Citat:
Ursprungligen postat av
panther1
Jag överanalyserar väldigt mycket och hakar ständigt upp mig på tankar och händelser, jag kan inte släppa saker. JAg kan bli paranoid på olika ting, döden men också på att man tänker ge sig på mig eller att man lurar mig(är ute efter något). Man litar inte på folk när det kommer till kritan och gäller viktiga saker, ytligt men inte på djupet.
Undrar om du inte bara måste prova att lita på folk, en i taget. Du behöver ju inte börja med den allra viktigaste personen. "Träna" på några mindre betydelsefulla först så att du inte behöver känna dig jätteknäckt ifall det går åt helvete.
Förresten, känns de tankar som du inte kan släppa som ett tvång, dvs att du tvingar dig själv att tänka på dem tills saker är "utredda" och färdiganalyserade? Sen kanske de kommer tillbaka typ nästa dag och du får ta dig igenom samma procedur igen?
Citat:
Ursprungligen postat av
panther1
Jag har alltid haft stora mål och ansett mig kunna uppnå det bästa som finns att uppnå. Det där sista med att jag är betydelselös, det är det jag har fått erfara också. Under barndomen blev jag ofta sviken och jag blev hela tiden överröst med hinkar som sa "ingen gillar dig, du behövs bara nu för att jag vill ha detta av dig". Jag ser därför människan som en ytterst egoistisk varelse som bara vill sitt eget bästa, även om jag logiskt sett vet att det finns vänliga och empatiska människor. Jag upplevde aldrig att jag fick tillbaks det som jag gav i from av vänlighet och pålitlighet, tvärt om så besvarades den med det motsatta.
Antog att det måste ha bottnat i någon sorts "mobbing". Har du försökt analysera varför de var såhär just mot dig? Det kan ju ha varit nån sorts omvänd psykologi, dvs de visste att du var kapabel till mycket medan de själva kanske inte var lika vassa. Kan ha resulterat i att de missunnade dig dina drag och ville få dig att tro att du inte hade dem.
Kan bara gissa, så det jag säger finns risken är helt åt helvete
Citat:
Ursprungligen postat av
panther1
Känslorna och tankarna blir värst på kvällar och nätter, som brukligt.
Visserligen tror jag det diffar från person till person när negativa tankar är som starkast, behöver ej vara kvällen.
Som en parantes hade jag en gymnasieklasskompis som var lite misstänksam på sätt och vis. T ex trodde hon att ville man låna ett blad ur hennes kollegieblock eller knappa in något på hennes miniräknare så trodde hon att man utnyttjade henne på kul liksom. Den tjejen hade varit mobbad tidigare i många år för sitt utseende som var speciellt pga läpp-och-gomspalt.
Senare började hon träffa killar på nätet och hon bytte rätt ofta. Behövde ny bekräftelse hela tiden. Har till och med fått höra konstiga historier från hyfsat långt senare då hon trots att hon var gift kunde går runt på fester och samla in telefonnr, som hon senare skickade sliskiga inviter till, nästan som massutskick....undrar om hon någonsin började våga lita på att hon dög.
Åh fan glömde en sak, lyssnade på radion på jobbet en dag och vem dyker inte upp där i nåt program om samarbete mellan några myndigheter om inte hon. Hennes poäng var att de hade hjälp folk att förstå hennes utbrändhet.