Vad ska man göra när man tänker på saker som får en att må dåligt?

Vad ska man göra när livet inte ens känns värt att leva när man sitter på sitt rum och funderar på vad meningen med livet är egentligen, dessa tankar kommer alltid upp i mitt huvud när jag inte aktiverar mig själv med jobb eller träning, men det kan jag ju inte göra hela tiden nätterna är skit jobbiga när man ska lägga sig och sova alla dessa tankar kommer farandes runt i huvudet, hade inte dessa tankar för 5årsedan men på 5år har jag tappat otroligt många vänner som dött i missbruk eller under andra omständigheter.
Varje gång jag sluter ögonen och försöker somna så kommer tankarna om mina vänner och hur mycket jag saknar dem, och med det även vad är meningen med livet när man ändå blir knullad av det flera gånger om.

Blev erbjuden att gå till en präst/kurator kort efter jag hittat min bästa vän när han tagit sitt liv, men jag vägrade har svårt att kunna prata öppet om mina funderingar och känslor med folk.
Tog det inte på allvar när det sa att dessa saker kan komma tillbaka och spöka för en när man varit med om en sådan sak, det värsta är att det blir hela tiden dessa tankar kommer när jag inte kan aktivera mig... Ser liksom ingen mening med livet när allt ändå bara tar slut.

Vad kan man göra för att få bort dessa tankar ur huvudet? för jag kan som sagt inte jobba/träna hela tiden.

Du behöver bearbeta och sörja. De deppiga tankarna är ett skydd mot det du har svårt att låta dig känna. Har du någon som du litar på och känner bra som du kan prata med?

Nä ingen sån person:/ problemet med mig är att jag inte kan prata med någon ansikte mot ansikte känner mig så jäkla dum då.

Du kanske skulle må bättre om du skaffade något djur.

kanske dricka sprit

Jag tror faktiskt att du får komma över känslan att "känna dig dum" om du inte vill fortsätta lida såhär. Går du till någon professionell så är de vana att lyssna och kommer knappast sitta och döma dig för vad eller hur du säger det, de är istället fokuserade på att hitta lösningar som gör att du kan hantera tankarna bättre. Att du mår dåligt efter vad du upplevt är verkligen inte konstigt, tvärtom.

Obearbetade saker av allvarligare karaktär kommer allt för ofta och biter en i arslet, antingen imorgon eller om 40 år. Mitt råd är att ta tag i det fortast möjligt och inte skjuta på det, så du kan komma vidare i livet. Såna här saker försvinner inte för att man ignorerar dem. De tenderar istället ta sig uttryck på andra sätt - missbruk/självdestruktivitet av olika slag, ångest, depression, ilska etc. Ut med det som ut ska.

Lycka till!

Tro mig jag har försökt komma över den där känslan många gånger men det funkar liksom inte, Alltså det hände så jäkla mycket på så kort tid under 2011-2014 men var 20-23år gammal och jag känner lite samma sak nu som då att jag vill inte sitta där och känna mig som en idiot.

Jo precis som du säger detta kommer tillbaka, har som tur inte hamnat i något missbruk mer än att jag försöker fly undan detta.

Tack så mycket!

Så. Och en professionell kommer låta det ta sin tid för dig att våga öppna dig. Det gör du om och när det känns ok för dig. Bara låta det ta sin tid och prata om vädret eller något så länge.

Acceptera livet för vad det är istället. Livet är hårt och brutalt. Ger faktiskt en känsla av trygghet och lättnad då man accepterat detta.

Jag skulle vilja säga att livet - även - är hårt och brutalt.

Vilket nog alla innerst inne vet, och om inte annat så efter en del hårda/brutala händelser i ens liv. Psykisk hälsa är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, och tråkigt för dig TS att du känner så här, eller iaf kände vid tiden för trådstarten. Mitt lilla tillägg i första meningen kan verka futtigt, men jag tycker verkligen inte det. Viktigt att belysa hela spektrat/färgskalan och visa en balanserad/korrekt bild av livet. Där man varken förskönar - eller motsatsen - då grumlar man sikten, vilket ej är konstruktivt.

Sedan får såklart olika individer olika mkt och i olika perioder, av den nämnda varan hårda/brutala upplevelser. Lösningen är enligt mig att lära sig konsten att hantera sina tankar, (kan ju verka självklart - det viktigaste är ju här att lära sig HUR) då ju en tanke/impuls alltid föregår en handling.

Helt enkelt, det mentala styr det fysiska.

Mitt förslag är att TS pratar med personalen på bibblan/bokhandeln, för det finns böcker i ämnet så att man kan få hjälp till självhjälp. Detta i komb. med att gå och prata med någon, tror jag är det optimala. Då kan man gemensamt ge/få feedback kring samtalen, i relation till det man hemma läst sedan förra samtalet. (tror absolut inte på medicinering, utan jag tror benhårt på samtal och att läsa - då lär man sig att så småningom bli sin egen coach, alltså hjälp till självhjälp).