Varför tror ni vänsteranhängare att tankarna om Frankfurtskolan är antisemitiska?

Att idéerna om kulturellt inflytande från Frankfurtskolan på samhället är spridda är ingen hemlighet, och de ofta vävs samman med tankar runt judars inflytande på samhället är knappast det heller. Men på senare tid har jag upptäckt att vänstersidor nu helt utan att ens resonera börjar skriva att de i alla dess versioner är antisemitiska. Och visst, Frankfurtskolans företrädare var judar, men det är även en del av de som förfäktar tesen om deras inflytande på kulturen, och däribland Paul Gottfried, dessa idéers kanske allra ivrigaste förfäktare. Dessutom så finns den äldsta versionen av idéerna i den extremt icke-nazistiska tidningen Fidelio(som förövrigt likt dagens vänster kallar alla som inte håller med dem om något för nazister). Och för att ni ska förstå att jag inte ljuger. http://www.schillerinstitute.org/fid...frankfurt.html

Så var har ni vänsteranhängare fått antisemittolkningen ifrån? Är det att ni har läst de versioner där tankarna om Frankfurtskolans inflytande tvinnas ihop med tankarna om judiskt inflytande, och därmed i förväg utgått från att det är den enda versionen som cirkulerar, eller något annat?

Den enda diskussion jag sett om Frankfurtskolan har varit på flashback och en av de främsta punkter jag fåtts att lägga på*minnet är judendomen hos dess skapare. Detta på ett sätt som inte skett med exempelvis marxismen och judendomen. Det faktum att jag ens känner till länken till judendomen hintar väl lite om att presentationen är ganska petig med judendomen.

Jag tillhör troligen ett fåtal av dem som är på FB som läst klassiker från den Kritiska Teorin, som Frankfurtskolan också kallas.

Detta är en skolbildning som går tillbaks till tiden för nazismens härjningar och då de flesta var judar, så blev det som bekant landsflykt från Hitlers lilla helvete.

Vad säger då dessa teoretiker? Ja, de är samhälsvetare och filosofer som teoretiserar samhället med brett anslag, utifrån skilda intressen. De är i grunden marxister, men denna kommer med tiden att bli mer urvattnad och moderna företrädare har mer eller mindre helt övergett Marx materialistiska syn på samhället. Man finner inte mycket om klasser t ex i Habermas böcker. Marxismen har i princip övergetts till förmån för språkteori och en massa tankar om en potential i språket som kan bära på ett hopp om befrielse, till skillnad från en mer marxistisk synpunkt att denna befrielse bärs upp av den sociala kategorin arbetarklassen.

Så var får högertomtarna sina idéer från? Varför tror man att Frankfurtskolan skapat något så konstigt som ”kulturmarxism”?

Det är ju inte helt enkelt att begripa. Men några ingångar finns. Bland de intellektuella inom den Kritiska Teorin fanns många judar. Judendomen sätts hos den reaktionära och fascistiska högern i samband med något ont, nån slags kosmopolitism, trots att judarna i Franfurtskolan var tyskar och ville förbli i Tyskland tills folkmördaren Hitler knackade på från sin österrikiska ort och mördade eller kastade ut dem som inte tillhörde övermänniskans sociala kategori.

Förutom att vara judar så var de anti-fascister och skrev om fascismen, t ex som ett uttryck för kapitalismens mest desperata förssvarsbehov.

Därutöver hade de rötter i marxism.

Sedan har ju dessa högertomtar tagit till sig marxisten Gramsci. Hans hegemonibegrepp är viktigt för den moderna fascismen, som därmed borde kalla sig för marxist-fascister kanske? Hur som helst, Gramsci fokuserar på den kulturella eller ideologiska hegemonin i samhället.

Nu får högertomtarna för sig att Frankfurtskolan och Gramsci bildar en härlig enhet, som vi kallar kulturmarxism. Men detta är bara början, för allt som avviker från högerextremism, fascism och nazism kommer förstås att betraktas som kulturmarxism, även liberalism, konservatism och socialdemokratisk reformism – eftersom denna hemska Kritiska Teori satt dagordningen för allt och alla. Vi är alla lurade av denna skola, vi är kulturmarxistiska agenter.

Senast fick jag veta att Mattias Karlsson i SD är kulturmarxist. Så långt har det gått därför att han styrs av judarna och av den kulturmarxistiska agendan, så säger alltså den reaktionära fascistiska högerns debattörer på FB. Ett annat sätt att uttrycka det är att vi är offer för en judisk konspiration.

Alltså, i den nazistiska mytologiska idévärlden, inget nytt under solen.

Hade du lämnat ditt subkulturellt stalinistiska sekttänkande och börjat tänka som en rationell klarsynt människa hade du begripit det. Du känner inte judarna, du vet inte hur judarna tänker, hur de fungerar, vad som driver dem att leva sina liv, vad som gjort att det lyckats överleva som en kvarlevande etnisk och kulturell grupp de senaste tvåtusen åren. Du har uppfostrats med lömska värderingar, med falska ideal, med kosmopolitiska värderingar med tron att alla är "lojala medborgare" i staten. Tror du verkligen att rika radikala judar som Felix Weil, Jacob Schiff, Olof Aschberg, Max Warburg hade stöttat dessa kommunistiska verksamheter om de inte visste syftet med deras ändamål och vilka som förbereds att trona? Hur är det ens möjligt att tänka som du tänker? Vad är det du inte begriper? Vad är det exakt du inte kopplar? Jag förstår bara inte.

Alltså, "kulturmarxism" = judisk världskonspiration

Således hamnade jag rätt. Mer finns inte att koppla. Starta en tråd i konspirationsforumet så kanske jag hänger på.

För att just kulturmarxismen inte är något annat än ett påhitt, det är en kvarleva från Tysklands antisemitiska konspirationsteorier. Folk som aldrig läst någon filosofi i dagens samhälle sätter ju etiketten kulturmarxism på alla postmodern filosofi. Skit i att filosofen har förkastat Marx för läsaren begriper ändå inte innebörden av marxismen och väljer därmed att skämma ut sig genom att stämpla det som kulturmarxism.

På vilket sätt skulle den traditionella marxismen i praktiken vara mer subversiv än språkteori (slagord om arbetarmakt och revolutionsromantisk plakatpolitik å sido)?

Vill man styra samhällsdiskursen efter eget behag krävs tolkningsföreträde och ett försprång baserat på semiotisk insikt och kontroll. Jag ser det som uppenbart varför vissa semiotiska och sociologiska idéer med rötter i Frankfurt-skolan fortfarande äger en aktualitet som den praktiserande marxismen endast kan drömma om. Det du skriver om Frankfurt-skolan är f.ö. så pass vagt att man kan misstänka att du inte alls läst t.ex. Adorno.
Se ovan! En ledtråd är att prefixet "kultur-" är nyckeln. Jag är själv inte överdrivet förtjust i termen "kulturmarxism", mycket eftersom den urskillningslöst nyttjas som tillmäle (tänk "fascist"/"fascism"), men det betyder inte att jag förnekar att den belästa vänstern är specialiserad på kulturteori. Det är väl just detta som "kulturmarxism" är, och inte något mer specifikt än så. Vänstern laborerar kort och gott med värden och verklighetsbeskrivning.
Säkert att du inte tänker på stalinismen och de sovjetiska judarna på 30-talet?
Gramsci är alltså användbar eftersom han som vänstertänkare analyserar det som vänstern håller på med då likväl som i dag.

Enkelt!

Hitler var nazist. Hitler krigade emot Sovjet. Dagens högerextrema stödjer Hitler. Högerextrema är då fiende till Sovjet. Hitler var emot judarna. Frankfurtskolan var judiskt. Kommunismens grundare var judar. Högerextrema är emot judar.

Slutsats:
Det högerextrema inte gillar, måste vänsterextrema älska.

Hört talas om ett begrepp som t ex "den rationella övertygelsen", eller att det finns en rationalitet nedbäddad i språket?

Vad antyder detta? Jo, det antyder konsensus och det är detta som mycket av modern kritisk teori sysslat med.

Var är agenten för samhällsförändringar? Var är subjektet? Svaret är att det inte finns någon agent eller något subjekt, som hos Marx består av arbetarklassen - eller vid tidigare samhällsomvandlingar, av den framväxande kapitalistklassen etc.

Konsensus och ett frånvarande subjekt, där har du modern Kritisk teori. Vad har detta med marxism att göra? Svaret är: inte mycket.

Frankfurtskolan är i dag - eller resterna av denna - en liberal filosofisk och sociologisk samhällsvetenskaplig skolbildning.

För Marx står konflikt i centrum och det måste finna en kamp mellan subjekt, mellan klasser. Det är denna kamp som är motorn i samhällsutvecklingen och därför heter det också hos Marx att all hittillsvarande historia är historien om klasskamp.

Sådan är den marxska synen och denna historia kan bara få ett slut då klassamhällets upplöst och avlösts av det kommunistiska klasslösa samhället. Ingen konsensus kan råda dessförinnan, vilket förstås den kritiska teorin inte delar uppfattningen av. Varför inte? Därför att den är liberal.

Med andra ord, det du och andra tror är "kulturmarxism" är liberalism.

Det skall dock framhållas av många teoretiker inom skolbildningen är mycket intressanta. Men många borgerliga skolbildningar är intressanta, som t ex olika grenar av moralfilosofi.

Ja, men jag vet inte om vissa anhängare av en analytisk approach till språkforskning och språklig epistemologi skulle ställa upp på detta. Fråga Wittgenstein!
Jag vet inte om jag förstår exakt vad du menar här, men jag anser inte att konsensus, som är ett mycket brett begrepp, nödvändigtvis måste finna stöd i en rationell hållning hos samtliga parter, om det är det du menar. Det finns snarare gott om exempel på konsensus på mer dubiösa grunder? Det enda som konsensus utesluter är väl egentligen någon form av relativistisk grundsyn i ett eller annat sammanhang.
Subjekt är i språkfilosofi vanligen individen, men det betyder inte att kollektivet är helt negligerat. Vem är det som i egenskap av subjekt talar maktens språk till "subjektet", menar du, om Frankfurt-skolan helt stryker tanken på dialog eller åtminstone envägskommunikation i samhällsdebatten? Är det detta som är det "liberala" inslaget i Frankfurt-skolan?
Se ovan.
Alltså, det är väl ändå svårt att föreställa sig någon sorts motsättning över huvud taget som inte involverar två (eller flera) poler/läger/subjekt/etc. Detta gäller förstås även Hegel, som ju också utvecklar en dialektisk historiematerialism med deterministiska förtecken, men som för den skull inte har något med marxism att skaffa. Jag är säker på att man kan finna dialektiska inslag också i några tongivande skrifter från Frankfurt-skolan, i alla fall på hermeneutisk väg.
Vem är det egentligen som ligger bakom denna milt sagt märkliga syn på konsensus? Marx? Varför skulle inte konsensus kunna råda såväl i stort som i smått redan på ett tidigare, kapitalistiskt stadium? Är konsensus av naturen ett uteslutande socialistiskt fenomen?
Liberaler i olika läger, de bovarna, är naturligtvis också högst intresserade av teorier kring paradigm, hegemoni, begrepp, symboler, etc. I Sverige i dag råder ett debattklimat till lika delar dominerat av nyliberaler och pseudosocialister. Man delar på bytet. Jag anser dessutom att liberalism och socialism paradoxalt nog har varandra att tacka för väldigt mycket genom åren. Än är inte skilsmässan helt avslutad.
Jag kan bara säga samma sak om vänstern!