Pyton
Mår jävla kasst. 3e dagen sen jag tog sub sist efter ett race på en vecka ungefär. Har tagit till o från i säkert 9mån o inbillat mig själv att 3-4 dagars uppehåll gör att jag inte fastnar... Och nu bara 3 dagar efter har jag världens ångest, fryser o kan knappt prata med mina vänner. Dom vet inget ifs. Till råga på allt går jag på antabus och kan inte lugna mig med några öl.
Jag åkte till fjällen* med några gamla skötsamma kompisar och tänkte att en vecka med snowboard o scooteråkning skulle göra susen men fan har inte mått så här dåligt på länge, inte alls så här kasst tidigare när jag gjort uppehåll på 4 dagar.
Skiter hela tiden och har typ sår för att magen vart så hård. Nu börjar diaren komma o de göra så jävla ont att gå på toa. Orkar inte göra ett skit egentligen men är ju tvungen att hjälpa till med mat o städning osv. vilket ifs är riktigt bra för saker blir gjorda och jag får näring i mig.
Vi var nyss o* bowlade vilket fick mig på lite andra tankar men ändå väldigt jobbigt.
Nu har vi kommit in o jag tog en Ipren o la mig för att skriva detta. Tanken var väl att jag skulle kunna läsa detta senare och bli påmind om hur jävla äckligt dåligt man mår när man kört fast sig i skiten och försöker sluta.
Tänker på sub hela tiden och att läsa om det ger mig lite lugn. Skulle vara så underbart härligt med en liten näbb för att sedan lägga sig lugnt o invänta att alla problem översköljs av den härliga varma känslan. Det finns seriöst inget bättre...
Samtidigt vill jag komma över denna tröskel för att börja må bättre. Kunna hitta mina gamla intressen som jag kunde hålla på med utan att tänka på någonting annat. Nu njuter jag inte ens av att åka snowboard och idag var jag så frusen att jag bara ville in på after skin för att ta ett par öl.
Har testat loperamid (imodium, dimor) och det funkar ju faktiskt som ett milt substitut, dock tror jag att detta skulle förvärra ATn då dess halveringstid är ju ännu längre än buprenorfin, man är ju bäng i nästan två dygn.
Vad tror ni?
För er som inte vet är loperamid en opiod om jag minns rätt och används mot diarré. Tar man många av dessa blir man faktiskt påverkad.
Har tidigare baxat några såna askar på apoteket men här i fjällens enda lilla apotek låg dom bakom disken. Var där igår men struntade att köpa för kände mig inte lika dålig då. Nu skulle jag verkligen behövt dom.. Ska ta en imovane till natten istället o hoppas på att kunna sova iaf.
Anledningen till att jag ska kicka subben är för att jag ska påbörja en adhd utredning och dom kräver rena urinprov i en månad innan. Därefter har jag faktiskt ingen plan men jag borde fan bortstå från den här skiten helt. Dock så vill jag ju inte det för just känns det fan som det enda som gör mig motiverad till att leva. Jag hoppas ju såklart att mina tankar ljusnar så småningom men det känns så jävla långt bort....
Har varit i fjällen nu 3 dagar och det har känts som en evighet fast en vecka här tidigare swisha förbi innan man han tänka.
Hur fan kan de gå så att nåt jag tidigare älskat inte har något värde alls, kommer jag någonsin få tillbaka det jag en gång brann för?
Jävla lång text det blev men känns skönt att skriva av sig.
Vad tror ni om det här alla?
Ni som har haft samma erfarenhet berätta gärna om er resa.
Tack för mig!
Mår jävla kasst. 3e dagen sen jag tog sub sist efter ett race på en vecka ungefär. Har tagit till o från i säkert 9mån o inbillat mig själv att 3-4 dagars uppehåll gör att jag inte fastnar... Och nu bara 3 dagar efter har jag världens ångest, fryser o kan knappt prata med mina vänner. Dom vet inget ifs. Till råga på allt går jag på antabus och kan inte lugna mig med några öl.
Jag åkte till fjällen* med några gamla skötsamma kompisar och tänkte att en vecka med snowboard o scooteråkning skulle göra susen men fan har inte mått så här dåligt på länge, inte alls så här kasst tidigare när jag gjort uppehåll på 4 dagar.
Skiter hela tiden och har typ sår för att magen vart så hård. Nu börjar diaren komma o de göra så jävla ont att gå på toa. Orkar inte göra ett skit egentligen men är ju tvungen att hjälpa till med mat o städning osv. vilket ifs är riktigt bra för saker blir gjorda och jag får näring i mig.
Vi var nyss o* bowlade vilket fick mig på lite andra tankar men ändå väldigt jobbigt.
Nu har vi kommit in o jag tog en Ipren o la mig för att skriva detta. Tanken var väl att jag skulle kunna läsa detta senare och bli påmind om hur jävla äckligt dåligt man mår när man kört fast sig i skiten och försöker sluta.
Tänker på sub hela tiden och att läsa om det ger mig lite lugn. Skulle vara så underbart härligt med en liten näbb för att sedan lägga sig lugnt o invänta att alla problem översköljs av den härliga varma känslan. Det finns seriöst inget bättre...
Samtidigt vill jag komma över denna tröskel för att börja må bättre. Kunna hitta mina gamla intressen som jag kunde hålla på med utan att tänka på någonting annat. Nu njuter jag inte ens av att åka snowboard och idag var jag så frusen att jag bara ville in på after skin för att ta ett par öl.
Har testat loperamid (imodium, dimor) och det funkar ju faktiskt som ett milt substitut, dock tror jag att detta skulle förvärra ATn då dess halveringstid är ju ännu längre än buprenorfin, man är ju bäng i nästan två dygn.
Vad tror ni?
För er som inte vet är loperamid en opiod om jag minns rätt och används mot diarré. Tar man många av dessa blir man faktiskt påverkad.
Har tidigare baxat några såna askar på apoteket men här i fjällens enda lilla apotek låg dom bakom disken. Var där igår men struntade att köpa för kände mig inte lika dålig då. Nu skulle jag verkligen behövt dom.. Ska ta en imovane till natten istället o hoppas på att kunna sova iaf.
Anledningen till att jag ska kicka subben är för att jag ska påbörja en adhd utredning och dom kräver rena urinprov i en månad innan. Därefter har jag faktiskt ingen plan men jag borde fan bortstå från den här skiten helt. Dock så vill jag ju inte det för just känns det fan som det enda som gör mig motiverad till att leva. Jag hoppas ju såklart att mina tankar ljusnar så småningom men det känns så jävla långt bort....
Har varit i fjällen nu 3 dagar och det har känts som en evighet fast en vecka här tidigare swisha förbi innan man han tänka.
Hur fan kan de gå så att nåt jag tidigare älskat inte har något värde alls, kommer jag någonsin få tillbaka det jag en gång brann för?
Jävla lång text det blev men känns skönt att skriva av sig.
Vad tror ni om det här alla?
Ni som har haft samma erfarenhet berätta gärna om er resa.
Tack för mig!