Missanpassad i Missenträsk

Jack Hildén har skrivit en rätt rolig text om en vintervistelse i Sara Lidmans hus i Missenträsk. http://www.aftonbladet.se/kultur/article20719059.ab

Nu reagerar kulturnissarna och talar om "kolonial syn" och det ena och det andra. http://www.dn.se/kultur-noje/text-om...tarka-kanslor/ "Enligt Pär Hultgren visar skildraren en oförmåga att kliva ur den egna storstadsidentiteten, göra en maktanalys av sin journalistroll och placera skildringen i en större kontext."

Vad säger ni kunniga, är detta ett försök att idiotförklara norrländsk glesbygd eller är faltsche åt helvite för pretanschös?

jag tycker att det finns något i kritiken.
det är inget fel på hildéns text som litterärt bidrag.
men när den här texten läggs till de många andra (tänk tex senast i expressen kultur och 'det är kul när nått händer'-texten från mellon i östersund) så blir det ju hela tiden en bild av en glesbyggd och norrland som en annan värld som stocholmaren tittar på med fascinerade ögon och exotiserar, ofta då genom att påvisa att i stockholm finns allt (kulturellt) - i glesbygd och norrland intet.
fastän, precis som en kritiker påpekar, det visst pågår saker och ting mest hela tiden om än inte i samma omfattning på på södermalm, och inte av riktigt samma art.
och allvarlig -hur många i stockholm har varit på operan och dramaten. eller på någon teater, eller vernissage?
i både glesbygd och stockholm domineras nog kulturutbudet av nedladdad film, tv, radio och tidningar.

Jag vet inte hur man ska läsa Hildéns text. Han når inte fram till människorna han möter, eller snarare, de når inte fram till honom. Det de säger verkar vara obegripligt för honom. Miljön är honom även den helt främmande och nästan obegriplig. Han ger sig ut på en kortare skidtur och svävar plötsligt i livsfara. Det här är den första texten av honom jag läser så jag har inget att jämföra med. Jag kan inte reda ut om han är ironisk eller missanpassad, eller helt enkelt bara lite smått korkad. Kanske lever han sitt liv i en bubbla. Det är hur som helst en besynnerlig text.

Än mer besynnerligt är att många tydligen har uppfattningen att den som skriver något om Norrland måste skriva positivt. Gör man inte det verkar många tycka att man blir ansvarig för de problem landsändan har. Inte bara det, man blir dessutom ansvarig för framtida problem, som t ex när människor som läser dessa allt för negativa texter inte vill starta företag, eller flytta till Norrland osv.

Jag vet inte vad man kan säga om detta mer än att människors tro på litteraturens, eller om man ska säga journalistikens, inneboende kraft är stor.