Moralfilosofisk fråga angående medborgarlön

Diskussionsunderlag: I andra trådar diskuteras medborgarlön. Ekonomiska argument framförs ofta mot att man inför en sådan ersättning från staten trots att det är uppenbart att debattören har moralfilosofiska betänkligheter där tillmälen som "snylteri" och "dagdriveri" kommer upp.

Är det moraliskt fel (här struntar vi i ekonomin) att införa en medborgarlön?

Beror på hur mycket pengar det rör sig om. Själv ser jag inget moraliskt fel i det hela.

Det jag gillar med medborgarlön är att man kan plocka bort massa myndigheter och ersätta med medborgarlön istället, klumpa ihop alla jävla bidrag till ett. Så blir det nog mindre stressrelaterade individer som belastar sjukvården också.

Det tragiska är inte "snylteri" och "dagdriveri", utan att det inte finns en uppenbar riktning/större vision som vi medborgare strävar efter att uppnå.

Ja det är en intressant punkt du tar upp - samhällsprojektet. (Det ordet har jag nog inte skrivit sedan gymnasiet på 1970-talet).

Sedan ska man kanske vara öppen för vilken diskurs man anlägger. Den hedonistiska - blir fler lyckliga av att inte behöva arbeta+ Blir fler olyckliga för att de inte har ett jobb att gå till?

Nietzche? Underklassen ska arbeta för att överklassen ska få tillfälle att självförverkliga sig?

Medborgarlön kommer förmodligen bli oundvikligt i o.m. automatiseringen som sker inom alla sektorer. För tillfället kringgår samhället detta annalkande sakförhållande genom att tillföra myriader av featherbedding-jobb som sakta men säkert suger livslusten ur proletariatet.

Det är det jag menar, utöver "jobb" och "nöje" så verkar dagens samhälle helt blankt. Finns ingen vision alls. Det där sköter marknaden, verkar vara devisen samhället är baserat på. Helt tragiskt, och ingen verkar bry sig heller. Rätt märkligt, är folk så tråkiga?

Detta argument mot medborgarlön / minskad arbetstid har man ju hört till leda, men det osar starkt av överförmyndarmentalitet. Det är ju inte som att folk skulle förbjudas arbeta (eller ägna sig åt en konstruktiv hobby).

Det är vad jag tror också. Om det nu gör någon skillnad . . .

Nej naturligtvis inte. Det är väl bara så att vårt moderna (nåja) samhällsmedborgare tittar snett på den som "inte gör rätt för sig". Därav olyckan.

Själv har jag ett arbete jag trivs med, ska jag kanske tillägga. Om det gör någon skillnad . . . .

Ja jag tror faktiskt att folk är precis så tråkiga,

Moraliskt sett vore det väl fantastiskt om alla kunde ges högre levnadsstandard och enklare liv.

Men i praktiken så fungerar ju pengar bara för att vissa människor har mer/mindre än andra. Dvs marknadskrafter skulle omgående äta upp medborgarlönen och vi är tillbaks i ett läge där bara dom som tjänar ännu mer har råd med det grundläggande.

Lite som idén barn brukar ha om att bara tillverka mer pengar så löser sig all fattigdom.

Ja men en del av marknaden - arbetsmarknaden - skulle se annorlunda ut. Vad det betyder för marknadskrafterna vet jag inte riktigt, även om jag har idéer.

En medborgarlön tillfredsställer medborgarens mest basala materiella behov; tak över huvudet och mat för dagen.

Befriad från pressen att överleva dagen kan medborgaren ägna sig åt mer sofistikerade och långsiktiga aktiviteter som för civilisationen till nya höjder.

Samtidigt blir det svårare att tvinga medborgaren att göra saker mot sin vilja eller övertygelse, eftersom varken stat eller arbetsgivare kan hota medborgaren med svält eller hemlöshet.

Om inte detta är visionärt så vet jag inte vad som är det.