Det finns hopp!

Om den intellektuelle nu är så intellektuell, bör den intellektuelle förstå meningslösheten i att leva. Således bör man också förstå meningslösheten i att leva i mörker när man kan leva i ljus, eftersom den intellektuelle förstår att man kan välja att vara lycklig då människan är styrd av sin hjärna. Kanske inte hopp. Men definitivt inte bara mörker.

Jättebra skrivet

Om du har haft turen att födas i Sverige eller något annat land med välfärd eller bara fötts välbärgad, så kan du vara "lycklig". Lycklig kan du inte vara. Det kan ingen. Kolla på Svensk Gamtidning...förlåt, Damtidning. Bortsett från kläder, smycken, god mat, lyxiga bilar och bostäder, ser det verkligen ut som att de kungliga, adliga och rika har det så väldigt bra? Tar de inte för mycket knark, har patetiska vårdnadstvister, skämmer ut sig etc som vem som helst egentligen fast bara med lite lyxigare kulisser?

Vilket självförhärligande snömos, med undertonen: "jag är bättre än andra för att jag har sett sanningen!" Att utvidga den kretsen av de man ser ner på, från de som festar till alla de andra som inte insett "sanningen"... Vilket dravel!

Grattis till att du har funnit en väg som funkar för dig, TS, men att försöka framställa den som den mest rätta...

Det är just det som är problemet. Välmående och välstånd är två helt olika saker och går inte ihop, vilket många tycks tro. Jag tror dock att man kan vara lycklig, men det är svårt.

Hm. Jag tror inte att du riktigt har förstått vad jag menar med texten. Jag menar inte att jag är bättre än andra och jag menar inte att jag har insett "sanningen" för det finns ingen absolut sanning.

Det jag skriver om handlar om tankesätt. Det är ett tankesätt att tänka att alla är idioter och att man är bättre än andra. När jag skriver att alla är idioter och meningslösa försöker jag få fram det tankesättet jag har haft. Men man kan ändra sitt tankesätt. Det är ett tankesätt att tänka positivt. Man behöver inte se ner på andra som idioter, man kan välja att ändra tankesätt.

Olycka tycks starkt förknippat med tidslighet, som i sin tur är en direkt följd av insikten om dödligheten. Det är som en Pandoras ask som öppnats. När man fått veta att tillvarons riktning är förgänglighet tycks man inte kunna vara lycklig annat än i flykten från sina tankar, momenten där man glömmer dåtid och framtid. Resterande tid spenderar människan på att oroa sig för att inte hinna vara förberedd på träda in i intighet.

Typ. Marcus Aurelius gav följande råd till sig själv och genom att hans dagbok eller vad man ska kalla den bevarades eller transkriberades till eftervärlden så gav han det också till oss: "Du ska alltid sysselsätta dig med saker som är din plikt, så att ögonblicket för din död kommer att bli det där du gjorde ditt allra bästa".