Börja skriva dagbok.

Häromdagen så hade jag ett samtal med mamma och det visade sig att hon inte kommer ihåg mycket av vad som hänt i hennes liv. Detta vill jag verkligen inte ska hända mig, minnen är enligt mig det enda vi har i slutändan vare sig om de är bra eller dåliga.
Nu funderar jag alltså på börja skriva dagbok men inte bara för att motverka förlusten av mina minnen utan också för att utveckla mig i mitt skrivande och kanske få utlopp för mina tankar.
Jag planerar dessutom att använda den som en drömdagbok.
I den här tråden vill jag be flashback om tips.
Ska jag skriva för hand eller på dator?
Vilket språk, har ett flertal som ligger mig varmt om hjärtat, kanske det som känns bäst för stunden?
Hur ska jag göra med själva utformningen? Hur ofta ska jag skriva i den?
Alla råd är välkomna!

Tråden får gärna flyttas om den ligger fel.

Köp ett A5 kollegieblock och skriv för hand, helst bläck.

A4 block är för stora.

Att skriva dagbok är bra, du skriver sanningen, ljug inte.

Det är din psykolog och du kan ta med dig den överallt.

Dagboken ska du vara rädd om och spara alla ex.

Märk upp dagboken på första sidan på pärmen " Dagbok nr 1 "

När blocket är slut - köper du ett nytt. märker upp det med " Dagbok nr 2 "

skriv alltid - glöm aldrig det - datum och år.

Efter några år kan du gå tillbaka och kolla upp året i dagböckerna...

Skriv gärna ner för och efternamn på alla personer.

skriv inte chefen sa eller min kusin var här idag.

Några år senare minns du inte vem chefen var eller vad din kusin hette eller vilken kusin det var.
( du kan ha flera )

Lycka till - och det kommer från MITT hjärta.

Jag har skrivit dagbok sedan jag var 12. Ett utmärkt sätt att ventilera känslor och tankar, men också att minnas speciella händelser. sedan 10 år tillbaka är dagböckerna digitala i form av Word dokument.
Det finns många fördelar med digitala dagböcker. Varje dag får sitt eget kapitel med det viktigaste som rubrik och bara genom att ögna igenom innehållsförteckningen vet du vad som hänt. Du kan söka efter händelser. Du kan lägga till bilder, urklipp, screenshots, länkar. Du kan i slutet lägga upp planer du har och pricka av punkter allt efter de blir avklarade. Du kan dessutom ha dagböckerna krypterade för att undvika tjuvläsare och det är enkelt att säkerhetskopiera. Väljer du att ha dem i molnet har du tillgång till dem överallt.
Skriver du som en kråka, speciellt när känslorna far iväg med dig, så blir det mer läsbart.
P.K.

jag respekterar ditt val men vad gör du om hårddisken kraschar ?

Jag tycker att du ska tänka över om du verkligen ska skriva om det dåliga i ditt liv, mitt råd är att inte göra det.

Saken är att när du ältar något så befäster du det, och detta gäller särskilt när det sker i skriftform. Att tvinga någon att skriva har använts effektivt som metod för hjärntvätt inom diktaturer t ex. Man blir vad man skriver.

Vad gäller minnet så har vi en tendens att bäst minnas topparna, dalarna och slutet. Det finns därför ingen risk att du skall glömma det negativa som händer dig, dessutom är negativa händelser flera gånger högre viktade jämfört med de positiva för oss människor. Det negativa påverkar alltså mycket mera.

Och sedan, vad finns det för vits med att gå in och läsa om det mindre bra som hänt dig senare? Det kommer du väl knappast få ut så mycket av? Dagboken är ingen psykolog, den ger ingen feedback.

Att skriva om topparna gör ju däremot säkert bara gott, så det ska du naturligtvis göra.

Om du vill att dagboken ska kunna läsas som en historia om ditt liv så kanske du säger att det blir omöjligt att inte nämna negativa händelser (personer försvinner då oförklarligt etc), men behandla då detta väldigt kortfattat, t ex "Idag begravdes farmor/skrev vi under skilsmässopapprena" men inte en massa om hur hemskt allt kändes.

Jag tror att det är beskrivandet av negativa känslor och händelser som gör att många slutar skriva dagbok. De mår sämre av det helt enkelt.

Tänk också på att inte skriva om något otrevligt precis innan du går och lägger dig för det man gör sist på dagen stannar kvar hårdast i minnet (som jag sa, man minns topparna, dalarna och slutet).

Jag började skriva dagbok för ett par år sedan.
Det har hjälpt mig jättemycket, inte bara för att minnas vad som hänt men också som du hoppas på, att bli bättre på att skriva och uttrycka mig.

Det hjälper mig lösa problem, bättre lösningar presenterar sig när jag skriver om grejen.

Jag har lärt känna mig själv bättre. Jag kan resonera och fundera över mitt beteende på ett helt annat sätt än i bara tanken.

Jag skriver om allt, bra och dåligt. Genom att tänka igenom och skriva om de sämre sakerna så kan jag se vad som blev fel och göra bättre nästa gång.

Jag skriver ofta assossiativt, alltså att jag låter tankarna fara och skriver om vad som kommer fram. Jag överraskar ofta mig själv, det tror jag är en stor del i att det är så kul att jag fortsätter skriva.
Lek med formen och yttryckssätt, det är bara du som ska läsa. Använd den för att bli bättre, experimentera.

Jag använder en app i mobilen, Diaro. Då har jag den alltid med mig och kan skriva när jag har en stund över. Det kan vara en halv minut i busskön eller timmar i kvällssoffan.

Håller nog med... Jag har "roat" mig med att läsa om mina gamla dagböcker på sista tiden, p.g.a. att jag inte haft tid att åka till biblioteket och låna något att läsa. Men jag blev mest ledsen av att läsa detta. Dels så kom blev en massa tråkiga minnen levande igen, som jag inte hade ältat på länge. Och dels så blev jag less på mig själv. Man vill ju gärna tänka sig, att man själv var mycket mognare och förståndigare i en viss ålder, än vad de unga i samma ålder är nu. Men så läser man om alla barnsliga tankar man hade, att man fäste så stor vikt vid bagataller, kanske ogina tankar mot vissa också...

...och även saker som man GJORDE, som man hade glömt bort. För att inte tala om saker som man INTE gjorde - tråkiga, glädjelösa perioder, i den ålder som borde ha varit ens bästa. Varför dra upp det i minnet - varför inte fortsätta tänka på sig själv som en fin person, som hade en rolig ungdomstid..?

Funderar på om jag ska bränna mina. VILL jag att mina barn ska läsa det här, när jag är borta..?