser jag att det inte var för att personen är si och så, utan för att personen är en idiot helt enkelt.

Jag skulle dock inte säga att det är en empatisk färdighet jag har, för jag har relativt låg empati. Man kan kanske kalla färdigheten en extrem form av öppenhet? Eller kanske är det sympati? Jag är en vänligt sinnad person som inte vill sätta mig på eller utnyttja andra. Nu har jag ju inget behov av att göra det, så jag kanske skulle göra det om det behövdes, vem vet?

Men nog om det. För att ta några exempel:

Jag ser en tjuv som har en sten i sin hand och håller på att göra inbrott i en bil och kollar efter värdesaker och funderar om han ska slå sönder fönstret på bilen. Jag skriker åt han och undrar om han tänker göra inbrott i bilen. Han hotar mig och undrar om jag vill ha en sten i huvudet. Jag vänder mig om och går i väg för jag kände att det inte var värt det och han skriker åt mig att jag kan ringa grisen och att han ska skjuta mig. Skrattar lite åt mig själv för jag vet inte om en benzad galning med tovigt hår mitt i natten som gör bilinbrott har tillgång till skjutvapen men man vet ju aldrig.

Här är där jag antagligen skiljer mig från andra. Även fast personen hotade mig till livet, så tyckte jag synd om han. Han har antagligen haft en jobbig uppväxt, vem vet om han ens har ett hem. Det kan inte vara kul att gå runt mitt i i natten och stjäla för att orka leva (dvs punda).

Missförstå mig inte, skulle personen gjort en rusning mot mig så skulle jag spräckt skallen på han och mitt hat just då är genuin ilska. Men jag kan nog garanterat att efter att adrenalinet lagt sig så skulle jag nog kanske inte ha empati för han, men jag skulle nog bli uppgiven över faktorerna som gör att personen har hamnat i situationen han är i. En vanlig person skulle bara säga att personen är en kriminell pundare och borde slängas i fängelset eller viljat att personen skulle bli skadad.

Men det slutar inte här, detta var bara ett exempel. Det här är ett exempel över personer som normala människor ser som "onda". Nu till ignorant/idiot -delen.

Jag kan spendera mycket tid med att försöka övertyga ignoranta människor m.m. att få dom att se saker ur en annan synvinkel. Försökte en gång över internet övertyga en konservativ amerikan som inte trodde på evolutionen till exempel. Gick inte. Men ändå så kunde jag inte stämpla personen som idiot och hata han, för jag såg här återigen, faktorer som gjorde till varför han valde dom ideerna han valde.

Här blir jag avundsjuk på politiker och annat patrask som helt kan förkasta personer som tror på en annan ideologi och antagligen ser dom som undermänniskor eller kryp och håna dom. För jag kan liksom se alla faktorer och inse att det är så jävla komplext att man kan inte sätta en stämpel på personer. Men jag kan även se faktorerna som gör att en person väljer olika inriktningar eller övertygelser.

En av anledningarna till varför jag gillar att använda Flashback är för att alla ideologier och tankar accepteras här. Man kan diskutera utan att någon person, oftast ignorant, förkastar alla personers åsikter och börjar gapa. Nämn ett ställe där en fascist, nazist, kommunist, socialist och liberal kan vara i samma plats och diskutera sakligt? Jag tror personer som gapar och skriker och säger att personer ska hålla käft gör mig mest förbannad.

Även fast 99 av 100 av personerna som har vissa ideologier är ignoranta idioter så respekterar jag ändå deras rätt att ha dom och tycker det är intressant och fundera varför de valde just denna inriktningen, är det pga samhället eller dom själva? I alla dessa personers hjärnor så sitter dom ju på sanningen, så det är intressant och veta, vad är sanningen för dom?

Så vad är mitt problem? Ja, jag har märkt att hela världen inte ser verkligheten som jag gör den. I den världen så är alla i olika grupperingar och är du utanför "din" gruppering, ja då har du ingen empati alls för dessa och du vill inte prata eller diskutera med dom alls. Enbart hata de "onda". Jag blir aldrig klok på detta, för de sitter på så stor ignorans att de inte ens bemödar att lyssna på de personerna dom klassar som "onda". De bara sätter stämpeln på dom, höjer uipp sitt självvärde och känner sig trygg i sin grupptillhörighet.

Om man som mig inte tror på "ondska" utan enbart ser allting som ett kugghjul, då blir det lite svårt och stå och kasta sten på personer. Men jag märker att jag nästan måste lära mig att göra detta för att kunna "accepteras" i olika ställen. I grund och botten så tror jag måste lära mig att hata.

Vad ska jag göra egentligen? Ska jag behålla den här förmågan? Eller ska jag börja kategorisera och hata olika grupperingar, eftersom det verkar som det är så samhället och verkligheten är uppbyggd på? Vad är bäst socialt sett egentligen?

Jag har hittat en kompis. Jag förstår dig precis och jag är likadan.

Klart att du ska behålla förmågan!

Acceptera eller slösa energi på att irritera dig över saker du inte kan göra något åt. Det är ju inget svårt val för en intelligent människa att göra.

För övrigt misstänker jag att det finns människor som ser dig som en idiot och även det är något som man gör bäst i att tugga i sig. Sköt ditt och skit i andras är en bra tumregel om man vill ha sinnesro.

Edit: Sen måste du acceptera att vissa faktiskt är idioter, rätt upp och ner. Det finns helt enkelt inga förmildrande omständigheter.

Att förstå det komplexa i saker och ting är en bra egenskap att ha vilket du ska behålla. Du blir ju en mer intressantare och sympatisk människa genom att tänka så.

har själv svävat lite i samma område i nån tråd angående just hat.

det jag lekte mig fram till var att människan är människa pga att den lyckats hatat bäst. - jag tror det är viktigt att ha konkurrens, och att hata i kontrollerad form, för sånt som kan gynna dig och dina sinnen, kortsiktigt såsom långsiktigt,


så du är inne på rätt spår. - - Sen så skulle jag vilja hävda att germanen generellt är ganska känslomässigt intelligent jämfört med motpoler., så jag tror nog ändå att 30%~ av germanerna har ditt tänk i varierande grad. - kan hända att du är bland toppen, men då får du helt enkelt utnyttja den till att snurra runt medvetet, som du ju faktiskt är inne på.

edit: menar givetvis inkluderat dess kusiner såsom; förakt, rädsla, osv. - - "Kärlek" är motpolen, och endast positivt om den, faktiskt, gynnar dig. - Jag tror därför att man gör fel i att älska sin fru(då det inte gynnar dig i praktiken), men man gör rätt i att älska hennes barn. - Jag anser även att hennes barn endast ska älska henne, om, hon är förförd av mannen. - Annars är systemet ändå redan ur skick, från början, och det gynnar då inte barnen att binda upp sig. Utan snarare distraherar, att nå godtyckliga, fullt logiska och relevanta mål.

Fast du ser dig väl själv som bättre än alla andra som inte är lika analytiska som dig, så varför vill du bli accepterad av dem? Finn andra med din inställning istället.

Jag känner igen lite av detta men ser mig mer som kritisk mot allt som går emot sunt förnuft. Kom även för länge sen fram till att alla politiska ideologier och styrelsseskick egentligen är dåliga. Man kan ta vilken ideologi som helst och dra den till sin spets, så ser man hur kass den egentligen är. Representativ demokrati är inte riktig demokrati, och direkt demokrati är svårt att tillämpa i praktiken. Så man har bara en bunke dåliga saker och enda sättet att få det att fungera någorlunda, är genom att balansera dem emot varandra. Ett rent kommunistiskt eller kapitalistiskt samhälle blir t.ex. fullständig skit, men balanserar man kapitalism och socialism blir det inte så illa.

Man ska dock vara medveten om att det aldrig kan bli helt bra, p.g.a. att alla system och ideologier är bristfälliga. En utopi i någon form är omöjlig och strävan efter en sådan leder till mer elände än att acceptera samhällen som är halvkassa. Det som är bevis på riktig dumhet är om man till fullo anammar någon politisk ideologi och kämpar för den. Några av de värsta exemplen på lurade och blinda idioter, är folk som är kommunister idag. Dumhuven som har tilltro till en helt oduglig ideologi som trots den prövats otaliga gånger visat sig inte fungera.

Så det är inget fel att stå mellan saker och inte hundraprocentigt välja sida. Det är ett tecken på klarsynthet... Extremist är det värsta man kan vara då man helt hängett sig åt skit någon annan kommit på. Det kan vara skönt att inte tänka själv, men det det beror på flockmentalitet och är ett tecken på naivitet alternativt dumhet. I enlighet med trådens rubrik så kan jag nämna att det i huvudsak finns två sorters människor, de som lurar andra och de som blir lurade. Sen finns en tredje kategori som ser igenom skiten men ändå inte ägnar sig åt att lura i folk saker. Fast denna kategori utgörs av mycket få människor och vissa av dem är ändå fast i skit de inte frigjort sig ifrån. Jag har dock sedan länge lyckats befria mig helt från all dynga. Detta gör att jag byter sida som det passar mig... Ibland propagerar jag dock för extrema saker men det beror nog i grunden på en strävan mot balans.

Jag kan inte tala för TS, men jag ser mig inte som bättre än någon annan bara för att jag är bra på att analysera. Varför skull man mäta värde på det sättet?

Dessutom så finns det bieffekter av att vara bra på att analysera. Om man ska mäta helheten så slutar det nog med att nästan alla ligger på ungefär samma nivå, bara att alla har olika områden. T.ex. så har TS sämre koncentration och motivation, vilket jag också har och det är ganska typiskt för "tänkaren". Det tar så otroligt mycket energi att ha ett analytiskt tänk så andra delar av hjärnan blir slöare.

Finns personer som ser mig som idiot. Det finns även massor med folk i världen som hatar mig bara för att jag föddes eller har olika karaktärsdrag, utan att ens känna mig. Men problemet är att jag inte kan hata dessa personer, jag ser dom nog bara som vilsna. Det enda hatet jag känner, och det hänger ihop med det du sa om att sköta sitt, är att jag känner ett hat när jag rent fysiskt är i närheten av en person som har hat mot mig eller gapar och skriker åt mig. Då blir jag förbannad. Men när jag lämnar personen rent fysiskt så försvinner det här och jag analyserar och funderar på varför personen gör det. Jag tar heller aldrig riktigt åt mig så länge någon inte skadar mig, förstör min egendom eller försöker sätta krokben på min framgång. Detta eftersom jag ser allting så objektivt.

Helt ärligt så har jag inga problem med att vara med kriminella, nazister, kommunister, radikala islamister så länge dom beter sig. Jag tycker nog till och med det är intressant och höra hur de ser på världen. Jag kan säkert tycka rent logiskt att många av dom är idioter, ignoranta eller onda men jag kan inte hata dom.

Jag tror att jag kan acceptera att folk är idioter. Att en person har låg intelligens kan jag acceptera. Men det är den gruppen som jag är minst benägen att hata. Då är det mer som att man vill att de ska få utbildning, ge dom kunskap så att dom kan förstå världen bättre. Sen så är det något biologiskt (om personen nu inte är outbildad, men då är dom ju i gränsdragningen för ignorans) och något som personen inte kan göra någonting åt.

Det är nog mer att folk är onda, eller ignoranta som jag har problem med att hata som andra inte har något problem med. Är man ignorant, ja då väljer man detta även fast man har en tänkande hjärna. Då känner jag att man på något sätt vill öppna upp deras syn på världen och ändra på deras svart-vita tänkande. Inte för att jag bemödar mig att göra det på varenda ignorant person jag ser, världen är fullkomligt sprängfylld med dessa och jag tror på fullaste allvar att ignorans är en av grundstenarna för att kunna föra ett krig. Så för mig är det svårt att hata såna människor.

Är man "ond", vilket i sig är subjektivt, så behöver det inte det betyda att personen valde att vara ond. Som till exempel så kan jag inte hata ISIS, även fast 90% av världen ser dom som rakt igenom onda. Dessa gör ju dels sitt arbete utifrån att dom är goda och slåss för en god sak, så varför är vi som inte har deras tolkning av världen bättre?

Nu kan ju givetvis en normalt tänkande person inse att brutala avrättningar, förtryck och annat kul dessa sysslar med inte är bra men jag ville bara framföra min poäng. Men utifrån min egna synvinkel så anser jag att organisation är en produkt av åratal av krig och misär i mellanöstern, så jag kan inte hata dom p g a det. ISIS kan växa fram i städer som Raqqah men inte i Skellefteå. Anledningarna till är ju ganska uppenbara, Skellefteå har inte sett krig och misär på åtskilliga decennier.

Det är väl det faktum att man måste hata en person som väljer (trots intelligens) att vara ignorant och att hata en "ond" person, vars handlingar inte allt för ofta är beroende av händelser och förutsättningar i deras liv. Många personer lever ju efter devisen att personer väljer att vara onda, vilket jag inte tror eftersom jag ser alla faktorer som gör att personen blir som den blir. Sen så finns det ju de personerna som blev onda, även fast de hade gynnsamma faktorer i livet, tänk massmördare med trygg och bra bakgrund. Men då blir jag mest uppgiven och inte hatisk.


Jag ser mig inte som bättre än andra. Ja, jag ser mig som mer intelligent än dom flesta jag möter, och så har jag känt sen ung ålder. Jag har fått "spela dum" och fått fördumma mig själv för att göra mig förstådd och får fortfarande göra det. Men samtidigt så hänger jag inte med så många personer med väldigt hög utbildning. En av anledningarna tror jag är att så många intelligenta personer är väldigt ignoranta och narcissistiska.

Men samtidigt så har jag ju inte tillfört samhället så mycket eller klättrat i samhällsstegen eller tagit mig hela vägen till en plats där detta kan användas, så mitt värde i egenskap av att ge till omvärlden så är jag ju relativt "värdelös". Jag ligger nog till och med på minus.

Det finns ju personer som är totalt efterblivna men med motivation, kämpaglöd och annat som har gjort mer än vad jag någonsin kommer göra. Dessa ser jag som mer "värda" än mig. Men samtidigt så ser jag nog inte världen i synvinkeln, den personen är värdelös, den personen har värde. Jag tror även att alla personer har en viss "mening" på så sätt att det behövs olika tankar och ideer för att samhället ska evolvera. Detta är väl även en av anledningarna till att jag har svårt att hata. Jag ser någon konstig "nytta" i att ha ett samhälle med många onda, ignoranta, idiotiska ideer. Att det behövs någon slags "definition" eller mentalt ramverk där även de värsta ideerna får plats, för att nya, bättre tankar kan evolveras fram och vara en tillgång för människan och samhället.

Ja, så kan man se det också. Sen är det oftast personerna tillhör de första två grupperna som är mest benägna att hata.

Nu är ju alla jämföresler och liknande som jag har skrivit om ganska övedrvina och liknande, men poängen är väl att ni ska förstå hur jag tänker. Den här förmågan är något som jag gör hela tiden och ibland kan jag inte riktigt förklara i ord hur jag kategoriserar och ser samband mellan folk. Men jag har faktiskt väldigt ofta rätt i min antaganden. Jag kanske inte alltid träffar mitt i prick, men man hamnar i närheten.

En del av anledningarna för att jag inte kan ta en sida och sätta en stämpel på mig och säga att jag är en sån här person - "jag hatar de och de". För att jag är en sådan, i avsaknad av bättre ord, gränslös och suddig människa. Och det är väl därför jag till viss del skapade tråden. För att kunna hata andra grupper och ignoranta personer, så måste man ju på sätt och vis sätta ner foten och definiera sig som något. När man väl har gjort det, ja, då får du en grupptillhörighet och andra saker som behövs för att ha en gemenskap i samhället. Det är väl någonstans där jag har insett att, man måste kunna lära sig hata för att kunna lyckas i samhället.

Sammanfattning

De flesta verkar nog bara mer säkra än vad de faktiskt är.
Det är därför människor dras till andra som är säkra, för att de själv är osäkra.
Om någon annan är säker kanske de också vågar vara säkra?
Men alla ljuger, i viss mån, om sin egna säkerhet, det är en ond, självbevarande spiral.
All religion och politik bygger på detta.
De som vet minst, de blinda fanatikerna, är de med starkast övertygelse - och de skriker högst och syns mest i samhället.
I realiteten är det ju så att desto mer man vet om något desto svårare är det att veta något med säkerhet.
Men objektivitet är inte attraktivt, det tyder på osäkerhet, och det är som allra minst populärt på just ytterkanterna som flashback.

Vad menar du är skillnaden? Antingen säger du att folk är idioter eller så är de...idioter?