Hur ser du på att vara duktig?

Idag var jag extremt produktiv, vilket många ser som "duktigt" och "positivt", och detta irritera faktiskt mig lite..

Varför är det så positivt i kulturen med just framgång och flitighet egentligen?
Jo för det gynnar samhället,, men det gynnar oftast inte individen och dess personliga utveckling och livskvalité öht.
(vilket borde vara det "viktig", i mina ögon sett)

Tänker man vidare så är ju tex majoriteten av de på gymmet som tränar flitigtast och oftast mest där för att det känns bra, inte för att de pressar sig enormt över att gör något dom tycker är en ren pina..

Gemeneman gör ju oftast bara det som faller bekvämt för individen personligen helst, och undviker det som är obekvämt i ungefär samma utsträckning allihopa.

Och även om man gör mer obehagliga aktiviteter än gemeneman, så är det ju bara egentligen beroende på att man genetiskt har mer fighterhjärta per automatik i blodomloppet redan från den dag man föddes..

Man är bara mer genetiskt lämpad från start att ta i mera, men varför imponeras då alla när det bara handlar om ens dna då från start, för man är ju bara lite "tuffare" och "framgångsrikare" eller "slacker" "oproduktiv"pga att dna't är lite lite annorlunda helt naturligt från individ till individ.

Det är som nästan alla i hela världen bara är besatt av att producera, förbruka och få status, varför??
För sen leder ju som sagt tidigare inte "framgång" och "fighterhjärta" till mer än till avancemang i samhället.

Det leder inte till någon innre reflektioner eller inre frid, och det maximera absolut inte sin mentala eller emotionella kapacitet, vilket är mycket mycket viktigare..

För många sugs in till att inte tänka för sig själva, utan de sugs istället totalt in i samhällets impregnering av vad som är bra eller dåligt, per default från generation till generation.
Men vad som är "positivt" vs "negativt" är alltid i grunden bara lyckligt medfött och mycket av en socialt utvald attraktiv "fluga" för just den tidsepoken just då och inget annat.



Hur ser och känner du på om att vara duktig?


MvH @killes

Skiter fullkomligt i att vara duktig. Jag bara super, bråkar och vandaliserar och kör mitt liv helt åt helvete. Om några månader ska jag hänga mig. Duktigheten kan andra stoppa upp i sina rövar.

Jag har alltid varit välpresterande, men det tog sitt slut då jag gick in i väggen. Någon derealisation, psykos, och några självmordstankar och drogmissbruk senare så hamnade jag hos en psykolog och då föll plötsligt alla bitarna på plats.

Hon lärde mig först och främst att det är skillnad på självkänsla och självförtroende. Mitt självförtroende var på topp, men min självkänsla var på botten. Detta hade jag hela mitt liv försökt kompensera genom att finna mitt livsvärde i prestationer. Men så den dagen då kroppen till slut sade stopp så förlorade jag inte bara min prestation, utan också hela mitt livsvärde som ju var så nära knutet till den. Så man mådde piss, helt enkelt. Ens liv var ju för fan förstört (tyckte man då)

Jag tror att det är mycket vanligt att ha en låg självkänsla idag, för detta hämtar folk istället från sina prestationer. Men jag har börjat lära mina nära och kära att det faktiskt är okej att chilla ibland. Man behöver inte hålla gasen i botten hela tiden, aldrig andas ut eller stanna upp. Det är okej att bara inte göra någonting emellanåt. Det känns obehagligt för någon som sätter sitt livsvärde i prestationer att ta det lugnt, men tids nog finner man sitt sanna egenvärde, och det är väldigt lugnande måste jag säga.

Är det därför du är en rasist?

ontopic: Jag försöker inte bry mig så mycket vad andra tycker jag presterar. Så länge jag gör mitt bästa så är det som räknas.

Jag gör ingenting för att ses som duktig i andras ögon. Möjligtvis att jag sköter jobbet till punkt och pricka men det är endast för att ha råd att leva. Jag gör dock ingenting i onödan, som att jobba över om jag inte behöver dom pengarna osv.

Jag har lärt mig en sak och det är att människor är egoister, allt dom gör "för andra" har en baktanke som gynnar dom själva eller deras ego. Alla kan dra åt helvete och att vara duktig utåt betyder bara att man bryr sig för mycket om vad andra tycker och tänker.

Jag tycker jag är duktig när jag ej faller i pleasea alla andra fällan.

Ja gör det, ju fortare desto bättre, och slösa inte tid på att skriva mer på Flashback.

En chef jag hade en gång frågade hypotetiskt om det på ett företag finns en person som inte gör ett enda dugg, bara latar sig, kommer inte, bidrar inte på något sätt. Men EN gång om året så kläcker den personen en idé som gör att företaget får fram en produkt och som tryggar dess framtid.
Är han företagets bästa eller sämsta medarbetare?
Ekonomen svarar - den bäste
Hans kollegor som jobbar hårt varje dag svarar - den sämsta
och vad ska chefen göra, att ge honom sparken sänker firman, att behålla honom skadar också genom den dåliga stämning han sprider. Där finns inget självklart svar.

Min chef menade att det var OK att ta det lugnt ibland, och att det är den sammanlagda prestationen under en längre tid som verkligen räknas. vi hade också en verkligen avslappnad inställning till arbetstid, middag och semesterresor på firmas bekostnad m.m. på det jobbet. Men när det var viktigt för firman så jobbade vi dygnet runt.

Det finns två anledningar att vara duktig. Dels för att det är mycket roligare, och ger många fler möjligheter till personlig utveckling på många plan. Dels för att det är moraliskt riktigt att leverera ett värde till sin arbetsgivare för de pengar man får. Att ta emot lön och inte ha gjort skäl för den är snudd på bedrägeri och i det långa loppet en säker biljett till tråkiga arbetsuppgifter, sura arbetsgivare och inga lönehöjningar.

Vaddå "hade"? Varför inte "har"? Låter ju fantastiskt! Underbar arbetsplats.

Det var det. Men firman var liten i en utsatt bransch, det gick länge men inte i evighet. Den såldes till ett stort bolag, som finns kvar än, men den "själ" som vi hade stendog. Jag bytte jobb med tårar i ögonen. Min kloke f.d. chef är dessutom död nu.

Det var en givande berättelse, hur skulle du beskriva just självförtroende och självkänsla i din egna ord?

Ja det var iaf rakt på sak

Att inte pleasea andra kan kanske kännas rätt, men vill man ha en stark relation med någon annan människa måste man iaf försöka se till att den andra har det bra, även om det är egoistiskt i grunden till vis mån, annars rasar en relation mellan 2 människor rätt snabbt i praktiken tyvärr
Och är det verkligen egoism när man vill att den man älskar skall ha det så bra som möjligt bara för att man vill dennas bästa och att denna kanske ens älskade skall få njuta så mycket som möjligt i livet och ha det så underbart det bara går??