Säger ingenting. Vilken störning?

Jag känner igen mig i hans beteende. Jag tror att det är olika för olika personer, men för min del beror nog beteendet på min mamma som alltid hållit tillbaka mig och att jag har dåligt självförtroende och det blev liksom en ond spiral av det. En sak som har hjälpt mig mycket är att skriva på internet för här vågar jag skriva utan att bli rädd för att rodna eller stamma eller att inte ha något att säga.

Jag tycker man ska vara snäll mot sådana här människor för de vill nog gärna vara med mer och din klasskompis verkar ändå ha kommit en bit eftersom han går i skolan och att han försöker vara med er. Ibland känns det som allt går så fort och man kommer på först när man kommer hem vad man borde ha sagt eller gjort men då är det försent också mår man dåligt bara för det.

Förmodligen en toppenkille trots allt. Hade en "sån" i gymnasiet, tyst som natten men när han hängde med ut på fyllan så blev det tvärtom, gick inte att få honom hålla käft.
Tystlåtna personer kan ofta ha mycket de vill säga, men inte vågar. Lite social fobi kanske. När de väl säger nåt kan det vara väldigt tankeväckande saker dock.

Ni kan "hjälpa" honom genom att låta honom hänga med er, fråga honom oftare men frågor som inte går att svara JA eller NEJ på.

BAra för att han skrattar åt era skämt behöver det inte betyda att han tycker de är roliga.
Finns vissa personer som saknar nästan helt de "sociala koderna"(och om man nu vill kalla de personerna för aspie personer eller någon annan "sjukdom")

OCh har "lärt" sig att när de ska skratta...fast man behöver inte tycka att det är ett dug roligt.