Vad är bäst att vara godtrogen och optimistisk eller realistisk och cynisk?

Du har missuppfattat mig, ingenstans har jag skrivit att något är övervägande gott. Det vore samma hybris som att säga att det är övervägande ont.

Att överhuvudtaget tro på ondhet/godhet är att ha hybris eller att vara religiös.

du säger att du är optimistisk ? vad får dig att vara så optimistiskt till livet?

Förnekar du att det finns godare och ondare personer? Tycker du alla är jämnlika?

Jag är optimistisk ty jag inser att livet är exakt det livet är. Att vad som än styr livet så är det inte några transcendentala själar med egen vilja. Allt är ett.

Att tro på själar är religion, och inte särskilt realistiskt.

Det finns handlingar som lämpligen benämns som onda eller goda, men vid en närmare analys så inser man att vi människor inte kan göra sådana bedömningar, ty vi har ingen kunskap om vad som drivet livet och allt dess innehåll.

Vi har även starka bevis för att en "ond" människa inte drivs av en ond själ, utan av uppväxt/erfarenhet/gener, vilket direkt leder till att en människa inte kan vara ond i sig, utan endast ett resultat av livet.

Så ja, jag förnekar att det finns onda eller goda människor till syvene och sist. Dock så förenklar det givetvis kommunikation att benämna isis eller hagamannen som onda.

Tror inte på själar och såklart att uppväxten miljön och gener spelar roll. Tyvärr finns det människor med mindre/ingen empati. Om alla hade hög empati så skulle det nog inte begås så mkt mord. Nu tog jag isis eftersom det var ett tydligt exempel kunde lika gärna skrivit nazister pedofiler eller djurplågare.

Så det finns de som är "godare" och de som är ondare, likaså finns det dem som är mer optimistiska eller mer cyniska