Citat:
Precis, och det handlar mycket om familjekultur. Jag skickar traditionsenligt ett SMS till min tjej varje gång jag är på väg hem från jobbet. Samma tid vareviga dag. Hon gör likaså. Det handlar inte om att vi överbeskyddar varandra, vi har bara fallit in i ett ganska bra mönster eftersom vi båda tämligen omgående skulle märka om något ovanligt händer. Därför behöver vi givetvis messa/ringa ibland om triviala förseningar i trafiken o.dyl. Jag brukar också be mina vänner skicka sms när de kommer hem efter en blöt kväll på krogen och jag gör likadant, skickar "hemma" till en eller ett par utvalda vänner. Vissa familjer/vänskapskretsar klarar sig givetvis utmärkt utan sådant, andra gör det regelmässigt. Jag tror alltså inte ens att det måste vara fråga om "hönsmamma" eller "hönspappa" utan bara att olika familjer har olika traditioner i stort och smått.Jag har själv barn i den åldern och försöker låta bli att bete mig så där. Men det är svårt. Och jag vet mängder av föräldrar som är såna hönsmammor och pappor att de vill ha exakt den här kollen och t ex då veta när deras son/dotter ger sig iväg nånstans ifrån för att åka moped på lite ensliga, men trafikerade vägar.
Det finns inget som helst mystiskt med denna SMS-konversation. Det enda mystiska är att så många i tråden ändå tjatar om den.
Det finns inget som helst mystiskt med denna SMS-konversation. Det enda mystiska är att så många i tråden ändå tjatar om den.
Precis som dig finner jag att det mest mystiska är att folk tjatar om ditt och datt så fort något avviker det minsta lilla från vad de är vana vid. Ungefär som jag skulle hänga upp mig på om det inte hade skickats SMS i fallet Lisa...
