Finns det objektivitet? Är inte allting subjektivt?

Låt mig förklara. Verklighet, på det sättet vi använder det, är subjektivt. All information vi tar in bearbetas av hjärnan, annars skulle vi inte kunna göra någonting av den, och därför blir det alltid subjektivt.

Ta en fotbollsspelare som vill utvecklas till exempel. Han tar hjälp av några proffs som ska dömma honom objektivt så att han blir bättre. Men när dom ska hitta hans misstag så kommer dom alltid tolka in deras tidigare erfarenheter, deras bild av den ultimata fotbollsspelaren (som är subjektiv) och så vidare. Alltså går det inte att bedömma honom objektivt. Eftersom objektiviteten alltid är subjektiv.

Vi är som människor limiterade till våran bild av verkligheten, vare sig den är omedveten eller medveten. Så när någon påstår sig vara objektiv i ett bedömande, är den i själva verket subjektiv utan att erkänna det. Objektivitet som vi (iallafall jag) använder det borde därför inte finnas.

Tankar?

Objektivet blir subjektivt i hjärnan för den per automatik är subjektiv, är det så du menar?

Jo! Ar "informationen" verklig eller overklig?

Precis! Och "man är" ju sin hjärna, alltså borde inte objektivitet kunna finnas om man hävdar något och någon annan säger "objektivt sett, så..." det är ju objektivt ur dennes synvinkel. Och dennes synvinkel är subjektiv.

Det spelar ingen roll. Ta våra ögon till exempel, ögonen tar in informationen åt hjärnan men hjärnan gör en bild av det, vi ser alltså inte med ögonen utan vi ser med hjärnan. Borde inte det vi "ser" då bli subjektivt eftersom den gått igenom en bearbetning av hjärnan - som är subjektiv (sätter värde på allt)?

Allting är subjektivt. Är mattematik logiskt? Det borde vara ologiskt eftersom vi är ologiska varelser.

Postmoderna klubben väntar på dig med ett medlemskap. Du passar väl in i dagens felnavlade tankeklimat.

Är det allt du vill tillföra diskussionen? Postmoderna klubben tackar så mycket för ditt bidrag, och väntar ivrigt på nästa leverans av kloka ord ifrån Bemps vishetsfontän pajas

Allt är subjektivt på det sätt som TS menar, utom något mystiskt som kallas tinget i sig.

Men när man talar om objektivitet menar man oftare något annat, nämligen erfarenheter som många observatörer kan komma överens om. De kan t ex upprepa ett experiment och få samma resultat. Eller så kan man ta en mycket kontroversiell politisk fråga och försöka hitta det som alla ändå kan komma överens om. Objektivitet blir alltså många observatörer.

Och subjektivitet blir det som uttrycker en enda observatörs intryck. De kan förmedlas via poesi, och andra kan försöka förstå en smula av det.

Jag tycker att subjekt och objekt är lika beroende av varandra, varandras motpoler, men samtidigt beroende av varandra för att kunna vara. Subjekt kan inte vara subjekt utan objekt, objekt kan inte vara objekt utan subjekt, och mellan dessa två i neutraliteten tenderar jag att vara.

Man kan kalla något för en objektiv sanning när det går att bevisa en slutsats där alla subjekt kan komma fram till samma slutsats, eller åtminstone inte bevisa motsatsen.
Alla är överrens om att 1+1=2 och att dagen är ljusare än natten.

Sen är det ju mycket riktigt så att allt vi kan uppleva filtreras av vår subjektiva hjärna, så dessa objektiva sanningar går att ifrågasätta på en grundläggande nivå om man så vill.
Men det känns praktiskt sett irrelevant.

Tankar?

Bra att du börjar fatta och reflekterar!