Citat:
Ursprungligen postat av
Fugglarn
Står ingenstans, hade så varit fallet så hade de nog inte tvekat att skriva känslomässigt laddade ord som "änka" för att alla godhetsknarkare skulle komma i byxorna. Det står saker som tandläkarräkning eller ingen anledning alls som man kan be om att få dela upp eller till och med skjuta upp om man inte kan betala. Om det inte finns någon anledning den här månaden, hur klarade de sig de föregående månaderna?
Förstår inte hur man inte kan få pengarna att räcka, jag har klarat att leva två personer på pengar från CSN (ca 9000) utan bostadsbidrag eller barnbidrag. Det är bara att ge fan i att röka, dricka alkohol, läsk, mjölk, saft och juice och sen handla lite oftare så att man kan köpa saker med kort datum. Utöver det så kollar man jämförelsepriset och inte priset per paket.
Jag och min bror växte upp med en "utbränd" och ensamstående mamma, men jag håller med Fugglarn till 100% ändå.
Visst, våran uppväxt var piss, men det var ju för att våran morsa var totalt inkompentent när det gällde privatekonomi. Hon kunde förbarma sig över hur lite pengar hon/vi hade, men ändå så var hon tvungen att röka 1pkt Gula Blend om dagen, samt det obligatoriska lådvinet. Pizza och annan hämtmat kunde hon också köpa 2ggr i veckan. Diverse erbjudanden, som t.ex. prenumeration på strumpor och annat trams nappade hon givetvis alltid på.
Till hennes förvåning så var kontot alltid tomt när det närmade sig månadsslutet! När jag var gammal nog att ha lite vett i huvudet, runt 14-15år, så började jag att kritisera detta beteende. Det var som att diskutera med en fjortis. Jag hade blivit förälder åt min egen mamma
När jag själv sedan blev student, och fick den enorma summan på ca. 9k i månaden så kände jag mig som en kung! Nu kunde jag ju betala hyra, mat, studielitteratur och annat och ändå ha ca 3k kvar i månaden!
Nu är jag färdigutbildad, med 2st M.Sc. i Teknisk Fysik i bagaget, ett bra jobb och en lön som ger mig möjligheten att leva ett minst sagt bekvämt liv. Jag lärde mig den hårda vägen skulle man kunna säga.
Nu blev inlägget lite längre än vad som var ämnat, men i konklusion: Ingen är fattig i Sverige idag, det gäller bara att inte vara helt dum i huvudet.