Citat:
Ja, det är ungefär där jag också hamnar. Om man utgår från berättelser där samma typ av trakasserier uppges fortsätta efter flytt mellan städer eller till och med länder, då räcker inte en ren lokal grannkonflikt som förklaringsmodell. Då måste information på något sätt kunna överföras mellan olika lokala miljöer – förutsatt att observationerna faktiskt hör ihop.
Det är också därför Lawson-modellen är intressant. Han beskriver inte nödvändigtvis ett enda homogent gäng, utan snarare lokala grupper och nätverk som kan dela information, struktur eller arbetssätt. Den lokala deltagaren behöver då inte känna någon i nästa stad. Det kan räcka att information om målpersonen förs vidare till nästa grupp eller nästa kontaktpunkt.
Här kan man också tänka sig redan existerande nätverk som exempel. Frimurare, religiösa samfund, veteran- eller yrkesnätverk, säkerhetsbranschen, community-watch-grupper, politiska miljöer och andra slutna sociala nätverk har redan kontakter över många orter. Det betyder naturligtvis inte att frimurare eller någon annan sådan grupp som helhet bedriver GS. Poängen är snarare att redan existerande nätverk teoretiskt kan användas som infrastruktur eller mellanled av andra aktörer som har ett specifikt mål.
I den modellen är alltså inte frimurare, kyrkor, höger, vänster eller andra grupper nödvändigtvis de ytterst ansvariga. De kan snarare vara sociala nätverk som utnyttjas av personer eller institutioner högre upp som kontrollerar informationen, väljer mål eller skapar den berättelse som får lokala deltagare att agera.
Och myndigheter/stater är särskilt relevanta i en sådan hypotetisk modell eftersom de redan har räckvidd över hela territoriet. Polis, myndigheter, register, säkerhetsfunktioner, internationella samarbeten och olika offentliga system finns i praktiken i varje stad och kommun. En stat behöver alltså inte “bygga ett nätverk” från noll på samma sätt som en privatperson skulle behöva göra.
På internationell nivå finns dessutom samarbete mellan stater, polisorganisationer, underrättelsetjänster, gränskontroll, ambassader, säkerhetsorgan och andra institutioner. Rent kapacitetsmässigt har stater därför resurser att följa, övervaka eller utbyta information om en person över nationsgränser om det finns ett legitimt säkerhets- eller brottsbekämpande skäl.
Det betyder inte att ett sådant system används för GS mot vanliga människor. Men om man diskuterar vilken typ av aktör som faktiskt skulle ha kapacitet att låta övervakning eller informationsflöde följa en person mellan städer och länder, då är stater och större myndighetsstrukturer betydligt mer plausibla än en lokal grupp som på egen hand skulle behöva organisera allt globalt.
Det är också där en modell med flera lager blir relevant:
högre informations-/beslutsnivå → myndighet, säkerhetsstruktur eller annan resursstark aktör → redan existerande nätverk/mellanhänder → lokala kontaktpersoner → lokala deltagare → begränsad information till varje person
Då behöver alltså inte alla känna varandra eller ens förstå samma agenda. Det enda som behöver följa med är målidentiteten, relevant information och någon form av lokal instruktion eller berättelse om varför personen ska observeras eller behandlas på ett visst sätt.
Jag tror också du är inne på något när du nämner känslan av makt och betydelse. Lawson beskriver grupptillhörighet, status, insiderkänsla och upplevelsen av att delta i något viktigt som starka drivkrafter. Det kan mycket väl vara starkare än gemensam ideologi.
Men återigen: kapacitet är inte samma sak som bevis för användning. Att en stat eller myndighet har teknisk och organisatorisk möjlighet att följa någon mellan städer eller länder betyder inte att det sker i ett visst GS-fall.
Det som verkligen skulle flytta frågan framåt vore att hitta själva överföringspunkten: vem förde informationen vidare, genom vilket system eller nätverk, till vem och när?
Det är den länken som skulle kunna skilja en verklig distribuerad struktur från en hypotes om en sådan...
Det är också därför Lawson-modellen är intressant. Han beskriver inte nödvändigtvis ett enda homogent gäng, utan snarare lokala grupper och nätverk som kan dela information, struktur eller arbetssätt. Den lokala deltagaren behöver då inte känna någon i nästa stad. Det kan räcka att information om målpersonen förs vidare till nästa grupp eller nästa kontaktpunkt.
Här kan man också tänka sig redan existerande nätverk som exempel. Frimurare, religiösa samfund, veteran- eller yrkesnätverk, säkerhetsbranschen, community-watch-grupper, politiska miljöer och andra slutna sociala nätverk har redan kontakter över många orter. Det betyder naturligtvis inte att frimurare eller någon annan sådan grupp som helhet bedriver GS. Poängen är snarare att redan existerande nätverk teoretiskt kan användas som infrastruktur eller mellanled av andra aktörer som har ett specifikt mål.
I den modellen är alltså inte frimurare, kyrkor, höger, vänster eller andra grupper nödvändigtvis de ytterst ansvariga. De kan snarare vara sociala nätverk som utnyttjas av personer eller institutioner högre upp som kontrollerar informationen, väljer mål eller skapar den berättelse som får lokala deltagare att agera.
Och myndigheter/stater är särskilt relevanta i en sådan hypotetisk modell eftersom de redan har räckvidd över hela territoriet. Polis, myndigheter, register, säkerhetsfunktioner, internationella samarbeten och olika offentliga system finns i praktiken i varje stad och kommun. En stat behöver alltså inte “bygga ett nätverk” från noll på samma sätt som en privatperson skulle behöva göra.
På internationell nivå finns dessutom samarbete mellan stater, polisorganisationer, underrättelsetjänster, gränskontroll, ambassader, säkerhetsorgan och andra institutioner. Rent kapacitetsmässigt har stater därför resurser att följa, övervaka eller utbyta information om en person över nationsgränser om det finns ett legitimt säkerhets- eller brottsbekämpande skäl.
Det betyder inte att ett sådant system används för GS mot vanliga människor. Men om man diskuterar vilken typ av aktör som faktiskt skulle ha kapacitet att låta övervakning eller informationsflöde följa en person mellan städer och länder, då är stater och större myndighetsstrukturer betydligt mer plausibla än en lokal grupp som på egen hand skulle behöva organisera allt globalt.
Det är också där en modell med flera lager blir relevant:
högre informations-/beslutsnivå → myndighet, säkerhetsstruktur eller annan resursstark aktör → redan existerande nätverk/mellanhänder → lokala kontaktpersoner → lokala deltagare → begränsad information till varje person
Då behöver alltså inte alla känna varandra eller ens förstå samma agenda. Det enda som behöver följa med är målidentiteten, relevant information och någon form av lokal instruktion eller berättelse om varför personen ska observeras eller behandlas på ett visst sätt.
Jag tror också du är inne på något när du nämner känslan av makt och betydelse. Lawson beskriver grupptillhörighet, status, insiderkänsla och upplevelsen av att delta i något viktigt som starka drivkrafter. Det kan mycket väl vara starkare än gemensam ideologi.
Men återigen: kapacitet är inte samma sak som bevis för användning. Att en stat eller myndighet har teknisk och organisatorisk möjlighet att följa någon mellan städer eller länder betyder inte att det sker i ett visst GS-fall.
Det som verkligen skulle flytta frågan framåt vore att hitta själva överföringspunkten: vem förde informationen vidare, genom vilket system eller nätverk, till vem och när?
Det är den länken som skulle kunna skilja en verklig distribuerad struktur från en hypotes om en sådan...
Enligt min erfarenhet så kan dom flytta gang stalkers till olika länder eller städer om det vid tillfället finns för lite gang stalkers som kan utföra trakasserier mot en targeted individual som just flyttat till en annan stad.
Det fick jag uppleva under de två första åren när jag flyttat till en annan stad jag blev till exempel trakasserad av fransk talande tjejer och en massa folk från en massa olika länder.
Gang stalkingen följde precis samma manus och dom använde samma psykologiska taktiker som dom använde i staden som jag flyttade från.
Det tog typ typ 3 år innan gang stalkingen började ändra form blev mindre aggressiv mer subtilt mer sofistikerat vet faktiskt inte om det berodde på att jag hade flyttat till en annan kommun eller om det hade ändrats fast jag hade bott kvar.
Men en sak som är säker att det här nätverket finns i många städer och dom kan vid behov flytta gang stalkers från andra städer så att trakasserierna kan fortsätta på exakt samma nivå.
Vad dom försöker säga är att det är inte lönsamt att försöka göra motstånd eller försöka fly undan. Det är helt klart att något som det här skulle inte kunna existera utan statlig hjälp eller finansiering.
Så om det är staten som ligger bakom så är det förmodligen liberal vänster eftersom de flesta västländer har vänster liberal regering.
Skulle vara väldigt intressant att få reda på om gang stalking existerar utanför västvärlden alltså länder som inte anammat den västerländska libeberal vänster demokraturen ? Är det någon som vet? Och i så fall hur sofistikerat är det?
