Är det normalt att...

Behöva regler för sitt beteende? Detta t.ex.i trafiken. Det jag menar var exempelvis efter något nästan hänt när jag körde bil och jag satte upp vissa "regler". Dessa var i det nämnda fallet "hellre vänta för länge än för lite" och "hellre köra för sakta än för fort". Sen följde jag tyvärr inte alltid reglerna, men jag fattade att de kan rädda mitt liv. Även flera gånger när jag cyklat mot rött på övergångsställen och nästan blivit påkörd... Efteråt har jag tänkt "jag måste vänta längre" eller kanske "jag ska sluta cykla mot rött".

Detta är lite svårt att förklara men det är något jag mest gör mest i trafiken eller andra potentiellt farliga situationer. Ett exempel för inte så länge sen var när jag och en kompis skulle gå över ett övergångsställe. Det var rött men en buss stod redan och väntade. Så jag sa till min kompis "kom så går vi". När han skulle passera bussen, kom en bil på utsidan och han blev nästan påkörd. Det kändes inte bra... Efter det bestämde vi att vi ska sluta gå mot rött. Jag följer inte detta längre... Det jag undrar är dock om andra människor medvetet eller omedvetet behöver liknande "regler" i vissa situationer?

Det har i mitt fall att göra med att jag upptäckt att saker är farliga och därför antingen ändrat mitt beteende eller satt upp en "regel". Tänkte faktiskt inte ens på att detta är en sorts regler förrän idag...

Ok, jag får inga svar så jag utgår från att majoriteten är som jag. Fast undrar varför folk ibland står och väntar vid rött fast inga bilar alls kommer? Kanske följer de slaviskt lagar, eller så har de (kanske omedvetet) bestämt sig för att aldrig gå mot rött. Man kan dock inte få få böter för att gå mot rött, så varför inte göra det då det är lämpligt?

Jag inser nu att det kan verka som en sorts autism. Att inte förstå att något är farligt är tydligen vanligt hos de med dessa diagnoser. Jag har dock inga problem att förstå hur folk tänker, känner, kommer reagera, etc. Är även socialt smidig och bra på att hantera folk. Detta borde utesluta autism/aspergers? Jag får i varje fall lågt på tester för dessa... Ännu en sak är att aspergare väl har svårt för att förställa sig? För mig är det snarare tvärtom om, men inget jag gör medvetet. Anpassar mig i varje fall i hög grad efter dem jag är med gällande hur jag talar, samtalsämnen, m.m.