Fenomenologi som terapimetod?

Det här blir en kort trådstart:

Många grenar av den existentiella psykologin utgår ifrån den fenomenlogiska metodlogin. Som jag har förstått fenomenologin så är det vi upplever fenomen och det är liksom grunden i det som vi kan anta som "sanning"? Vi kan undersöka vad vi upplever - fenomenen.

Men i ett terapisammanhang, en terapeut som utgår från en fenomenologisk världssyn, ser terapeuten klientens utläggningar om dennes fenomen som terapeutens egna fenomen (lite fenomen av fenomenet), eller är klientens fenomen trascendenta?

Det borde rimligtvis ha påverkan på det terapeutiska arbetet då förståelsen för klientens verklighet är grundläggande?

Jag kanske inte riktigt förstår din frågeställning, men min erfarenhet efter egen terapi är att terapeutens uppgift snarare är att ifrågasätta klientens uppfattning om verkligheten, dvs, att tala om för patienten att det den tar för en ovedersäglig sanning inte alls är det.

Mvh

tt

Du har stött på problemet med fenomenologisk konstruktion och tolkning av Den Andra, som antagligen knyter sig till agentur och subjektivitet. Det är ett centralt problem för t.ex. Husserl.

Som LucNN säger så var Husserl inne på detta i sina senare reflektioner. Tyvärr är Husserl, enligt min mening, oerhört svårläst. Fenomenologin är nog inte riktigt vad många föreställer sig utan är ett väldigt tekniskt område fullt av subtila distinktioner. T. ex. är innebörden av "sanning" inte helt lätt förklarat i fenomenlogin, det är innefattar en mängd begrepp. Man kan tänka på den besläktade intuitionismen i matematiken, Brouwers skapelse. Det är det möjligt att där göra de mest utrerade och subtila skillnader som ibland inte heller går att instansiera.
Man undrar ibland när man ser referenser till Husserl i litterära och t.ex. psykologiska sammanhang om författarna verkligen har läst Husserl. Det är, återigen enligt min mening, betydligt svårare att få ut något av Husserl än att t. ex. läsa Gödels skrifter i original. Men det kanske varierar med personligheten hos läsaren, vad vet jag?

Men samtidigt är det nog svårt att göra detta om man inte först "byter fyrtorn" och verkligen försöker sätta sig in i hur klienten ser världen. Man måste rimligen först visa att man förstått hur klienten resonerar.

Är det inte med Husserl som med de flesta andra tungviktarna? Deras Magnum Opus var mer till för att impa på andra tungviktare, och inte sprida något slags budskap till ens en beläst elit? Skrev inte Husserl något i stil med en Prolegomena?

Har själv bara läst Sein und Zeit(som märkligt nog var en bestseller då den kom) i det här sammanhanget, Heidegger nosar ju en hel del på det Fenomenologiska där, inte helt lättsmält heller, men jag fick en rätt bra ungefärlig bild. Heidegger var ju lärjunge till sin Judiske Professor. Kan tänka mig att det kan vara en väg in.

TS, vad menar du med transcendens i detta fall?

Nja, jag vet inte riktigt, jag tror att Husserl är en annan kopp te än Heidegger... Här är mina fem cent om det hela, kortfattat och mot bakgrund av att jag inte är intresserad av Husserl. Husserl började som matematiker med en avhandling 1883 Beiträge zur Variationsrechnung. Han studerade bl. a. hos Karl Weierstrass, en berömd matematiker som gjorde stora insatser med att klargöra analysens grunder.
Husserl är noggrann och pedantisk och lämnar inga begrepp outredda, hans avsikt är att börja från grunden (som Greger i Nile City alltså...) med den filosofiska ansatsen. Logiska undersökningar i tre band är hans första seriösa filosofiska verk. Läs några avsnitt i den och man ser att det är analytisk filosofi i ordets bästa tyska bemärkelse. Men enligt min mening också svårläst som tysk filosofi gärna blir. Sen ballar det ur i Ideér, han uppföljning till de logiska undersökningarna. Heidegger däremot är ju rena dumheter från början till slut.

Terapeuten upplever patienten filtrerad genom sina sinnen. Upplevelserna snurrar några varv i terapeutens hjärna, och ut kommer försök att behandla patienten. Hur vet vi att upplevelserna snurrar åt rätt håll, och att terapeutens handlingar är rimliga?
Det säkerställs genom att terapeuten har genomgått en utbildning där den får lära sig att hantera situationer på ett korrekt sätt, samt prov som testar att terapeuten har lärt sig det som krävs.