Ett försök att formulera universellt fördelaktiga regler/normer

Hur skulle man kunna formulera regler som skulle vara fördelaktiga oavsett vilken beskrivning av verkligheten som är den rätta? Vi människor håller ju sällan med varandra om allt, så nu verkar det som att det som blir till normer är det som stöds av flest människor eller det som skickliga personer marknadsför. Det är ju absolut ingen garanti för att dessa normer är bra. Detta är mitt försök att formulera regler som nästan alla skulle hålla med om är bra att ha som normer (och som faktiskt skulle vara bra).

1. Sanning står över alla andra värden när man rapporterar något till allmänheten.
2. Försök försvara alla sanna detaljer och kritisera alla tvivelaktiga detaljer istället för att försvara alla sanna teorier och kritisera alla tvivelaktiga teorier.
3. Förvänta dig att alla människor tänker fel och styrs av känslor, men fördöm dem inte när du upptäcker det.
4. Inse att sannolikheten att dina nuvarande teorier alla stämmer är väldigt liten och var därför alltid öppen för nya teorier och ny kunskap.
5. Värdera alltid ett argument i sig, utan att väga in vem som framför det.

Hur skulle vårt samhälle se ut om dessa regler var normer som värderades högt av människor, t ex som människovärde och den gyllene regeln värderas idag? Vad skulle vara annorlunda jämfört med idag? Om man vänder på det, hur skulle det se ut om det ansågs lika illa som rasism eller sexism att bryta mot någon av dessa regler?

Skulle det vara ett bättre samhälle?

Har någon ett komplement till denna lista eller kanske en egen lista?

Om någon punkt verkar oklar, utvecklar jag gärna.

Har inga definitiva svar på någon av dina frågor just nu men här är lite korta, flummigt efterblivna och dåligt formulerade tankar angående reglerna.

1&2.Om sanningen stod över allt annat skulle ingen korruption vara möjlig, ingen politiker/organisation skulle kunna utnyttja/skapa en händelse för att föra samhället åt vald riktning. Då förs vi åt för all framtid mot sanningens riktning.

3. Mindre hat och dumförklarande leder till mer kärlek och långsiktig förståelse. Den smarte kan lära mycket av den dumme, och vice versa givetvis.

4. Möjligheterna för kunskap vore oändliga. Ignorans står i vägen idag.

5. Hela konceptet om status och ego skulle försvinna.

Om dessa principer följdes av alla i samhället skulle vi nog förstå mer om livet än vi gör idag.


Kan även tipsa om Dalai Lamas 18 rules for living, särskilt femman för trådens syfte.
http://www.highexistence.com/rules-for-living/

Principen om icke-aggression är den första och mest grundläggande normen som ett samhälle borde utgå ifrån. Våld får aldrig användas mot fredliga individer. Endast i händelse av självförsvar mot en angripare kan våld rättfärdigas. Detta måste gälla lika för alla individer och organisationer. Alla andra normer och regler måste respektera denna första och mest grundläggande princip.

Redan där får du en motsättning: regeln du vill formulera ska vara allmängiltig, men sanningen är ett enskilt sakläge. Sakläget är bara en observation i ett litet öppet system.

Du måste alltså ta steget från det enskilda perspektivet, och den enskilda observationen, till ett större perspektiv och till många observationer. Då har du inte längre sanningar, utan slutsatser, moraliska och etiska system, normer med mera. I politiken har du helt enkelt ideologier. I kända moralsystem har du mer eller mindre vansinniga religioner.

Att då hävda sanningen som rättesnöre är ungefär samma idioti som galna religiösa och politiska ledare gjort historien igenom för att motivera att slakta alla utom sina egna.

1. Sanning - subjektiv.
2. Även Stalin hade sitt rätt och fel, Subjektivt.
3. Subjektivt.
4. Klokt.
5. Subjektivt.

Istället tänk att det du läser är fel, jämför sedan med objektiva källor och dra slutsatser efter det.
Försök till skillnad från resten av folket att ha så objektiva uppgifter som vanligt.

Ok, man får väl anta att den regeln begränsas av vad som är praktiskt möjligt. Om det visar sig senare att det man trodde var sant faktiskt inte var det, kan man ju inte hållas ansvarig för att man inte lät bli att säga något när man inte var helt säker. Anledningen till att jag inte skriver 'det du tror är sant', är att jag vill lägga något ansvar på folk att de ska ange om de inte är helt säkra. T ex istället för att skriva "forskning visar att mjölk är farligt", så ska man skriva "en studie visade att det kan ha negativa effekter att dricka för mycket mjölk, men fler studier behövs för att se om detta stämmer", även om man faktiskt tror att det första påståendet är sant. Slutsatser och moraliska system bygger ofta på påståenden som kan vara sanna eller falska. Vad jag menar är ju inte att man bara får säga saker som är sanna och inte saker som handlar om tyckande (tolkade du det så?).

Ja, jag följer ganska många regler som jag inte förväntar mig att andra följer, men detta handlar om regler som jag vill ska bli till normer.

1. Menar du att det inte finns någon objektiv sanning eller att människor gör olika tolkningar som är subjektiva?
2, 3, 5. Vad är det som är subjektivt, menar du? Olika människor kommer att göra olika bedömningar av vad som är tvivelaktigt, vad som är feltänk och dra olika slutsatser, men jag förstår inte varför detta skulle göra reglerna dåliga (om det är det du menar).

Ja, men det är väl redan en norm? Visst, det finns de som tycker att våld kan få användas, men de flesta är ju emot det och känner starkt för det.

Nej, jag menar att den moraliska regeln inte är sann/falsk på samma sätt som den enskilda observationen. För en politiker gäller det att ta steget från en studie om mjölk till att formulera en lag. Det är ett mycket svårt steg.

Det är givetvis alltid sant att mjölk är farligt, och att många människor skadas av det, liksom av all annan mat. Det är alltid sant att man dör av att dricka för mycket mjölk.

Problemet är mer att gå från den specifika enskilda observationen, t ex att en viss grupp tar skada av mjölk i en viss situation, till att formulera en norm om alla människors mjölkdrickande. Det är ett svårt problem, där politiker i regel gör fullständigt fel, ofta för att vinna populistiska poänger.

T ex att reglera vanliga människors drickande med motivet att det finns alkoholister.

Att formulera universellt användbara normer, t ex lagar, är alltså ett helt annat problem än att hitta enskilda observationer som kan vara saklägen.

Ja, jag skulle bli väldigt glad om de följdes av alla människor, men det är nog att hoppas på för mycket. Det man skulle kunna hoppas på, är att man anses mer seriös om man följer dem och att folk därför försöker så gott de kan. Om någon misslyckas följa normerna, kan andra då påpeka det på samma sätt som t ex människovärde används som motargument idag.

I Sverige har ni skatteplikt, arbetsplikt, totalförsvarsplikt, skolplikt och en drös andra plikter. Uppfyllandet av dessa kräver tvång och våld i form av hotande med fängelsestraff om du bryter mot den lag som "rättfärdigar" dessa plikter. De flesta svenskar visar stöd för detta förtryck i form av aktivt valdeltagande och politisk aktivism som stödjer riksdagspartier.

Det är alltså inte en norm i dagens samhälle och "de flesta" är inte emot att använda våld mot fredliga individer.

Att formulera en lag är ju en annan sak än att rapportera något till allmänheten. Jag håller helt med om att moraliska regler inte kan vara sanna eller falska, men allt min regel säger om det är ju att man inte ska påstå att ett moraliskt påstående är sant, utan säga "jag tycker..." eller "majoriteten tycker...".

Att gå från fakta till lagar är ju något som mina regler inte säger något om.