Citat:
Ursprungligen postat av
Marakeca
Det där är inte riktigt sant. Mitt ex har varit direkt j-a vidrig sedan separationen/ skilsmässan. Något som hon själv fattade beslut om. Varje gång det börjar lugna ner sig så kommer det en ny smäll. Jag använder mitt hat gentemot henne som en drivkraft för att orka göra mitt allra bästa både för mig själv, mina barn och min nya partner. Att vara förbannad är min drivkraft för det får saker och ting gjorda. Jag mår betydligt bättre nu gentemot för ett år sedan då jag ständigt hoppades att hon skulle höra av sig och ångra sig. Nu ser jag henne för den hon egentligen är.
Det är sant, ibland måste man nog hata eller ogilla. Det var en psykolog som hade en tanke om det. Hon menade att i de flesta fallen så är det bäst att förlåta och gå vidare, men i vissa så kan det nog vara nödvändigt att börja hata personen. Att inte göra det, skulle kunna göra livet jobbigt, men också så kan det bli som en stor och allvarlig förolämpning/självförnedring som rotar sig in i det undermedvetna. Inget bevisat, det var bara hennes egna tankar.
Citat:
Ursprungligen postat av
Teddybee89
Pfft, jag har ingen skyldighet att spendera en endaste tanke om honom heller. Jag har aldrig skrivit att han ens hade nån skyldighet gentemot mig. Den enda skyldigheten jag ärlig talat tyckte han var skyldig mig var att göra slut på ett moget sätt. Face2face. Är det mycket att begära tycker du??!?
Nej, men varför börja hata honom för att han gör slut och är feg?