Citat:
Ursprungligen postat av
rasifierad-neger
Kommer liksom de senaste fem åren att fira midsommar i min ensamhet. Midsommar känns lite som nyårsafton för mig, en dag som firas i goda vänners sällskap med sin respektive.
Har köpt hem öl och sprit som jag kommer förtära under hela dagen tills allt går åt helvete. I min inrökta lägenhet ska jag själv sitta och supa med tv spel och cigaretter. Kanske drar ut på stan och misshandlar någon stackare i ren frustration. Midsommarmaten kommer att bestå av varmkorv med bröd och senap.
Ingen kompis bjuder med mig på deras tillställningar då de åker bort med sina respektive. I min ungdom så firades alltid midsommar med trevliga tjejer ute på någons landställe. Känner mig otroligt tragisk och ensam. Är oförmögen att träffa en tjej att fira med då jag varken har jobb eller en fin bil. Har heller inga naturliga mötesplatser att träffa en kvinna på.
Bör man ta livet av sig? Är jag tragisk?
Dem flesta skulle nog tycka att dricka själv är rätt tragiskt (Tycker inte jag, kan ju tillägga att jag är en nykter beroende så har ju supit själv många gånger).
Dock så firar jag också midsommar själv men dricker inte så har inte så mycket att göra ute den dagen, känns som vilken dag som helst. Tycker alla såna dagar är överskattade förutom jul och nyår.
