Vad säger det som är om det som inte är?

Vad säger det som är om det som inte är?
Vad säger talet om alla talen det inte är?
Vad säger rätt svar om alla fel svar?

Vart går gränsen mellan?

1. Att det inte är.
2. Inte mycket mer än att hinta om de andras existens möjligtvis.
3. Fuck you, typ.

Vilken gräns?

Vad som skulle kunna vara.


Att det finns mer, och att det finns mindre.


Att det finns så många fler frågor, där alla de felaktiga svaren har sin rätta fråga.

Att du endast är medveten om (läs upplever) det som är.
Det beror på vad du ger talet för egenskaper. Du kan till exempel tänka dig ett tal som får representera alla tal det inte är. Antag att vi utgår från alla reella tal, låt då talet 2 representera "mängden av alla tal och alla dess egenskaper som inte är 2". Då säger det allt om alla andra tal än sig självt.
Allt och ingenting. Allt, du vet att allt som inte är rätt svar är fel svar. Ingenting, vad händer om det finns flera rätta svar? Vad händer om allt är rätt svar? Vad händer om allt är fel svar? Att du har ett rätt och ett fel svar betyder att du har begränsat dig. Du har valt att dra en skiljelinje någonstans.
Det beror på var du drar den.

Vi upplever det som är.
Men samtidigt kan vi kategorisera det som inte är i en "det som inte är"-grupp.
Då har vi på något vis fångat det som inte är.
Vi har hittat en gräns, en bubbla att hålla det som inte är i.
Eller så kanske det är upplevelsen som är en bubbla i det som inte är.

Det är en abstrakt gräns, precis som det finns en abstrakt gräns mellan talen 1 och 2 bland heltalen. Förstår inte riktigt vad du skriver. Går det att formulera om? Tolkar din fråga som "Eller så kanske upplevelsen är en bubbla i det som inte är." - Varför skulle upplevelsen vara en bubbla i det som inte är? Skulle upplevelsen ligga i gränsområdet mellan det som är och det som inte är? Upplevelsen tror jag är medvetandegörandet av det som är. Jag tror att det finns en abstrakt gräns mellan medvetandegörandet av det som är och det som inte är.

Jag funderade på ifall vi är omringade av det som inte är eller ifall vi omringar det.

Det som är, det är och kommer alltid att vara.

Det som inte är, det är inte och kommer aldrig att vara.

Det vi upplever är inte det som är. Det är tinget som det ter sig just nu i en ögonblicksbild. Tinget i sig kan vi inte uppleva. Det är oföränderligt och evigt och därför utan kontrast. Allt som kan upplevas är kontraster. Relativiteter. Absoluta oföränderliga ting kan inte upplevas.

Kjell Höglund - Forskaren är fri

Så inget finns i allt?
Inget är inte inget?
Inget är något,
i allt.

Dom är inte uppdelade då?

Vad menas med att något "är"? En idé som jag skrivit tidigare är att "varandet" uppstår när vi medvetandegör oss om det. Med det som bakgrund går frågan inte att besvara så som den är ställd nu. Det handlar om existensens kärna. Jämför med Köpenhamnstolkningen i kvantfysiken. Där både är och inte är saker tills att du observerar (läs medvetandegör) dem. Först då uppstår existensen säkert.
Köpenhamnstolkningen. Schrödingers katt.

Det betyder inte att det verkligheten är så. Det finns flera olika sätt att förhålla sig till existensens varande, det här är ett av dem.

Åtminstone upplever inte olika personer det som är på samma sätt. Vad har du för argument för ett objektivt varande? Hur ställer du dig till att saker både är och inte är tills att du medvetandegör dig det? Om ett träd faller i skogen men ingen hör det, gör det då något ljud?

Inget är inget. Det finns inte. Det är dess definition. "Inget" finns inte. "Inget" existerar inte. "Inget" är icke-existens. "Inget" är en tänkt motsats till "något". Och "något" existerar. Det kan man inte förneka.

Inget kan inte bli till något. Hur skulle det gå till?

Men då något existerar så måste det vara evigt. Det är "något som är". Det är existens. Det har inga andra egenskaper än att det existerar.

"Jag tänker alltså är jag" är slutsatsen att något existerar. Du kan byta ut "jag tänker" mot "jag upplever". Men detta "jag" måste vara skilt från själva upplevelsen. Detta jag upplever tanken. Tanken kan inte uppleva tanken. Upplevelsen kan inte uppleva.

"Livet är en illusion" är ett påstående inom många andliga traditioner. Och det är sant men det är en verklig illusion. Om man ser nåt som inte finns så betyder det inte att själva upplevelsen av att se den inte finns.

Tänk dig "jaget" som ett "något som finns" men som inte är manifesterat i materia. All materia är egentligen bara rörelse. Tänk dig en nolla (0) som snurrar runt en mittpunkt. Då har du en partikel t.ex. en elektron eller en planet. Hela den materiella verkligheten är nollor som snurrar kring nollor som snurrar kring nollor i större och större skala. Ja det är en slags "virtual reality" en simulerad verklighet. Ett verktyg som jaget måste ha för att kunna uppleva sig själv som levande eller någonting ö.h.t.


Tänk dig