Hitta tillbaka gnistan/kärleken som särbo?

Hej Flashback,

Jag och min sambo har varit ett par i 6 år, förlovade i 4 år.
För cirka en månad sen kom chocken. Hon älskar mig över allt annat här på jorden och vill inget hellre än att vi ska vara tillsammans, men hon är inte kär i mig… Vi har blivit ett syskonpar och hon tror inte det är möjligt att hitta gnistan och attraktionen igen. Hon säger att det känns som en spärr som gör att hon ryggar varje gång jag tar i henne eller när vi har sex, hon känner ingenting just nu.

Allt annat i vår relation är fantastiskt. Vi älskar varandra över allt annat, har superkul i alla sociala sammanhang, vi skrattar, vi reser, vi stödjer varandra i alla sammanhang och bråkar i princip aldrig (små irritationer och kommentarer, visst)…

Det senaste året har en slentrian vardag och o-fysiskt beteendemönster gjort att vi glidit ifrån varandra. Faktumet är att min sambo under 6 månaders tid har trott att jag tänker göra slut, och har under denna tid processat tanken, men samtidigt spelat med i vardagen i förhoppning att det ska vända. Jag kanske borde sett tendenser på att hon mått dåligt, men eftersom hon ej öppnar upp sig för hur hon känner utan gräver ner problemen och spelar med så har jag ärligt talat inte sett det.

Igår var vi på vår första parterapi. Det gick bra, eller sådär…
För en gångs skull lyssnade vi på varandra och jag fick känslan av att hon försökte öppna upp sig så mycket hon kunde.. Väldigt produktivt men inte särskilt djupgående. Inte heller många tips på vad vi kan göra för att hitta gnistan igen.

Efter vårt samtal igår kom vi fram till att grunden till att attraktionen har försvunnit kan vara att vi bor lite på varandra, blivit en person, gör allt ihop. Den enda gången vi är ifrån varandra är när hon reser med sitt jobb, cirka en vecka åt gången, 4-5 ggr om året. Under dessa reser hinner hon knappast undra vad jag gör, sakna mig eller åtrå mig då dessa resor är fullpackade med frukostmöten, lunchmöten, fördrinkar, middagar med kunder och fester. Jag har alltid varit den som sitter i en tom lägenhet under denna tid, och kanske är därför jag inte tappat attraktion eller lust till henne.

I morgon har vi egentligen en 14 dagars semester, en resa till Japans paradisöar med vänner som vi sett fram emot båda två men som nu verkar bli en resa för tre, inte fyra…

Vi har nu pratat om att jag förmodligen kommer att åka på denna resa själv, och när jag kommer hem ska vi bli särbo, för att se om hon kan hitta tillbaka gnistan. Hon påpekar att det inte finns någon annan, det är hon och jag eller inget alls den närmaste framtiden… Men i samma mening tror hon det är omöjligt att hitta tillbaka efter en så lång process som hon haft för sig själv. Att vilja hitta tillbaka, men spärren sätter stopp…

Är särbo rätt lösning? Vi har sagt att vi under denna period inte gör slut, för ingen utav oss vill börja datea andra. Vad bör man göra under denna tid gentemot varandra? Hur ofta bör man ses och höras för att hinna sakna någon, undra hur personen mår och vad den gör, utan att glömma bort eller att det rinner ut i sanden. Vi har båda gått med på att detta kan ta tid, och tid vill vi ge det. Att gå åt skilda håll när allt annat i vår relation är fantastiskt, när vi älskar varandra så otroligt mycket känns verkligen som en sista utväg för oss båda. Samtidigt förstår vi att ingen utav oss vill vara tillsammans om den andra inte känner åtrå och lust gentemot sin partner.

Jag vet att detta är ett vanligt problem just efter 5-7 år, den första stora krisen. Finns det par som tagit sig igenom detta, hittat tillbaka och stärkt sitt förhållande? Ge gärna tips på hur man kan hitta tillbaka till varandra.

Mvh.

Det fetmarkerade är:
Vill du hitta tillbaka till varann mer än henne?

Det du skriver är som taget ur mitt gamla förhållande, dock inte terapin..

Rent spontant tror jag faktiskt på tanken att vara särbos ett tag.
Vet att jag själv gick i de banorna, dock hade vi varit ihop ungefär det dubbla som ni.
Vi liksom umgicks VARJE dag, under 13år var vi ifrån varann ca 1 månad, vilket är väldigt lite..

Idag har vi gått skilda vägar, vi är goda vänner.
I mitt fall hade nog inte särbos varit aktuellt.

Du frågade om särbos Är rätta lösningen.
Både ja och nej skulle jag tro.
Beror nog på hur mycket båda är villiga att satsa.

I vissa fall tar man upp ämnet särbos för att undvika att "göra slut".
När man varit tillsammans länge kan just de orden vara svåra att säga, där av blir man särbos för att det ska rinna ut ur sanden?

Jag vet att ett sådant beslut slår tillbaka på en otroligt mycket.
T.S! Har själv upplevt det du skriver, vet inte hur gammal du är, själv är jag -40 +30

Tankarna bara flyger runt i huvudet och man har svårt at förstå vad som är rätt eller fel i ett sådant val ni står inför.

Har hon sagt att hon tror att ni kan hitta tillbaka om ni blir särbos?
Vill du vara med henne, eller kan du tänka dig att gå vidare?

När ni blir särbos, kommer ni prata i telefon?
Är tanken att ni skall umgås som vänner?
Ska ni ens träffas under denna "prövotid"?

Hm, vad kan jag ge dig för tips..
Tänk inte på om eller att hon träffar / träffat någon för det kommer bara äta upp dig.

Jag har ingen erfarenhet eller tips på hur ni ska göra men undrar lite om det där att hon gått och trott i ett halvår att du skulle göra slut.
Har hon haft några belägg för det?
Att gå och mata in det i skallen samtidigt som man glider ifrån varandra kan ju sätta väldigt djupa spår.

Tror personligen inte att vara särbo och helt plötsligt "hitta gnistan" funkar. Vad ska den komma från?
Att man saknar kossan när båset är tomt?

[quote=muscleheads|53615821]Jag har ingen erfarenhet eller tips på hur ni ska göra men undrar lite om det där att hon gått och trott i ett halvår att du skulle göra slut.
Har hon haft några belägg för det?.

QUOTE]

Jag tänkte faktiskt också på det.

hej ts

det låter bra kör på

Tack för svaret.
Hon säger att hon inte vill annat ön att vi ska hitta tillbaka till varandra, men samtidigt är hon osäker på om det går, för just nu känner hon ingenting för mig, även om hon älskar mig över allt annat. Lite som att hon försöker känna så mycket att det slår över till något negativt. Vi pratade med terapeuten igår och hon sa att ibland kan distans trigga känslorna igen, eftersom vi i princip växt ihop till en människa. Även om vi båda vill ha tryggheten med varandra så har en slentrian vardag tagit död på gnistan och det sexuella i vårt förhållande.

Meningen är nog att vi ska prova bo isär i 1-2 månader, höras till och från, och kanske ses mer mot slutet. Meningen med det hela är nog att få reflektera, hinna sakna och förhoppningsvis inse att vi är bra för varandra.

Jag vill inget annat än leva resten av mitt liv med denna person. Vi kompletterar varandra på alla plan, har nästan aldrig tråkigt. Det är som sagt gnistan och det spännande som försvunnit. Vi har blivit ett syskonpar. Jag är 30, hon är två år äldre.

I detta fall verkar det som att hon vill, men kan inte känna.. En spärr som sagt. Hon har sagt att hon inte vill ge mig falska förhoppningar om att det kommer funka, men är mer än villig att prova, och ge detta tid eftersom hon respekterar vår historia och själv inte vill förlora mig.

Jag tror att det kan gå, just eftersom vi älskar varandra och egentligen inte vill förlora varandra, hon ser dock inte om det är möjligt då hon just nu inte vet hur hon ska hitta tillbaka. Men som sagt, hon tror att om vi distanserar varandra och förhoppningsvis saknar den andre så kan det trigga en känsla. Vi fick veta av terapeuten att detta kan vara en lösning för många, men inte alla, just därför är jag väldigt kluven till det, även om jag gärna försöker då det känns som sista utvägen.

Under det senaste året har vi som sagt haft ett ganska o-fysiskt förhållande. På henne låter det som att bristen på fysisk kontakt kan ligga bakom att hon trott det, att hon fått för sig att jag inte är lycklig med henne och att jag till slut kommer att gör slut. Eftersom hon processerat detta själv under så lång tid har hon någonstans på vägen stängt av känslorna för mig, för att undvika att bli allt för sårad.

Ok Flyktsoda18.

1. Det är tryggheten hos er hon inte vill förlora.
2. Samma i mitt gamla, det kunde gå uppemot 8 månader innan vi hade sex.
3. Det låter smart
4. Jag hoppas verkligen inte du blir sårat T.S, du verkar alldeles för kärleksfull av dig och jag får känslan av att denna tjej kan såra dig. Tänk på det bara. Jag menar inte att hon ska vara med någon annan.
Märker du att hon börjar bli kall, ja då får du nog också bli det. 1+1 =2
5. Det var en fin tanke av henne. Men ju fler gånger jag läser din text så känns det som att hon bestämt sig redan.
Fast hon lägger upp det på ett byråkratiskt sätt så att du ej skall känna att ni gör "slut" efter din resa.

Ja, hon har ju i princip sagt att hon bestämt sig, men är villig att försöka. Hon säger att det är en 50/50 chans att det kommer gå. Jag förstår detta och just därför ber jag om råd, om andra varit i samma sits och faktiskt kunna hitta tillbaka, och hur man i så fall borde lägga upp den gemensamma tiden som särbos.

Hon sa väldigt mycket att under tiden som särbo ska vi inte se det som slut, Hon vill varken börja dejta andra, inte heller att jag ska. Jag får känslan av att hon är ärlig med att hon vill att vi ska vara med varandra, hon vet bara inte hur hon ska kunna släppa spärren.

Du har egentligen redan svarat på din fråga. Du skrev att ni är förälskade men inte kära. Det är det som är skillnaden mellan en långvarig relation och en som dör ut. Om ni inte lyckas komma över till kärleksstadiet finns det ingen framtidstro.
Att hon inte vill åka med till Japan är en klar signal, hon har gett upp och är inte intresserad av att fortsätta, annars hade detta varit ett utmärkt tillfälle att avbryta tristessen i relationen.
Ibland är det bara att acceptera att man går skilda vägar, livet kommer att kännas skit ett tag, men en sak är säker, någonstans i framtiden finns det ett ljus och dit kommer du att komma efter gristiden.
Ni är antagligen rädda för att vara ensamma därför har ni inte gjort slut.

När min sambo gjorde slut, så sa hon samma sak,

å jag fråga vad hon sakande osv men det kunnde hon inte svar på. vi var ett par i 11år, Men hon sa en sak, och agerade på ett annat. Hon vill inte vissa de sig senare,

SÅ ni har kommit ett stort steg i rätt ritning då ni pratar om de.
Vi bodde ihop i ca 8år, å va ifrån varandra kanske 1månad, under den tiden,
förutom när hon läste, i ett halvår, dock kom hon hem varje helg.

Det kan var en bra ide, att testa på särbo, en månad eller dyligt, å minska ner på alla sms, tele, osv så ni får lite distans båda två. Låt tiden avgöra.

Sen så kan du ju alltid skicka något sms, för att kolla hur hon mår osv.

Hon kanske blev skraj, men varför varför varför tog hon inte upp det med dig??
Så jävla dumt att bara låta det rinna på när det är nåt som inte känns rätt.

Prova särbogrejen, ni har ju inget att förlora på det.
Risken är ju kanske att din tjej mer vill testa om hon klarar sig utan dig och hur ensamt det blir, när hon vant sig vid det efter ett par veckor kommer hon ha ännu lättare att släppa dig helt.

Det är svårt för oss att få nån känsla över ert förhållande. Jag vill inte va negativ men tycker inte det låter jättelovande tyvärr.