Vad är bäst att vara godtrogen och optimistisk eller realistisk och cynisk?

Vad tror är bäst att vara i livet? Den som är glad positiv och optimistisk mot allt och alla. Eller den som är realist ser världen som den är och är kritisk mot sina medmänniskor eller mer cynisk i sitt tänkande och bemötande. Hur påverkar det ens vardag? Hur tycker man världen är? Sen är det såklart att ens cynism och optimism är situationsbaserad i många fall

Fördelar att vara optimist och naiv

man är oftast glad
man är öppen för nya relationer och upplevelser
man är villig att hjälpa andra
man ger inte upp lika lätt
man sprider glädje och har stor livsglädje

nackdelar

man är blåögd
man är mer godtrogen
man blockerar ut hemskt i världen för inte rubba sin världsbild ( gissar att många lär argumentera om denna)
man blir lättre uttnytjad
man styrs av sina känslor

fördelar med realist och cynisk

man är mer kritisk och konfronterande
man går inte på folk som spelar på känslor
man ser världen hur den är
man kräver bevis

nackdelar

man anses tråkig
man begränsar sig i sin miljö att träffa nya människor och testa nya saker
man har begränsad livsglädje
man har ett ständigt hat/ kritiskt bemötande mot andra människor

så klart att inte alla platsar i samma mall och man kan vara blandad av båda.

Men vad anser ni?
Vad är " bäst" att vara
Vad ser ni för, för och nackdelar?
Hur upplever ni världen?
vad tycker ni om er motsats?

För sitt simpla personliga välmående är det nog "bäst" att vara naiv och godtrogen. Ungefär som en hund som blir glad när du släpper ut den ur bagageutrymmet på en bil efter att du låst in den i några timmar. Förstår man inte bättre så lider man inte av det. Man tar vad man får bara, vad man blir tillsagd att man vill ha, inget mer, inget mindre.

Problemet, så som jag ser det, är att man aldrig kommer utvecklas till något "mer" om man inte är kritisk till saker och ting. Vet inte riktigt hur jag ska förklara men de säger ju att ett träd kan bara växa till himlen om rötterna sträcker sig från helvetet. Tror det var Carl Jung som sa det förresten, hursomhelst kom jag nu att tänka på ett citat av honom som beskriver det jävligt bra.
Du skrev att en nackdel med att vara cynisk är att man har begränsad livsglädje, vilket kan vara sant, men det känns också som att ens potentiella livsglädje är betydligt större än den simpla naiva människans. Även om livets mysterier är alltför stora så man aldrig når den fulla potentialen så finns det någon sjuk, nästan masochistisk, glädje i att försöka hitta glädjen.
Att man anses tråkig är ett faktum, men för vem? Ingen som spelar roll iallafall så det är obetydligt.

Som med allt annat så finns det väl förmodligen en optimal balans men år 2015 i vårat samhälle tror jag inte man kan hitta den. Allt har gått för långt åt helvete helt enkelt.
Jag har varit extremt naiv och när man väl börjar bli cynisk finns det fan ingen återvändo.

TS villkorar diskussionen genom att para ihop egenskaper som inte alls behöver hänga ihop. Dessutom, vad är egentlige "bäst" för en människa? Vill man var Ådi eller Ior?

Som jag skrev allt behöver ej stämma överens, men man är mer eller mindre cynisk av sig eller pessimistiskt/optimistisk.

Jag var nog mer åt cynikerhållet om än definitivt inte extremt när jag var lite yngre och har sedan dragit åt det mer "godtrogna". Anser att det har gått åt rätt håll faktiskt men det kan också vara så att allt helt enkelt har sin tid. Det kanske kan vara gynnsamt att vara mer cynisk när man fortfarande är väldigt oerfaren, en cynisism som inte behövs i samma utsträckning när man blir äldre. Man är automatiskt inte lika lättlurad när man har mer erfarenheter, det kräver inte att man är speciellt cynisk för att kunna greppa folks intentioner t ex.

Varför inte optimistisk realist? Skulle aldrig anställa en uttalat cynisk person.

Är inte cynism en slags bitter variant av pessimism?

Det här gör mig lite förvånad. Jag trodde att cynism kom av besvikelser och brustna drömmar mm. Det innebär att man måste har varit med ett tag, och inte vara alltför ung, för att bli en cyniker.

Hur skulle du beskriva den cynism du pratar om? Jag undrar också om du kan säga något om varför ditt synsätt förändrades

Jag är i grunden väldigt pessimistisk av mig. Självklart är det inget jag går runt och berättar för folk i allmänhet utan anpassar mig till omgivningen vilket oftast är en optimistiskt syn på livet och dess fina upplevelser.

Det farliga med att vara pessimist är att man överanalyserar saker och ting. Samtidigt är det lätt att fastna i ett destruktivt mönster.
Det farliga med att vara optimist är att man lever i en egen ridå av godheten vilket lätt kan rubbas av diverse händelser och då kan mycket fallera hos individen.

I mitt tycke så skulle det bästa vara att undgå båda men det är i princip omöjligt så man får helt enkelt vandra vidare
Sammanfattning: Inget är ''bäst''.

Jo det stämmer menade bara att optimist och pessimist är varandras motsatser.

Men för att förenkla diskussionen.

Säg om ni måste välja att ide identifiera er med någon av de 2 påståendena i trådstarten. Vad skulle ni välja och vad anser ni utifrån ert val.

ResidentUnknown sammanfattade det hela ganska bra.

Jag skulle gärna vara en obotlig optimist.

Helt blåst och slut i huvudet skulle jag vilja vara.
Stå som en apa i flock och vråla på fotbollsmatcher. Tribaltatuera mig och skratta åt "fredagsfräckisar".
Gilla fräcka bilar och knulla bimbobrudar mellan pattarna.

Men jag har svårt för att lura mig själv.

Detta skulle kunna vara skrivet av mig. Tänk vad skönt att vara en av dom som inte kan tänka.