Citat:
Är kvinna, börjar närma mig 30. Träffar sedan en tid tillbaka en man som jag verkligen börjat gilla. Vi har inte känt varandra så länge, men detta känns som något som skulle kunna bli något bra om det fortsätter på den inslagna vägen. Allt är roligt och bra, men det finns ett stort MEN! Han säger att han inte tycker om barn, och troligtvis aldrig vill bli pappa. Han nämnde det första gången lite i förbifarten när vi pratade om barn i allmänhet i ordalag som att "nja jag är inte jätteintresserad, händer det så händer det", och sedan igen när vi återigen kom in på ämnet. Den sista gången var han än mer tydlig och sa i princip att han inte över huvud taget tyckte om barn. Jag blev så ledsen när jag hörde detta.
Vi är inte ens tillsammans än, och självklart är det inte så att jag planerar att vi ska skaffa barn här och nu. Det är bara det att jag föreställer mig en framtid med barn och som kvinna måste man ändå ha en plan. När man är 20 är det okej att leva här och nu, och träffa lite vem man vill utan att det spelar någon roll. Inte när man är 30. Jag känner inte att jag har tid till random romanser, och vill heller inte gå in i ett seriöst förhållande med vetskapen att slutmålet, dvs familj, aldrig kommer uppnås. Samtidigt vill jag självklart inte sluta träffa honom!
Min frågeställning är således följande:
Vad tusan ska jag göra?
Finns ni män därute som inte ville ha barn, men som ångrade er och sedan skaffade barn ändå? Vad fick er att ångra er?
Vi är inte ens tillsammans än, och självklart är det inte så att jag planerar att vi ska skaffa barn här och nu. Det är bara det att jag föreställer mig en framtid med barn och som kvinna måste man ändå ha en plan. När man är 20 är det okej att leva här och nu, och träffa lite vem man vill utan att det spelar någon roll. Inte när man är 30. Jag känner inte att jag har tid till random romanser, och vill heller inte gå in i ett seriöst förhållande med vetskapen att slutmålet, dvs familj, aldrig kommer uppnås. Samtidigt vill jag självklart inte sluta träffa honom!
Min frågeställning är således följande:
Vad tusan ska jag göra?
Finns ni män därute som inte ville ha barn, men som ångrade er och sedan skaffade barn ändå? Vad fick er att ångra er?
Haha nu när du lekt klart och smakat på en del kukar så vill du stadga dig, men nu när männen i 30års åldern inte tappar värde så vill dom inte slå sig ner med dig. Mellan 25-35 är mannens riktiga primetime och då vill dom flesta sålla bland kvinnorna. Klart att han säger att han inte vill ha barn, du har inte bevisat något för honom än, att du är en lojal och bra mamma/fru till honom/hans barn. Bara för du känner dig pressad till att ha barn så förvänta dig inte att männen i 30års åldern är det. Jag må låta hård, men man blir less när man läser dessa trådar. "Jag är en kvinna i 30års ålder och jag vill ha barn". Yeah... vad är haken? Varför har du inte lyckats skaffa förhållande tidigare? Varför vill ingen man stanna med dig under en längre period?
Citat:
Haha precis det jag menar, prioriteringen är BARN. Allt hon har i huvudet är att ha BARN. Gäller bara att hitta en stackare som också vill det (nåja, faller in i förhållandet + hon "glömmer" p-piller + vill behålla barnet trotts att dom bara känns varandra i ett par månader) så att hon kan lugna tickandet lite. Om dom älskar varandra spelar mindre roll, här ska det födas.
__________________
Senast redigerad av rejman 2015-05-26 kl. 19:51.
Senast redigerad av rejman 2015-05-26 kl. 19:51.
Hej,
Jag förstår verkligen i vilken sits du sitter. Eftersom att ni bara dejtar, är det inte säkert att denna kille tänker i samma banor som dig, alltså kring er eventuella framtid som ett par, med allt vad det kan innebära. Han kanske tänker att han inte vill ha barn nu och kanske säger han att han aldrig någonsin vill ha barn. Det är det nog många som har sagt och några år senare fått barn i alla fall. Så man ska aldrig säga aldrig.
Men jag förstår att du vill planera för framtiden och satsa på en kille som vill ha samma liv som dig - en framtid med familj och hela paketet!
Jag tycker att du ska fortsätta dejta denna killen om du är verkligt intresserad utav honom, ge er lite tid att utvecklas och blir ni till och med tillsammans så finns det ju kärlek på riktigt emellan er. Så, som sagt, känner du att denna killen är värd att satsa på - ge honom en ärlig chans så kanske han ändrar sig i barnfrågan. Om inte annat, så får du väl leta vidare, om barn är så viktigt för dig.
Lycka till!
Jag förstår verkligen i vilken sits du sitter. Eftersom att ni bara dejtar, är det inte säkert att denna kille tänker i samma banor som dig, alltså kring er eventuella framtid som ett par, med allt vad det kan innebära. Han kanske tänker att han inte vill ha barn nu och kanske säger han att han aldrig någonsin vill ha barn. Det är det nog många som har sagt och några år senare fått barn i alla fall. Så man ska aldrig säga aldrig.
Men jag förstår att du vill planera för framtiden och satsa på en kille som vill ha samma liv som dig - en framtid med familj och hela paketet! Jag tycker att du ska fortsätta dejta denna killen om du är verkligt intresserad utav honom, ge er lite tid att utvecklas och blir ni till och med tillsammans så finns det ju kärlek på riktigt emellan er. Så, som sagt, känner du att denna killen är värd att satsa på - ge honom en ärlig chans så kanske han ändrar sig i barnfrågan. Om inte annat, så får du väl leta vidare, om barn är så viktigt för dig.
Lycka till!
Citat:
Nej det där är inte sant! Det är en typiskt omogen och enkelriktad syn på det här med barn. Man tror bara om man träffar rätt så vill man ha barn med den personen men det behöver verkligen inte vara så.
Människor som redan tidigt inte vill ha barn brukar sällan eller aldrig ändra sig på den punkten. Det finns alltid undantag men dom är få.
Åsikterna går verkligen isär när det gäller barnalstring men jag ska försöka ge min erfarenhet på ämnet då jag har många närstående som både är frivilligt barnlösa och tyvärr fått barn på halsen som dom inte önskat.
Jag tror absolut inte alla passar till att skaffa barn och vill heller inte ha barn. Många människor vet redan tidigt att dom inte vill ha barn och skaffar heller inte några. Har många sådana exempel i min vänskapskrets/bekantskap. Dessa människor har aldrig ändrat sig trots partners dom haft. Dessa har varit av båda könen.
Jag tror det är skillnad på att veta bestämt att man aldrig vill ha och att man inte "just nu" vill ha dvs att man kanske är för ung eller kanske är mitt i en utbildning. Dessa människor kommer troligen att vid rätt partner vilja ha barn.
Vad du ska fråga dig är hur du vill ha det och sedan framföra det till din partner. Om ni står på olika trappsteg, ja kanske är ni inte rätt för varandra. Att tro att människor ska ändra sig leder oftast till att man blir ledsen och bitter. " men jag trodde att han skulle ändra sig bara vi osv osv " Räkna aldrig med att någon kommer att ändra sig. Det gör dom med största sannolikhet inte.
Att gå med på att inte skaffa barn för sin partners skull tror jag heller inte på. Gör man det ska man vara helt på det klara med vad det innebär. Det kommer kanske en dag då förhållandet går i kras och man står där ensam och barnlös och ångerfull. Och tiden har passerat bäst före datum.
Att föröka tvinga sig till ett barn med någon som inte önskar det är total respektlöshet mot sin partner och även ett ev barn som blir till. Hur kommer det barnet känna sig när han/hon växer upp och känner sig oönskad?! Nä fy, så totalt egoistisk handling.
Här gäller det att tänka på sin eget bästa och träffa en partner som vill samma sak och där man är i synk med varandra. Det finns någon som vill samma sak som du här i livet. Det är bättre att släppa det som inte känns bra och ge utrymme till något bättre som man komma in i ditt liv. Det ger dom bästa förutsättningarna för att dina kommande barn ska få det fint.
Som sagt, fråga dig själv vad du vill få ut av ditt liv och agera utifrån det.
Jag tror absolut inte alla passar till att skaffa barn och vill heller inte ha barn. Många människor vet redan tidigt att dom inte vill ha barn och skaffar heller inte några. Har många sådana exempel i min vänskapskrets/bekantskap. Dessa människor har aldrig ändrat sig trots partners dom haft. Dessa har varit av båda könen.
Jag tror det är skillnad på att veta bestämt att man aldrig vill ha och att man inte "just nu" vill ha dvs att man kanske är för ung eller kanske är mitt i en utbildning. Dessa människor kommer troligen att vid rätt partner vilja ha barn.
Vad du ska fråga dig är hur du vill ha det och sedan framföra det till din partner. Om ni står på olika trappsteg, ja kanske är ni inte rätt för varandra. Att tro att människor ska ändra sig leder oftast till att man blir ledsen och bitter. " men jag trodde att han skulle ändra sig bara vi osv osv " Räkna aldrig med att någon kommer att ändra sig. Det gör dom med största sannolikhet inte.
Att gå med på att inte skaffa barn för sin partners skull tror jag heller inte på. Gör man det ska man vara helt på det klara med vad det innebär. Det kommer kanske en dag då förhållandet går i kras och man står där ensam och barnlös och ångerfull. Och tiden har passerat bäst före datum.
Att föröka tvinga sig till ett barn med någon som inte önskar det är total respektlöshet mot sin partner och även ett ev barn som blir till. Hur kommer det barnet känna sig när han/hon växer upp och känner sig oönskad?! Nä fy, så totalt egoistisk handling.
Här gäller det att tänka på sin eget bästa och träffa en partner som vill samma sak och där man är i synk med varandra. Det finns någon som vill samma sak som du här i livet. Det är bättre att släppa det som inte känns bra och ge utrymme till något bättre som man komma in i ditt liv. Det ger dom bästa förutsättningarna för att dina kommande barn ska få det fint.
Som sagt, fråga dig själv vad du vill få ut av ditt liv och agera utifrån det.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera