SD utesluter Kasselstrand med flera, vad betyder detta för partiets utveckling?

Ja, så är det. SD:s position i allmänhetens ögon som DET partiet man röstar på om man är missnöjd med invandringen är helt etablerad och kommer bestå lång tid framöver. Nu handlar det om vem som kommer att administrera det framtida inflytandet. "Experter" som Mellin och Lodenius vill att det ska bli Karlssonfalangen och ger dem därför positiva mediekommentarer för att stärka dem, trots att de vet att deras spekulationer om att det enbart är med den falangen "SD kan bli ett seriöst alternativ" är en fullständig lögn. Vänsterextremister både här på fb och i media ger samstämmigt ledningen sitt stöd. Inte för att de vill att SD ska bli stort, seriöst, rumsrent och få massa inflytande utan för att de vet att med den nuvarande (mjuka, korrupta, antifascistiska) ledningen kommer partiet att vara enklare att manövrera för media. Ett stort och seriöst SD med Kasselstrandfalangen vid styret skulle bli en betydligt hårdare nöt att knäcka för agendasättarna.

Angående trådens debattämne så får jag mer och mer känslan av att hela denna cirkusen kommer att rinna ut i sanden, inte ens aftonbladet och expressen verkar kunna pressa någonting mer ur detta och det efter bara en, eller vad det två dagar.

Du missupfattar saken. Jag förstår exakt vad de menar då jag ligger närmare deras tankesätt än du: Det är mer skrämmande att ledningen skulle vinna för oss som inte gillar SD:s tankegods än att H&W skulle vinna, pga att det är mer troligt att ledningen lyckas få äkta makt om de går den vägen. Jag tror nog W&H är mer hårdföra men betydlig mindra farliga pga att de skulle tappa en massa röster, på samma sätt som SvP kanske är mer farliga för en individ de möter på gatan, men inte ett dugg farliga mot hela grupper och samhället. Därför anser många "experter" att ledningen gör taktiskt rätt - men de önskar att de inte var slipade nog att göra det. Att förstå den taktiska logiken är överhuvudtaget inte samma sak som moraliskt stöd.

Erik Almqvist har samma åsikter som SDU, men han har belönats med att få styra samtiden.
Hur kommer det sig?

Anna Lena Lodenius skriver, att SD måste "hålla en tydlig rågång mot grövre former av politiskt extremism".

Igår fick David Baas frågan i SRs Studio Ett, hur man skulle förstå vad striden mellan SDs ledning och SDUs ledning handlade om. Baas beskrev det som "ideologiskt finlir" (!).

Något kan inte både vara "ideologiskt finlir" och *samtidigt* "en grövre form av politisk extremism".

Baas beskriver, att såväl SD som SDU är nationalistiskt och socialkonservativt, men medan SD vill beskriva sig som socialkonservativt och nationalistiskt, så vill SDU möjligen beskriva sig som nationalistiskt och socialkonservativt. Jag skriver "möjligen", då Baas inte framför den senare satsen i klarspråk, utan i stället säger, att "det tar ju sig uttryck" i en fråga som Israel och Palestina, där ungdomsförbundet har ställt sig bakom att palestinierna ska få en egen stat och man argumenterar för det med nationalistiska argument", vilket har gjort partiledningen "rosenrasande", eftersom den är "väldigt proisraelisk".

Till skillnad från David Baas, så är det inte alls självklart för mig, att "mer renodlade nationalister" självklart anser, att palestinierna bör få en egen stat... ty vad man anser i den konflikten beror ju helt på, *vilken* nation man prioriterar - nationen Israel eller nationen Palestina.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6136336 10.30


Kokar konflikten möjligen ner till, att SDs ledning anser att partiet ska vara "väldigt proisraeliskt"? Det är den enda fråga, där det verkar finnas *tydliga* åsiktskillnader.

Det är isf en bedömningsfråga, om man anser, att uppfattningen att palestinierna bör få en egen stat utgör "en grövre form av politisk extremism". For the record anser jag själv, att tåget idag förmodligen har gått för en tvåstatslösning... men jag anser inte, att den motsatta uppfattningen skulle utgöra någon "grövre form av politisk extremism".

Anna Lena Lodenius verkar inte veta, vilken/vilka sakfrågor som konflikten rör inom SD. Hon verkar skriva utifrån utgångspunkten, att eftersom det (enl henne) "finns [en] undervegetation av oreflekterade rasistiska åsikter och fördomar i folkdjupet och som släpps fram genom ett parti som presenterar sig med devisen ”vi säger vad du tänker”, så kan hon resonera allmänt utifrån antagandet att alla konflikter i SD handlar om att hålla "folkdjupets" "oreflekterade rasistiska åsikter och fördomar" stången.

Utan någon som helst egen kunskap om vad konflikten inom SD gäller, så hade undertecknad kunnat skriva Lodenius allmänt hållna artikel... vilket är ett kolossalt underbetyg.

Avslutningsvis skriver Lodenius:



När jag lyssnade på studioreportens samtal med Mattias Karlsson (inledningsvis i länken ovan)... så fick jag intrycket, att Karlsson VILL HA utrensningar för öppen ridå... det är en medvetet iscensatt dramatik, där syftet är att visa svenska folket att SD har gjort upp med sin historia.

Och... om det är dramatik som SD eftersträvar, så är det kanske t.o.m. en fördel att skicka Hanna Wigh till SVT Debatt med en apparition, som om Wigh infunnit sig till en audition för rollen som förfallen glädjeflicka i någon B-film.

Utomordentligt bra med sådant eldunderstöd. Är nu partistyrelsen smart agerar de direkt, och väntar inte till den 27e. Troligen ger en massutrensning uppsving i opinionen direkt.

Jag tillåter med dessutom citera en passus:

"I Dansk Folkeparti, SD:s främsta förebild, granskas varje medlemsansökan noga på högsta ledningsnivå, och det behövs heller inte mycket för att bli utkastad. Framför allt tillåts ingen kritik av parti*ledningen. Rent praktiskt går det till så att partiets gruppledare och partiledarens högra hand Peter Skaarup regelbundet får listor och pekar ut vilka som ansökt om medlemskap som han anser bör undersökas närmare. I början av året rapporterade danska medier om personer som blivit uppringda av partisekreteraren som meddelat att deras medlemsansökan avslagits med hänvisning till något gammalt debattinlägg där de inte varit helt överens med DF i någon fråga. Den som vill kandidera för partiet utsätts för ännu hårdare kontroller som kan inkludera att de kallas till ett slags regelrätta förhör.

Dansk Folkeparti styrs liksom SD av en liten hårt sammansvetsad krets, i det danska fallet var det dessa personer som byggde upp partiet i mitten av 1990-talet, efter att flera lämnat det tidigare Fremskridtspartiet och dess ledare Mogens Glistrup. DF har förknippats mycket med tidigare partiledaren Pia Kjærsgaard, men den nuvarande partiledaren Kristian Thulesen Dahl, som efterträdde Kjærsgaard 2011, var också med från starten och står för en kontinuitet som belönats med ett ännu större väljarstöd. Kristian Thulesen Dahl har rankats som den duktigaste av alla danska partiledare, långt före alla andra, två år i rad och mer än var femte dansk kan tänka sig honom som statsminister."

Här ser vi i klartext att Dansk folkepartilåter piskan vina hårt. Minsta kritik av partistyrelsen och det är uteslutning direkt. Och detta har funkat utomordentligt i Danmark, självklart funkar det i Sverige.

Var inte ängsliga grabbar; kicka varje person som sticker upp och utmanar. Det betalar sig i opinionen.

Ditt resonemang är precis det falska och lögnaktiga jag pratade om. Om ni på fullt allvar hade trott att Kasselstrandfalangen var bättre för "er" (mindre troligt att de får makt, färre röster etc) skulle ni göra allt för att den falangen kom till makten. Ni skulle rikta era drav på ett helt annat sätt, uttala er på ett helt annat sätt. Jag vet hur media fungerar och hur de agerar för att pusha sin agenda. I det här fallet går media till åtminstone 90% ledningens ärenden.

Problemet är att media och vanligt folk har otroligt svårt att skilja på "rasism och rasism."
Ordet är missbrukat och könsstympat.

Roligt i sammanhanget är att SD kombinerar leninismen med stalinismens offentliga rättegångar mot förrädarna: häng ut dem inför öppen ridå!

Jag tycker att man istället skall bedriva offensiv opinionsbildning, utifrån sin tillskansade plattform ta striden mot den neo-kommunistiska åsiktshegemonin, vänta ut och låta sig gynnas av de andra partiernas extrema och alltmer uppenbart skadliga politik, samt att kämpa för vad som är rätt och riktigt din jubelidiot, inte att kapitulera inför dårskapen och den breda folkliga hjärntvätten i väljarkåren i utbyte mot några snart mögliga brödsmulor.

Förrädaren och neo-kommunisten Mattias Karlsson gör sig nu slutgiltigt till en del av kulissen i.o.m. massuteslutningarna. Han och det partiet han verkar för är redan historia vad kampen mot det fientliga omdanandet av Sverige beträffar. Han har kapitulerat i den ideologiska striden när det var dags att börja ryta, varvid han tappade hela momentet. Vi som fortsätter att bedriva offensiv ideologisk strid mot etablissemanget, svenskhatet, och den kommunistiska åsiktshegemonin, är de som innehar momentet numera. Antal åsido, där det blir momentet, och inte kulissen, som drar saken till sin spets tillsist.

Tiden för en långsiktig anpassningsstrategi, för att bereda vägen för mindre parlamentariska segrar, den är sedan länge förbi, och är i det här läget en fullständig återvändsgränd. Där istället endast konstant och otröttlig opinionsbildning, och kompromisslös krigsföring medelst propaganda gentemot den kulturmarxistiska PK-ideologin, till kulissen av det fortsatta samhällsförfallet, med målet att bereda vägen för en snabb och revolutionär samhällsomvälvning, det och inget annat är räddningen för svenskarna i det här läget.

För de av de SD-sympatisörer som tröttnat på de alltmer uppenbara parlamentariska spärrar som våra fiender instiftat, men som känner sig vilsna beträffande vad man ska göra istället, så är länken i min signatur en bra start. Ni kommer bli förfärade över vad mer ni har att upptäcka, men det kommer att bli lika förlösande som steget kanske en gång var från sjuklövern till Sverigedemokraterna.