Hur startar man om sitt liv efter 40?

Jag känner mig lika tragisk som många andra som skriver av sig här.
Jag har insett att den enda som kan påverka det är jag själv, och jag har tröttnat på att passivt titta på när livet glider mig ur händerna. Jag vill inte vara deprimerad, orolig och uppgiven längre. Jag vill hitta tillbaka till någon form av normal livsföring och någon form av socialt liv. Framför allt så önskar jag att jag skall få tillbaka lusten för att fortsätta leva, och för att skapa nya mål. Jag önskar få tillbaka en känsla av mening i någon form.

Det jag söker är någon form av målbild som jag vågar tro på.

Hur skall jag gå till väga rent konkret?

Har du något intresse? Något speciellt du vill uppnå?

Nej. Det är det som är en stor del av problemet.

Mina intressen har svalnat. Och jag känner att ingenting egentligen betyder något för mig längre. Det jag ville uppnå vid 20 och vid 30, känns inte längre aktuellt efter 40. Jag känner att jag missade tåget, och kan inte skapa någon ny målbild. Jag tycker att det vore patetiskt att försöka hitta en nytt förhållande, och att skaffa barn, vid min ålder. Samtidigt så har jag svårt att se någon mening och glädje i livet, utan dessa. Subjektivt så känner jag mest att jag vill vila och läsa böcker, då det lindrar smärtan lite grand. Jag är nog utbränd sedan 15 år tillbaka, och mitt enda mål i livet är att dra mig undan människor och krav.

Men samtidigt så vet jag sedan tidigare, att det brukar kännas lite bättre efter ett tag, om man försöker återuppta tidigare intressen och rutiner på ren vilja. Min förhoppning är att om jag bara kan finna en ny målbild, så kommer lusten tillbaka.

Jag har en idé. Låter som du behöver höja din testosteronhalt. Du kan ju alltid testa med lite träning...kampsport t.ex. + googla "höja testo naturligt" (du kommer få tips om att träna tungt, gärna stora muskelgrupper, äta nötter, bacon, etc.) Funkar inte detta, så skulle jag gå till doktorn och ta ett test.

Kampsport är annars en rolig, social träning. Att stå och slå på någon är mer välgörande än vad man kan tro. Då kan du välja inriktning själv, t.ex. om du vill träna bjj/brottning/thai/boxning. Testat det?

Lycka till!

Är det främst ekonomiska skäl som håller dig tillbaka så tycker jag att du ska börja där. Kolla upp hur det verkligen funkar med lånen eller vad du nu har tillsammans med din partner. Ta reda på om det är möjligt för dig att klara av en separation rent ekonomiskt. Om du inte vet det så har du inte alla dörrar öppna.

Steg ett måste vara att ta dig ur det förhållandet. Din sociala situation verkar du ändå inte uppskatta utan snarare se som en del av problemet så att du tappar en del av det umgänget är skit samma. Den ekonomiska biten är kanske jobbig, men det är fan bättre att bo ensam i en sunkig etta än att vara i ett glädjelöst och själsdödande förhållande och bo i villa.

Bryt upp bara. Säg du inte är lycklig och inte vill mer. Sen tar du det från där och gör det bästa av situationen.

Livet tar inte slut vid 40 det börjar då..Du har halva livet kvar, du har mer erfarenhet, bättre ekonomi (förhoppningsvis) är inte direkt beroende av någon!

Problemet är att du ser livet passera och tänker men jävlar om åtta år är jag 50...då är man ju död!! Inte alls! Har du inte hört att 50 är det nya 30.

Du kan göra exakt vad du vill, problemet är ju att du inte vill göra något, skaffa grönt kort, res, skaffa en hund, eller katt, börja träna!

Jag påbörjade ny anställning, köpte stort jävla hus, båt och hund, gjorde slut med tjejen (annars hade jag förmodligen inte haft råd att köpa hus)

Mitt liv har precis startat, vill inte ha någon tjej, vill ta hand om mig själv, ut och resa spela golf när jag vill, jobba över när jag vill, gå ut med polare med mera...!

Sätt dig ner och boka en resa typ till köpenhamn sup ner dig och så kommer du tillbaka med en plan....sen försöker du nå ditt mål, det är möjligt att du inte kommer dit men då har du iaf gjort någonting!

Lycka till

När det gäller kampsport och sånt har jag inget att bidra med, men när det gäller relationsbiten invänder jag kraftigt mot att det skulle vara patetiskt att försöka börja om efter 40. Min man fick en andra kull strax efter 40, och det har gått jättebra med de barnen som nu är vuxna. Även om det inte höll med deras mamma så är de fortfarande vänner. Jag och han har sedan hållit ihop i rätt många år och har det enormt roligt tillsammans, så där så vi skrattar högt och kramas varje dag. Jag kommer utmärkt bra överens med hans barn och deras mammor, och han kommer överens med mina barn från ett tidigare förhållande. Det har faktiskt bara blivit en större och bättre familj.

Kanske behöver du sålla lite i din lista över måsten i livet. Ofta finns det vissa saker som vi verkligen vill själva, och vissa saker som vi mer gör för att det verkar förväntas av oss i våra kretsar, men som kanske inte bidrar till att göra oss glada. En hint är att områden där vi drivs av rädsla, "om jag inte gör si och så kommer katastrofen x att inträffa" kan tillhöra den senare kategorin. Jag säger inte att det är smart att släppa allt ansvar och skita i elräkningen, men att man kan fundera över katastroftänkandet och hur realistiskt det är. Om man bara låter sig drivas av rädsla blir man rejält sliten.

Förr kanske man dog vid 40, idag är chanserna stora att du lever till minst 80 - låt inte din livserfarenhet ruttna bort till ingen nytta.

Hoppas det mer är en tillfällig svacka, annars att du hittar en ny och bättre väg!

Tack för alla snälla och omtänksamma svar. Jag skall gå igenom tipsen och försöka rannsaka mig själv.

Jaså, du vill bli lycklig?

Lätt! Satsa på att förbättra följande områden:

* frihet (från skitjobbet) = arbeta mindre, eller byt jobb. Sänk dina livskostnader, så minskar behovet av att jobba såväl som allmän ekonomisk stress.
* social tillfredsställelse = börja mer aktivt leta efter människor du gillar, och lär känna och börja umgås med dessa. Rensa samtidigt bort "gamla vänner" som du faktiskt inte mår bra av att träffa eller ha kontakt med.
* kärlek = leta upp en bra kvinna. Livet blir nog lite trist även om allt annat är på topp, om man saknar en kvinna och fysisk närhet i sitt liv.

Återkom med rapport framöver!

skapa ett nytt liv, byt jobb, lägenhet, fru, eller bo ensam ett tag, delad vårdnad om barnen, sälj huset eller vad ni eller du nu har.

gå skola, skaffa en ny utbildning, gå kurser, nya intressen.

sluta röka, dricka , ut och res och möt människor du aldrig mött...

Ett nytt liv - byt ut det liv du har idag mot något annat. För det kan inte bli sämre i alla fall...

Uppdatering
Nu när jag haft en långhelg så känns det mycket bättre. Jag har spenderat tid med hobbyprojekt, och varit ute lite grand i solen. Jag har även haft lite social kontakt, som genast fick mig att slappna av känna mig bekräftad och förstådd. Jag har börjat få lite smak för livet igen.

Nu går det ju upp och ned, och min grundproblematik kvarstår. Men varje gång jag får känna av en gnutta frihet och livslust så läggs dessa känslor i den positiva vågskålen. Och ju mer vågen balanserar över åt det positiva, desto mer impulser får jag till att socialisera, och till att ta nya, friska tag.

I och för sig så är det sommar (nåja), ljust ute och avslappnande semestertider på intåg. Jag har inga större åtaganden eller långresor med jobbet, och även privat så har vissa faktorer lättat. Samt en flera veckor lång frihet som hägrar, med semester ifrån jobbet. Men jag hoppas att jag kan lägga en grund i sommar, som jag kan bygga vidare på, och därmed börja åtgärda min grundproblematik. Jag måste helt enkelt lyckas med det, då jag känner att jag inte skulle klara av ett år till på ren vilja, när kylan, mörkret, ofriheten och pressen återvänder.