Just i detta nu ligger jag på övervåningen hos en släkting, där jag är för att fira påsk. Det är tyst, men jag hör en fläkt susa. Jag känner mig övertagen av något större. Det känns som att något inom mig hetsar och skriker på mig. Inga direkta uppmaningar, men någon slags påtvingad känsla som jag blir stressad av. Kanske har jag druckit för mycket kaffe nu på morgonen. Jag har inte haft denna känsla på väldigt många år, men jag fick precis Deja Vus till min barndom då jag drabbades av detta vid ett fåtal tillfällen. Då brukade jag skrika i panik, och mor min kom inspringandes.
Det är svårt att beskriva på pricken hur det känns, men någonting flippar inom mig. Jag minns att jag som liten låg ensam i ett mörkt rum en kväll och skulle sova. Jag började se (eller snarare känna) Snövit och de sju dvärgarna i bilder, snurra runt och spinna runt i taket. Det var andra också, men de minns jag inte. Hur som helst började jag svettas och skrika i panik. Det kändes som att en inre röst skrek högt och hetsade, men utan att uttala några ord. Som om någonting ville ut men inte kunde.
Det känns inte bra nu heller, men hjärtat dunkar som vanligt och jag känner mig inte hyperaktiv, men någon slags svårbeskriven hets ligger och bubblar. Den griper tag om en och plötsligt känner jag en smärre rädsla. Den där rädslan har mest att göra med de själsliga attackerna jag drabbades av som liten. Det känns som att ha någon slags "demon light" inom sig, men jag har inga problem med att hantera eller kontrollera det, och ärligt talat vill jag inte bli av med känslan. Jag ligger här och känner efter, för att kunna beskriva vad det är.
Känslan försvinner när jag hör andra ljud än fläkten, och det hände nyss. Jag försökte återkalla den utan resultat. Jag tror att känslan kan ha någonting att göra med att jag är grovt förkyld och hjärnan känns "tung" på något sätt. Det är lite som att ha en ihållande blackout. Jag vill minnas att jag var sjuk även då jag såg snövit och de sju dvärgarna i taket under mina barndomsår. Samtidigt känner jag också att ljudet från fläkten, som inte är helt uppenbar, påverkar. Jag har för mig att jag hade en fläkt i rummet som liten också.
Jag är fullt frisk både mentalt och fysiskt (har inga diagnoser), bortsett från att jag har en mindre hörselskada och för närvarande en förkylning. Jag har heller inte utsatts för några som helst trauman som barn. I vuxen ålder gick en väldigt närstående bort i en sjukdom, men jag tror inte alls att det är kopplat till det. Jag kan också tillägga att jag har ångest över min livssituation just nu, då jag är arbetslös och har problem i relationen med min flickvän, men jag tror inte att känslan har att göra med det heller.
Vad sjutton är det för underlig känsla jag beskriver? Är det någon som känner igen sig? Det kändes helt knäppt, även om det bara varade i cirka 5-10 minuter och jag inte har känt något liknande på minst 10-15 år.
Det är svårt att beskriva på pricken hur det känns, men någonting flippar inom mig. Jag minns att jag som liten låg ensam i ett mörkt rum en kväll och skulle sova. Jag började se (eller snarare känna) Snövit och de sju dvärgarna i bilder, snurra runt och spinna runt i taket. Det var andra också, men de minns jag inte. Hur som helst började jag svettas och skrika i panik. Det kändes som att en inre röst skrek högt och hetsade, men utan att uttala några ord. Som om någonting ville ut men inte kunde.
Det känns inte bra nu heller, men hjärtat dunkar som vanligt och jag känner mig inte hyperaktiv, men någon slags svårbeskriven hets ligger och bubblar. Den griper tag om en och plötsligt känner jag en smärre rädsla. Den där rädslan har mest att göra med de själsliga attackerna jag drabbades av som liten. Det känns som att ha någon slags "demon light" inom sig, men jag har inga problem med att hantera eller kontrollera det, och ärligt talat vill jag inte bli av med känslan. Jag ligger här och känner efter, för att kunna beskriva vad det är.
Känslan försvinner när jag hör andra ljud än fläkten, och det hände nyss. Jag försökte återkalla den utan resultat. Jag tror att känslan kan ha någonting att göra med att jag är grovt förkyld och hjärnan känns "tung" på något sätt. Det är lite som att ha en ihållande blackout. Jag vill minnas att jag var sjuk även då jag såg snövit och de sju dvärgarna i taket under mina barndomsår. Samtidigt känner jag också att ljudet från fläkten, som inte är helt uppenbar, påverkar. Jag har för mig att jag hade en fläkt i rummet som liten också.
Jag är fullt frisk både mentalt och fysiskt (har inga diagnoser), bortsett från att jag har en mindre hörselskada och för närvarande en förkylning. Jag har heller inte utsatts för några som helst trauman som barn. I vuxen ålder gick en väldigt närstående bort i en sjukdom, men jag tror inte alls att det är kopplat till det. Jag kan också tillägga att jag har ångest över min livssituation just nu, då jag är arbetslös och har problem i relationen med min flickvän, men jag tror inte att känslan har att göra med det heller.
Vad sjutton är det för underlig känsla jag beskriver? Är det någon som känner igen sig? Det kändes helt knäppt, även om det bara varade i cirka 5-10 minuter och jag inte har känt något liknande på minst 10-15 år.
__________________
Senast redigerad av Aktien 2015-04-04 kl. 10:23.
Senast redigerad av Aktien 2015-04-04 kl. 10:23.
