Kan du som anhängare förklara/motivera SDs assimileringspolitik?

Igår såg jag intervjun med Mattias Karlsson i SVTs "Partiledaren".
http://www.svtplay.se/video/2843384/partiledaren/partiledaren-avsnitt-2

Karlsson gjorde ett vettigt intryck och jag håller med honom om mycket när det gäller ett visst mått av anpassning. Självklart ska man lära sig språket om man planerar en framtid i Sverige liksom respektera och gärna utöva majoritetskulturen. Vi ska inte heller skattefinansiera andra kulturers samfund eller föreningar och framför allt inte ge vika för kulturella särkrav.

Däremot blev jag förvånad över Karlssons resonemang om att de som invandrar till Sverige med tiden ska ge upp sitt ursprung. Jag är visserligen inte SD-anhängare men jag hade inte förstått att SD vill dra det så långt. För mig som verkligen värdesätter min svenska kultur och mitt nordiska ursprung är det en mycket sorglig tanke. Om jag flyttade till ett annat land skulle jag självfallet lära mig språket och respektera samhället men aldrig uppmuntra mitt barn att glömma sitt ursprung, tvärtom.

Vissa folk som invandrar till Sverige, t.ex. kurder och assyrier/syrianer, har inget hemland där den egna kulturen kan bevaras fritt. Särskilt den senare gruppen har tvärtom sett sitt kulturarv demoleras av IS, något som förstås berör mig som kristen eftersom det även är min religionshistoria som försvinner.

Självklart måste man radera klanmentalitet, hederskultur och andra destruktiva traditioner om man ska leva i det svenska samhället men varför ska man glömma språket, musiken, maten, historien och högtiderna? Om man i övrigt är en välanpassad medborgare som är lojal med och respekterar Sverige förstås jag verkligen inte varför det är nödvändigt.

Jag vet inte om jag missförstod Karlsson men är det verkligen vad SD vill? Hittills har jag ansett att folk överdriver kritiken mot SD men det här gjorde mig extremt skeptisk.
Karlsson talade i intervjun om den stora andelen invandrare bland partiets anhängare men han kan väl inte tro att majoriteten av dem delar hans vision av raderade ursprungskulturer?

Ursprunget är en del av den man är, att försöka motverka det är enbart tragiskt. Jag har t.o.m. adopterade vänner som är helt svenska i sitt sätt men ändå har besökt sitt ursprungsland, plockat upp lite av språket och dekorerar hemmet med föremål därifrån. Det är ett mänskligt behov att veta var man kommer ifrån, precis som jag känner en samhörighet med de nordbor som levde här långt innan Sverige som nation existerade.

Missförstår jag eller är det här verkligen SDs vision?
Kan du som är bevandrad i SDs ideologi förklara för mig varför denna totala assimileringspolitik är att föredra och hur du, som är stolt över ditt svenska ursprung, kan motivera att andra helt ska glömma sitt?
Varför är ditt svenska ursprung viktigt för dig och skulle du kunna lämna det bakom dig om du valde att flytta till ett annat land?

Edit: I intervjun refereras till SDs principprogram och där framgår det att total assimilation faktiskt är SDs vision så mina frågor om hur detta kan motiveras kvarstår.

Kan inte säga att jag är så insatt och jag är KD:are men påväg över kan man säga. Men jag tror att han menar att om flera hundratusentals personer inte firar Svenska högtider eller pratar det Svenska språket eller respekterar våra värderingar så blir det problem. Han sa ju aldrig att dom kommer tvinga folk att anpassa sig utan att det inte är bra att det blir en stor majoritet som inte delar våra värderingar eller traditioner? Det är väl ganska vettigt, annars blir landet bara ett multikulturellt skitland.


Tror du missförstod om att dom ville "tvinga" varenda en att anpassa sig, men när det blir stora mängder människor så blir det ett problem. Hade jag flyttat till ett nytt land hade jag lärt mig språket, deras kultur, historia och värderingar utan att glömma mitt hemland, borde vara samma sak här.

Du skriver att man självklart ska ge upp de destruktiva delarna. Då sätter ju du(eller den du nu tycker ska avgöra det) till doms över andra kulturer ändå. Det är väl minst lika förmätet?

Hursomhelst, talande från SD:s perspektiv(jag håller inte själv med om allt jag skiver härunder)

Ett land behöver sammanhållning, och sammanhållning förutsätter att man har en hel del likheter. Dessa likheter kan vara högtider som man firar tillsammans, ett gemensamt sportntresse eller många andra saker. Men det behöver vara saker som gör att man binds tillsammans.
Språket är naturligtsvis första delen, men det finns mycket mer.

Om Nisse som tillber FSM går rundor med sitt durkslag på huvudet för att göra narr av religioner, och Kalle som är en Thugee, tilber Kali och garroterar folk som han inte gillar ska bo grannar så är det rejäl risk för problem, och Nisse´s framtid ser inte sådär jätteljus ut.

Där för bör ett land sträva efter att medborgarna ska ha hyfsat samma traditioner, eftersom det binder dem tilsammans, coh gör det mer sannolikt att de ska komma bra överens.

Nej, Karlsson talar inte om tvång men säger uttryckligen att invandrare ska överge sitt ursprung vilket även framgår av SDs principprogram.

Det står att målsättningen är att de ska.
Det är inte samma sak som att säga att de ska.

Målsättningen är att alla i Sverige ska kunna simma.
Betyder inte att folk kommer att kastas i vattnet och tvingas att lära sig.

*edit
Däremot bör det inte utgå stöd för att behålla andra kulturer, som är fallet idag. Folk ska naturligtsvis få lov att behålla icke-svenska kulturer utan någon förföljelse eller så sålänge de inte är i konflikt med grundläggande svenska sådana, men staten ska inte uppmuntra det.

Exempel på det är ju att nej, alla ungar ska gå i skolan, även om det är blandat pojkar/flickor i klasserna och föräldrarna inte gillar det.

Jag skrev lite om det här i en annan tråd med ett annat ämne men det passar nog här också.
Jag skrev ungefär att jag är en väldigt vanlig Svensson utan några störra ambitioner. Jag jobbar mina fem dagar i veckan, har ingen eftergymnasial utbildning, bor i hyresrätt osv och trivs ganska bra med det. Men jag är fruktansvärt avundsjuk på framgångsrika människor. Jag önskar att jag hade det där drivet som många har. Jag gillar att kolla på dokumentärer om framgångsrika människor och att lyssna på debatter.
Skillnaden mellan mig och dom flyktingar som kommer hit är att om dom möter någon framgångsrik så önskar dom inte att dom var som honom, dom önskar att dom kunde ta allt han har och komma undan med det.
Det ligger i deras kultur, ja till och med i deras gener. Det är sån man måste vara för att överleva krig och elände som det har varit där i hundratals år. Starkast överlever, om det så innebär att klubba ihjäl grannen för att få mat.
Det fungerar inte att bete sig så här, man måste ändra hela deras levnadssätt. Vi ska inte anpassa oss till dom, varken dom eller vi vinner på det i längden.
En bra början skulle ju f.ö. vara att ta den klassiska invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken-debatten.

Nu när regeringen har ändrat fokus från integration till etablering med så skulle det vara skönt om sd gick andra vägen.

Jag är ingen kulturrelativist så jag sätter mig definitivt till doms över destruktiva traditioner som berövar individen hans/hennes frihet. Det är inte att vara förmäten utan en principfast demokrat och humanist. Det är inte svårt att avgöra vilka sedvänjor det gäller. Det är t.ex. fullkomligt egalt för mig om perser firar newroz men helt åt helvete att unga tjejer misshandlas och mördas av sina egna familjer för att de vill vara fria, det är inte min åsikt utan ett lagbrott, eller att klaner skapar upplopp på akutavdelningar och avrättar varandra på öppen gata så att andra människors säkerhet riskeras.

Jag skriver under på vikten av gemenskap i en nation, det konstaterade jag redan i trådstarten men det behöver inte per automatik innebära att man ska överge sitt ursprung. Jag känner t.ex. en syrian som pratar perfekt svenska, alla i hans familj arbetar, (nej, de är inte en del av nätverket), umgås med svenskar, systrarna gör vad de vill, några släktingar har gift sig med svenskar, de respekterar landet och hissar svenska flaggan. Han gjorde lumpen på eget initiativ eftersom han, som han uttrycker det själv, är "beredd att dö för det här landet" och oroar sig över svenskarnas brist på nationalism. Jag misstänker att han röstar på SD.
Han kommer för alltid att vara syrian men för mig bidrar han mer till nationens gemenskap än etniskt svenska självföraktande mångkulturalister.

I en fungerande svensk medborgaridentitet ingår alla de drag du beskriver hos denne sympatiske person. Han känner en tacksamhet. kärlek och skyddsinstinkt som både är berömvärd - men också bör förväntas. Tacksamhet, respekt och lojalitet med både Sverige som stat - och svenskarna som nation/folk.

Jag misstänker att denne man utan att tveka ett ögonblick hade gjort det SD inte gör - och oproblematiskt sagt att svenskar är en fullödig etnicitet, med folkrätt till Sverige på lika, universella villkor med andra grupper till respektive ursprungsområden.

Det är detta problem med SD:s och Mattias Karlsson "nationalism" jag tror du närmar dig: Du ryggar tillbaka inför det osympatiskt normerande i doktrinen om "öppen svenskhet" - som ju är allt annat än konservativ.

Mattias Karlsson ser det som sin uppgift att skapa en ny svensk överidentitet genom att med olika medel (oklart vilka) assimilera skilda grupper till en ny gemenskap.

Detta är fel perspektiv, menar jag: En nationalist och konservativ ska förhålla sig till det faktum att folkslag existerar och agera efter principen att nationalstaten visat sig vara den bästa vägen till gemensam välfärd och demokrati i en europeisk kontext - men även hade varit önskvärd i t ex mångkulturstaterna Turkiet, Syrien och Irak.

Kurderna är i sin stridbara nationalism inget hot - tvärtom kan de vara goda grannar. Sveriges sällsynt homogena nationalstat var inget stöveltrampande hot - och ett hävdande av ett historiskt motiverat svenskt företräde i Sverige är snarare en garant för än hot mot minoriteternas säkerhet i framtiden.

Det missgrepp MK gör är att uppifrån vilja skapa en ny sorts svensk nationalitet, ungefär som patriotism och gemensamma värden skulle förena jugoslaver och sovjetmedborgare under ett nytt lager på löken.

Jag gissar att du, jag och din syrianske vän förenas i uppfattningen att det inte är politikerns uppgift - eller makt. Att ta ifrån eller skapa identiteter är inte bara principiellt klandervärt - det brukar inte fungera! De mångkulturella statsbildningarna kommer och går, men nationerna tenderar bestå.

Eller så är han bara ännu ett barn av decennier av socialdemokratisk social ingenjörskonst uppifrån och utgår från att det är enda sättet att bygga samhällen.

Eller så vet han bättre, men utgår från att flertalet väljare är så fast i den tankegången att han erbjuder dessa cykelspekulanter en typ av cykel istället för att försöka övertyga dem om att vad de egentligen behöver är en helikopter. Han säljer ju trots allt en vara för masskonsumtion, han är inte terapeut med ett kall att bryta tankemönster.

En tanke kan ju vara att SD insett att det inte går att plocka russinen ur kakan. Vad gäller språket, maten och högtiderna, tror jag personligen att språket förtvinar på en generation eller två, att maten anpassas och utvecklas enligt det nya landets matutbud och att högtiderna gradvis anpassas till rådande ledighetsperioder.

En assimilationspolitik grundas på ett avståndstagande från bidrag till etniska förbund och att avhålla sig från att uppmuntra särskiljning från samhället.

SD brukar prata om en "övervägande" svensk identitet. Att skriva att man helt bör glömma sin tidigare kultur är en olycklig formulering anser jag. Det viktigaste för mig, och det jag tror är det viktigaste för partiet är att man i första hand ser sig som svensk och i första hand känner lojalitet med staten Sverige.

Du är vad som i vetenskapen kallas "Statsnationalist", något Mattias Karlsson attackerat och dömt ut åtskilliga gånger.