Varför inte självmord

Bland de snällaste sexuella övergreppen som fortfarande är olagliga hittar vi exempelvis att ta på någons rumpa utan tillstånd. Jag har svårt att se varför någon skulle förtjäna att bli sönderslagen för det. En örfil absolut, men knappast att bli sönderslagen så denne ligger ner på gatan.

Så jo, jag hade absolut hjälpt till då.

Jag kommenterar aldrig typ ''Gör det inte. Det kommer bli bättre'' i sådana trådar för att jag själv vet hur det känns. Det finns så många människor som inte har ens en liten aning om hur det känns att vakna varje morgon och vara besviken enbart för att det är en ny dag och för att man lever, hur jobbigt där är att gå runt varje dag och verkligen vilja dö. Så för dem är det ju lätt att säga att det blir bättre, men har man varit i en sådan tillvaro, där man inte vill något hellre än att dö, i flera år då är det nästintill omöjligt att se något ljus i livet/framtiden öht.

Det enda jag tänker på som är fel med självmord är personerna man lämnar efter sig som kommer sörja en. Annars tycker jag att vill man ta livet av sig, fine. Jag tänker inte stå i vägen. När allt känns totalt svart och livet känns hopplöst är det ofta så att den enda tanke som får en att känna någon form av lugn är tanken på döden.

Jag vet vad du talar om. Och det du skriver är helt sant.

Ja, utan att tveka.

Jag har ju känt så, i flera år. Det är därför som jag idag gärna säger till folk att inte ge upp. För det KAN bli bättre. Dör man kan det däremot inte bli nåt alls. När det gäller väldigt unga människor kan jag med ganska stor säkerhet säga att det blir bättre, för det är FÖRDJÄVLIGT att vara ung och förtvivlad, och det enda som hjälper mot det är att hålla ut, livserfarenhet och perspektiv är bästa boten.

Jag anser att livet är alldeles för kort för att man ska bemöda sig med att ta livet av sig. Ungdomen är långvarig men sen accelerar det i en oherrans hastighet.

Det finns undantag då jag anser att självmord är berättigat, som obotlig, mycket smärtsam cancer eller Huntingtons etc. För där finns det inget hopp om bättring.

Ja det blir säkert bättre, för många ialf. Men sen är det ju också olika hur dåligt man mår, tex en person kan ju vilja ta livet av sig pga att man går igenom en dålig period och då är det ju omotiverat med självmord om det ''bara'' är en period. Men om det är en människa som mått väldigt dåligt i princip hela livet, haft en dålig barndom och har velat dö i åratal pga att man inte orkar mer så känns det ju väldigt (även om det så klart är möjligt) avlägset att saker ska bli bättre.

Ja livet är kort. Men (och det vet du säkert eftersom du skriver att du känt så) för människor av den typen jag beskrev ovan, som växt upp under dåliga förhållanden, mått dåligt hela livet och velat ta livet av sig i åratal, så känns livet väldigt långt.

Men jag skriver såklart utifrån mig och hur jag känner. Tycker livet känns jättelångt (hade jag helt plötsligt fått det liv jag vill ha hade det ju istället känts väldigt kort) jättelångt och tvivlar på att jag ens kommer överleva tills jag fyllt 30.

Ja, det är verkligen sant att när det är djävligt så går tiden mycket långsamt. Jag kan inte annat än hålla med, dock vet jag ju nu att man kan må bättre, men man kan behöva hjälp. Och man måste öva mycket. Mindfulness, kognitiv träning osv. Själva upplevelsen av att må bra eller dåligt är ju ändå i ens eget huvud. Man kan må kass som fan över sånt som nån annan inte ens skulle märka - och tvärtom. Så kan man förändra sitt eget sätt att hantera tankar och känslor på så kan man komma en ganska lång bit, faktiskt.

Det är meningslöst med självmord eftersom man vet att man kommer dö förr eller senare iaf. Det finns ingen vits med att hoppa till slutet. Istället för att ta självmord borde man satsa den tid man har kvar på att börja ett nytt liv, förändra sig själv. Andra människor kan förlåta dig, andra människor kan glömma dig, det är faktiskt så att alla för eller senare dör/glömmer/förlåter dig. Livet är förgängligt och i grund och botten är existensen av hela universum meningslös. Så njut av alla upplevelser medans de finns även om de är smärtsamma.

Därför de inte vill. Om de de skulle velat det, så skulle de ha begått självmord (förutsatt att man är fysiskt kapabel för detta). Folk har ofta en konstig definition när de säger att de 'inte vill' något. Ett typiskt ex. är när någon säger "Jag måste jobba imorgon -- men jag vill inte!". Really? Du vill inte jobba? Såklart gillar du möjligtvis inte själva arbetet men du arbetar för att få något. Därmed vill du. Att säga att man 'inte vill' något har snarare blivit ett uttryck som tyder på att man vill något...

Sedan är 'varför-frågor' i filosofi redigt tråkiga och mycket mer betydelselösa än vad folk anar. Varför faller regndroppar? Denna del av ditt inlägg stämmer om man tar det bokstavligt. Men det du försöker antyda stämmer inte.

Att begå självmord är meningslöst. Ja. Men att fortsätta leva är exakt lika meningslöst...

Därför att jag får ångest av en djupare självmordstanke. Därför.

Är väl mest för det bara är ansträngande, inte för de gjort något hemskt

Man vill uppleva saker, kanske är ett bra svar. Denna cirkus som vi kallar kosmos/universum/tillvaron stängs för evigt när man dör. Den är en skitcirkus men eftersom man är en svag varelse född i denna skitcirkus uthärdar man vanligen tills man dör en naturlig död. Bara de riktigt starka hoppar av i förtid. Jag har själv inte haft modet än utan som mest gjort saker som har varit mycket nära att döda mig fullt medvetet.