Citat:
Ursprungligen postat av
Vresrosen
Jag reagerar på två saker.
1) Att Inger Rönnbäck vill plåga folk i många timmar med att sitta och lyssna på bandinspelningar av vittnesmål som inte hade något att tillföra rättegången i fråga om bevis!
Det var en massa folk inkallade i tingsrätten som tyckte till om sinnesstämningar och vad som är normalt beteende hos en Litauer de inte kände eller umgicks med. I och med att det bara är bandinspelningar så blir ju följdfrågor omöjliga i det fall man vill knyta allt tyckande till ett bevistema.
Nu är det bara styrkt att kreti och pleti tycker si eller så!
2) Det som jag tycker är skitkul är inledningen i Inger Rönnbäcks inlaga, där hon inleder med yrkanden. Att Nero i första hand ska frisläppas och slippa betala skadestånd eftersom hon påstår att han är oskyldig.
Men hur tänker hon när hon i andra hand vill ha nedsättning av straffet?
Hur ska nedsättning av ett straff gå till med en klient som blånekar till all beröring med brottsoffret? Det är här Inger Rönnbäck gör en intellektuell tankevurpa som är ödesdiger för klienten om hon tror på att han är oskyldig. Man kan inte vara skyldig till detta vidriga mord och få nedsättning av straffet utan att jobba så att svetten lackar! Som andrahandsyrkande visar det på totalt hjärnsläpp, eller okunskap om vad som krävs för att få nedsättning av straffet utifrån de bevis som presenterats. Det är inte så att Nero kan få nedsättning av straffet om han inte framför till hovrätten förmildrande omständigheter.
Är han oskyldig så kan han ju inte be om förmildrande omständigheter i ett brott han inte begått. Är han skyldig så vet Inger Rönnbäck om att det finns inget förmildrande då hon lovordar Nero, och hänvisar till personutredningen.
Den tid hon fakturerat och kommer fakturera i hovrätten borde ha ägnats åt ett seriöst försvar om hon önskar lägre straff än livstid för klienten. Det är inte så, att man kan resonera att det är OK om klienten döms som skyldig, bara han slipper livstid!
Det kan konstateras att försvarets linje betr. DNA:t är att det är fråga om sekundär överföring (t.ex. om NB blött och överfört sitt blod till GM X som i sin tur överfört NB:s blod till LH), kontaminering vid insamlandet (ju större material desto störe risk), kontaminering vid hanteringen hos NFC, eller plantering. Sammantaget ingenting som understöds av några som helst bevis eller för den delen heller av några inkallade sakkunniga.
Många vittnen som hörts i TR kommer som sagt via ljudband att höras på nytt i HR (inkl. det avbrutna förhöret med IB). - Man kan fråga sig varför inte IB ställer upp och vill vittna fullt ut, men svaret på frågan lär besvaras av hennes tidigare mycket haltande och spretiga vittnesinsatser där tider och uppgifter varierat från förhör till förhör. Betr. Skype-samtalet skiljer sig också hennes version från NB:s varför det finns fog för misstanken att hon (och JB) söker skapa ett tidsmässigt alibi för NB.
Ett nytt vittne, PJ, är namngivet och avses styrka att NB och IB under förhören har ”utsatts för en påtaglig psykisk påverkan av ej lämplig art”.
http://www.rattskonsulterna.se/rattskonsulterna3.html
En liten betraktelse av PJ:
http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:-zCLtQRncoYJ
olistidningen.se/2012/12/kronika-kommissarien-duvan/+&cd=1&hl=sv&ct=clnk&gl=se
”Att materialet varit väl paketerat vid insändandet kan inte läka en eventuell sammanblandning som skett innan paketeringen.”, skriver IR. För att använda samma språkbruk kan man också säga att en tafflig överklagan ej kan läka de outplånliga ärr som alla DNA-bevis ristat i hennes klient. Dessa förbigås i allmänna ordalag och ingenting är att vänta i form av regelrätta alternativa tolkningar.
Det är väl bara att önska lycka till – eller hur man nu vill uttrycka saken.
Överklagandet är ett praktexemplar på avsaknad av allt vad konkretion heter och får mig osökt att tänka på en viss barnvisa:
https://www.youtube.com/watch?v=hbjUdZ88lW0