Varför inte självmord

Man har ju läst så många trådar på nätet om människor som inte orkar leva längre och vill ta sitt liv.
Nästan alla som svarar säger att man inte ska göra det osv. Det kommer bättre dagar och du har så mkt att leva för osv osv.

Men om en människa gjort något riktigt hemskt då? Tex våldtagit eller mördat?
Då måste man ju förstå att ingen i hela världen längre vill ha någon kontakt med denna person.
Han el hon kommer att få leva med det värsta straffet en människa kan få. Nämligen att leva ensam.
Att vara hatad och avvisad av alla människor.

Hur kan någon klara av att leva vidare då?

Är det inte befogat med självmord då?

Det är väl alltid upp till var och en om självmord är befogat. De flesta som skriver och är ledsna och funderar på självmord har inte mördat någon. Jag har i af aldrig sett nåt i stil med "Jag skar halsen av min lillasyrra, nu har jag lust att dö, vad ska jag göra?". Jag tror inte att folk skulle vara så ivriga att trösta en mördare. Men de flesta som har självmordstankar har ju inte gjort nåt så hemskt att de "förtjänar" att dö. De flesta är människor som känner sig ensamma, oälskade, fula och hopplösa. Många är väldigt unga och saknar tidsperspektiv. En del har mist någon/något. Sånt kan man ta sig igenom med stöd och hjälp.

Hur kan vi veta att det ör så? Jag ser bara folk som skriver typ, jag mår så dåligt just nu, funderar på att ta mitt liv. Jag har aldrig sett varför någon mår dåligt. Motivet till tankarna kring självmordet finns ju sällan med. Så hur kan vi veta vad människan gjort eller inte gjort?

Ändå säger folk att nej! Låt bli! Lev ditt liv! Knappt någon har ens frågat personen om varför denne vill dö. Det är alltid ett nej, gör det inte. Oavsett.

Men du har förmodligen rätt.

Om du såg någon ligga sönderslagen på gatan, hade du ringt 112 eller hade börjat fundera på om personen förtjänade det?

Bra poäng. Får jag vända på den frågan? Om du visste att personen gjort sig skyldig till ett sexuellt övergrepp, hade du låtit denne ligga då?

Vad jag funderar över är, varför i helvetet hör de av sig/söker kontakt om de vägrar lyssna?!

Jag själv hade kunnat begå självmord 178 gånger bara för att jag mått dåligt, i min ensamhet utan att någon stöttat eller brytt sig om hur jag mår. Men jag är ingen som ger upp och har aldrig varit sådan.

Bara för att min röst och mitt ansiktsuttryck ser gladare ut betyder det inte att jag har lust att dividera om att det är en sjuk världsuppfattning jag har att inte vilja dö. Jag blir faktiskt jävligt förbannad av att folk tror att de har rätt att ösa sitt gift ur sig till mig. Det är ett sjukt beteende långt ifrån att söka stöd och vilja prata av sig.

Vill du ta livet av dig, fine! Ring inte mig om du vill ha stöd för att genomföra ditt självmord. Ring heller inte mig om det jag har att säga bara ska förkastas med defensiva mothugg. Dra inte ner mig i din skit! Ring psyk eller jourhavande medmänniska, jag själv har krav på mina relationer och finner det oacceptabelt att behöva försvara varför jag anser att livet ska levas eller varför jag anser att det är dags att söka professionell hjälp om varenda stund är nattsvart. Jag vill inte och tänker inte, bära andras bördor. Jag har nog med mig själv och mitt liv och mående.

Sånt kan man knappast veta av att se någon ligga skadad. Man ringer en ambulans oavsett även om man inte själv börjar gipsa och sy ihop personen.

Du tror väl verkligen inte att människor som mår psykiskt sjuka eller begår självmord som regel är förbrytare? Det är en rätt dum inställning att ha. Tänk på alla dem som aldrig ens har samvetskval, inte begår de självmord.

Oj!

Det beror lite på. Om det är det snällaste sexuella övergrepp man kan tänka sig som ändå är straffbart enligt lag hade jag inte låtit personen ligga. Hagamannen hade däremot fått ligga kvar.



EDIT:

Mitt svar var lite otydligt. Nu är det ändrat.

Nä, det tror jag inte.

Du hade inte hjälpt om det var det snällaste övergreppet? Har jag förstått dig rätt då?