Tråden om militära grader

TS har rätt så långt...

Från kn till mj är det ett år på skolbänken, på FHS Stabsprogram.

Från mj till övlt är det ytterliare skolbänk som gäller, chefsprogram på FHS.

Efter det så får man göra bra ifrån sig och hoppas på det bästa, från övlt så är det utnämning från HKV som gäller. Numera kommer man att ändra reglerna också så att tjänster blir utlysta och så får officeren söka själv och antas av en antagningskommité.

Och med länk:

http://www2.mil.se/upload/dokumentfi...teckningar.pdf

överfurir och fanjunkare, kan man fortfarande bli det inom Armen?
Stötte aldrig på någon när jag gjorde lumpen 99/00.

Jag vet att dessa grader har använts i US för inte så länge sedan. MP blev Överfurir och Fanjunkare.

vad har US med det hela att göra?

jag vet att jag fick till svar någon gång att gamla yrkesofficerare som fortfarande var fanjunkare blev automatiskt Sergant. Detta var folk som jobbade tätt tillsammans med vaktkuren och dess personal/värnpliktiga på I19. Såg dom ofta när man käkade där när matsalen var stängd på A8.

Jag är dock inte helt säker på om jag kommer ihåg helt rätt, någon får rätta mig om jag sprider felaktiga uppgifter.

US = Utlandsstyrkan.

Det har redan framkommit att fanjunkare är en högre grad än sergeant, tycker du med dessa fakta givna att ditt svar är särskilt genomtänkt?

Vid befälsreformen blev fanjunkare löjtnanter.

...system med tjänstegrader som vi har idag är ett resultat av en sinnesjuk socialistreform 1972. Denna följdes sedan upp med NBO (Ny befälsordning) 1983, utan att ändra tjänstegraderna. Å det senaste har en delning i et treårigt officersprogram och ett kortare (ett år ?) "specialistofficersprogram" skapats. I grunden är systemet, som så mycket annat inom FM sjukt, och man söker nu åtgärda symptomen istället för sjukdomen.
Korpral är så gott som endbart en utbildningsgrad för värnpliktiga befälselever. Till överfurir konstitueras MP-soldater i utlandstjänst och MP-gruppchefer (motsv) konstitueras till fanjunkare. Detta är tillfälliga konstitueranden och graderna således av titulärnatur. Sedan 1992 utnämns inga överfurirer och fanjunkare. Dessvärre.
Man kunde hoppas på att det sk specialistofficersprogrammet, vars innehåll förefaller tämligen överteoretiskt, skulle leda till en kader av sergeanter, som småningom kan avancera till fanjunkare, och att man återinstiftar förvaltargraden (gärna moderniserad som stabsfanjunkare). Det ser dock inte ut att bli så.

Problemet är att FM idag inte vet vad den gör och att den försöker göra allt på en gång, och att man därtill har en omfattande ideologisk ryggsäck från både förr och nu att bära med sig, varför de nyligen påhittade reformerna knappast kommer att ge avsedd effekt.

Slog samman 2 trådar om samma ämne.

Mvh,

/Mod

Utveckla det där lite mera...

Vad är problemet? Varför ska vi tillbaks till ett förlegat synsätt med underofficer?

Problemet med dagens befälssystem, i mina ögon, är att lön i mångt och mycket tilldelas efter grad, på så sätt att är du löjtnant så har du förvisso individuell lön, men det finns en övre gräns för hur stora löneökningar du kan få. Denna gräns är inte definierad men finns med i alla fall - vi har väldigt få löjtnanter som ligger på högre löner än majorer t ex.

Anledningen till att löjtnant är den grad jag pekar ut är att det är den grad som man, numera, når utan vidareutbildning och den grad som klassiskt är förknippad med specialister (med hänsyn till konverteringen av fanjunkarna).

Min tolkning av det "nya" systemet är att du ska, om du vill kunna stanna som specialist men ändå få vettiga löner efter kompetens istället för efter grad och befattning. Det ser jag inget underligt i.

Jag tycker att det är ett bra sätt att ge officerare möjlighet att bli riktigt duktiga på sina arbetsuppgifter utan att för den skull ta in ett förlegat synsätt med underofficerare.

Där ser man vad man kan hitta om man sökte, saxade från min post i ett annat forum bara.

...jag det. Systemet var inte förlegat, men på grund av socialistisk klasspolitik ville man ha bort yttre skillnader på olika sorters människor. Studentexamen försvann av samma skäl, något som också beklagas nu.
Den stora nyttan med underbefäls- och underofficerssystemet var att med rätt kort utbildning fick man fram duktiga trupputbildare och truppförare på plutonsnivån, dvs där man behöver både många och rutinerade människor. Därtill var de tämligen billiga, eftersom de hade lön efter utbildningsnivå. Dessa befäl blev experter på trupptjänst i lägre förband, materiel och förvaltning. Det blev en karriär i sig att sköta det kanske viktigaste - utbildningen. Idag skall förs de blivande officerarna ha en (alldeles för) lång utbildning för att bli officer, därefter tjänstgöra förhållandevis kort tid på trupp, för att slutligen försvinna in i staber och förvaltningar, eller till näringslivet. Detta medför höga kostnader och låg tillgänglighet. Se det så här: Först tre ås på YOP, sedan två års tjänst till löjtnant, sedan några ytterligare truppår innan TAP och befordran till kapten, kanske några ytterligare truppår innan annan verskamhet tar vid. Detta leder till att ungefär hälften av tiden går åt till att utbilda officeren, och rutinen uteblir, samtidigt som de duktiga snabbt försvinner till staber och till naringsliv. Oekonomiskt och dåligt. Det behövs underofficerare som har trupptjänsten som sin karriär och blir bra främst genom rutin och mindre genom formell utbildning.


Det ser jag inte som ett problem, utan som en självklarhet. Man skall bara se till att löjtnanter gör löjtnantssaker och majorer majorssaker, som förr ivärlden.


Då hade det varit billigare och bättre att behålla fanjunkarna.


Officerare skall göra officerssaker och underofficerare saker för underofficerare. Vårt system, som är obegripligt för oss, är helt obegripligt för utlänningar, vilket kraftigt försvårar samarbete internationellt. Vårt system omöjliggör att fast anställa en furir, men arbetsuppgiften kräver att man är heltidsanställd, t ex på ubåt, men inte att man har officersutbildning/-förmåga. Då måste vi ha en löjtnant med dryga kostnader, medan Storbritannien kan ha en furir till mindre kostnad. Enkelt, rätt och billigt.

Jag måste erkänna att jag inte riktigt håller med dig.

Nu är jag visserligen inte så gammal i gården att jag på allvar upplevt underofficerssystemet, men jag påstår att man med den "nya" modellen kommer så nära som möjligt.

Vi får våra specialister, förvisso inte med klassiska underofficersgrader, som löser ett fåtal uppgifter och gör det bra. De får en kortare utbildning, ett år, och anställs sedan som specialister. De har möjlighet att utvecklas lönemässigt, vilket jag hävdar är absolut nödvändigt nu för tiden för att motivera personal. Ja, till en viss gräns kommer folk att acceptera att lösa enklare uppgifter till lägre lön för att de är motiverade av andra saker. Men efter ett antal år så ökar värdet av en marknadsmässig lön Det ska bildas familj med mera, då ökar värdet av en vettig lön (vilket man knappt har idag som fänrik och ny löjtnant). Underskatta inte lön som ett verktyg för att få personal som trivs och stannar kvar på en arbetsplats.

Därmed tror jag att det är orealistiskt att tro att vi kan få en kader av "billig" arbetskraft med att återinföra underofficeren.

Så min uppfattning är att vi nu kan dra nytta av det bästa ur båda systemen utan att återinföra ett förlegat klasstänkande. En specialist, oavsett grad, är duktig på sin uppgift, arbetar huvudsakligen med det och inget annat och har möjlighet att stå för kontinuiteten, det som du anser att vi tappar med karriärsofficerarna.

Dessutom öppnar ju FU möjligheter att kontraktsanställa soldater även för bruk på produktionsplattformarna, inte bara i US eller registerförband. Det innbär att vi kan använda duktiga soldater som utbildare under några år efter att de avslutat sin värnplikt. De sysslar inte med annat och blir således duktiga på det och är relativt billiga i drift.