Citat:
Ursprungligen postat av
MrFold
Domen innehåller resonemang som jag som lekman finner svårbegripliga. T ex:
Gärningen har innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag. Brottet är därför grovt
Jag tycker det här resonemanget motsäger domstolens tidigare resonemang om varför likgiltighetsuppsåt inte kan anses föreligga (i huvudsak utifrån mannens dåliga psykiska hälsa och den oro/affekt den förorsakat vid gärningstillfället). I vart fall tycker jag inte att domen vid en genomläsning ger ett klart besked om var gränsen mellan likgiltighetsuppsåt och grov oaktsamhet kan anses gå. I mina ögon borde de förmildrande omständigheter domstolen finner även vara tillräckligt förmildrande för att inte betrakta själva vållandet som grovt.
Vad kan man förvänta sig i framtiden? I princip att det klassiska missbrukarmordet där A i en affekterad situation sätter en kniv i B inte kommer att bedömas som uppsåtligt om A är tillräckligt risig psykiskt och B åtminstone till någon del uppträtt hotfullt/kaxigt. Samt kanske inte sätter kniven rakt i hjärtat.
Sedan jag i samband med Sturebymordet hade anledning att närmare studera resonemanget bakom likgiltighetsuppsåt är min åsikt att rätt använt är uppsåtsbedömningen med hjälp av likgitighetskriterier kring den nedre gränsen för uppsåt ett mycket bra juridiskt verktyg som baseras på förnuft, eftertanke och logik och som hedrar rättvisan.
Jag delar alltså inte riktigt din åsikt om att det är onödigt svårt att veta var gränsen mellan uppsåt och oaktsamhet går och att den här domen är ett exempel på det. Tvärtom tror jag att rätten här har resonerat vettigt och enligt hur det är tänkt och hamnat i en slutsats som stämmer med avsikten i bedömningsmodellen och efter sunda juridiska principer om att hellre fria än fälla vid tvivel, i det här fallet på uppsåtet.
Jag håller inte riktigt heller med om de tveksamheter kring uppsåtet man funnit utesluter att brottet som ett oaktsamhetsbrott betraktat är ett grovt brott. Det är lite olika saker då man i ena fallet bedömer karaktären hos handlingen och i andra fallet avsikten och insikten.
Vad man bör veta om likgiltighetsuppsåt är att bedömningen sker i två steg där det medvetna risktagandet visserligen tyder på en insikt om risken, vilket är första steget, men där också åklagaren måste bevisa en insikt hos GM vad gäller inställningen till effekten hos handlingen, då det oftast rör sig om en uppskattning om vilken verklig sannolikhet det fanns för att effekten skulle uppträda och således hur stor subjektiv sannolikhet GM kan ha upplevt.
De två stegen för bedömning finns pedagogiskt och bra beskrivna här:
https://www.aklagare.se/globalassets..._01_uppsat.pdf
