Jag vet hur det är. Under många perioder i mitt liv har jag själv varit väldigt nere och låtit tankarna ruinera mig.
Jag vet hur det känns att vara ensam. Att inte känna att man passar in någonstans. Att se på alla människor som idioter. De som springer runt inne på nattklubben som idioter och dansar loss. De som går runt på pubrundan och skriker som om de vore kungar i världen.
Inser de inte själva hur meningslös deras jävla tillvaro är? De är en mänsklig varelse som har blivit slumpvis tilldelade en kropp och en hjärna att vara funktionell i ungefär 80 år och sedan dör de. Tillsammans med alla de andra miljarder människor som dött innan dem. Sen är de borta. Är det inte ironiskt hur de tror att de är kungar? Att alla egentligen arbetar för sig själva. Vi är egoistiska varelser. Vilka idioter.
Jag vet hur det känns att låta tankarna ta över en. Jag vet hur det känns att vara sängliggandes i dagar och bara gråta. Gråta över ensamheten och meningslösheten. Jag vet hur det känns att verkligen försökt kämpa för att vara lyckligare. För min familjs skull. Att släpa sig till gymmet. Släpa sig till skolan. Släpa sig till festen. Men överallt är det samma tankar. Det är bara tomt. Meningslöst. Hopplöst.
Jag vet hur det känns att se döden som den enda utvägen. Hur ska jag kunna leva i detta skalet i ytterligare 60 år och må såhär? Vad är poängen? Då kan jag väl lika gärna dö?
Ge inte upp. Det finns en väg ut. Du kan bli mästare över dina tankar. Du kan leva ett meningsfullt liv. Mening med livet är ett liv med mening. Meningen med livet är lycka. Det går att finna. Det är svårt. Men det går, det lovar jag.
Jag är fast övertygad om att det enda som ger mening till våra liv är då vi förbättrar andras liv. Att leva för att göra livet bättre för andra ger ditt liv en mening här på jorden. Det är det högsta syftet vi kan ha. När vi inspireras av ett högre syfte, ett fantastiskt projekt, bryter sig alla tankar ur våra bojor; vi överskrider våra begränsningar, medvetet expanderar i alla riktningar och vi befinner oss plötsligt i en ny, fantastisk och underbar värld. Slumrande krafter, förmågor och talanger väcks till liv och vi upptäcker att vår person är något större än vi någonsin kunnat drömma om.
Men för att kunna göra livet bättre för andra och för att leva ett liv med mening måste man först hjälpa sig själv. Hur kan man bry sig om andra om man inte ens bryr sig om sig själv? Hur kan man göra gott om man inte ens mår bra? Hur kan man älska någon annan om man inte ens älskar sig själv?
Steg ett är alltså att hjälpa dig själv. För att hjälpa dig själv måste du göra något annorlunda. Om du vill ha något du aldrig haft måste du göra något du aldrig har gjort. Våga utmana dig själv. Gör någonting som skakar om ditt liv. Bryt dina mönster. Åk någonstans, åk till ett läger för hemlösa. Slå sönder din Xbox. Med all den kunskap du har om meningslösheten på vår jord bör du kunna förstå detta absoluta faktum;
Det spelar INGEN roll vad människor utanför din närhetskrets tycker om dig. För de är ju meningslösa. Visst? Så varför gör du inte exakt vad fan du vill? Våga lita på dig själv. Våga vara dig själv.
Problemet ligger i att du försöker alltid bli som andra. Du vill vara cool, du vill imponera på andra, du vill se snygg ut för dem, du vill vara dem. Du har investerat så mycket tid i andra att du känner andra bättre än vad du känner dig själv. Du kan det sociala spelet bättre än du kan ditt eget spel. Så länge du följer andra, så länge du vill vara andra kommer du aldrig vara den bästa du kan bli.
Du kan, med hjälp av många metoder, lära dig att kontrollera dina tankar. Du kan välja att blockera negativa tankar. Du kan kontrollera dina tankar såpass väl att du kan helt och hållet utesluta alla dessa negativa tankar som trycker ner dig. Och ja, livet kanske kan tes vara meningslöst. Men vi har bara getts ett liv på denna jord, så vitt vi vet. Så varför inte ta vara på den enda chans vi vet att vi kommer få? Varför inte ha vårt korta liv på denna jord fylld av lycka? Varför se det negativa när vi kan välja att se det positiva? Och när vi sedan ska dö, är vi redo att dö.
Det finns alltför många meningslösa liv på vår jord. Folk som bara jobbar för sig själva och sin egen framgång. Människor som lever i illusionen att framgång ger lycka, en illusion vi skapat för oss själva. Vi jagar framgången, men man kan se det som att bestiga en kulle. Lyckan ligger på framgångens kulle. Så man springer upp för kullen för att fånga lyckan. Men när man kommer upp på kullen ser man att det finns en kulle till. Där finns lyckan. Så man springer upp på nästa kulle. Fan också, det fanns en till kulle bakom. Så fortsätter det.
Sanningen är tvärtom. Lycka föder framgång. När du är lycklig kommer allt komma till dig. Det är dit vi behöver komma. Det är då vi kan hjälpa andra och det är då vi kan leva ett rikt och meningsfullt liv. Den yttre världen reflekterar alltid vår inre värld. Så förbättra din inre värld för att förbättra din yttre värld. Det fungerar.
Jag vill påpeka; det här är inget snabbrecept till lycka jag försöker få fram. Jag påstår mig inte vara någon guru . Jag vill förmedla för er som mår dåligt att det finns hopp. Klarade jag det, klarar alla det. Men i slutändan är det bara du som kan hjälpa dig själv. Ingen annan.
De flesta av er kommer rata denna tråden som ännu en tråd där TS desperat försöker skapa sin egen lycka genom att hjälpa andra. En hippietråd som predikar kärlek och vårdslöshet. En som inte respekterar mentala sjukdomar som de det är. Ännu en egoist. Jag är dock fast besluten om att vi alla kan bryta sig ur våra negativa mönster om vi så bara önskar det av hela vårt hjärta. Det kommer kräva vilja och otroligt mycket kraft. Det går. Om min egoistiska handling kan hjälpa någon annan, är det då inte värt att vara egoistisk? Om det så bara hjälper en enda människa att ta ett pyttelitet steg att må bättre. Då har det varit värt det.
Jag vet hur det känns att vara ensam. Att inte känna att man passar in någonstans. Att se på alla människor som idioter. De som springer runt inne på nattklubben som idioter och dansar loss. De som går runt på pubrundan och skriker som om de vore kungar i världen.
Inser de inte själva hur meningslös deras jävla tillvaro är? De är en mänsklig varelse som har blivit slumpvis tilldelade en kropp och en hjärna att vara funktionell i ungefär 80 år och sedan dör de. Tillsammans med alla de andra miljarder människor som dött innan dem. Sen är de borta. Är det inte ironiskt hur de tror att de är kungar? Att alla egentligen arbetar för sig själva. Vi är egoistiska varelser. Vilka idioter.
Jag vet hur det känns att låta tankarna ta över en. Jag vet hur det känns att vara sängliggandes i dagar och bara gråta. Gråta över ensamheten och meningslösheten. Jag vet hur det känns att verkligen försökt kämpa för att vara lyckligare. För min familjs skull. Att släpa sig till gymmet. Släpa sig till skolan. Släpa sig till festen. Men överallt är det samma tankar. Det är bara tomt. Meningslöst. Hopplöst.
Jag vet hur det känns att se döden som den enda utvägen. Hur ska jag kunna leva i detta skalet i ytterligare 60 år och må såhär? Vad är poängen? Då kan jag väl lika gärna dö?
Ge inte upp. Det finns en väg ut. Du kan bli mästare över dina tankar. Du kan leva ett meningsfullt liv. Mening med livet är ett liv med mening. Meningen med livet är lycka. Det går att finna. Det är svårt. Men det går, det lovar jag.
Jag är fast övertygad om att det enda som ger mening till våra liv är då vi förbättrar andras liv. Att leva för att göra livet bättre för andra ger ditt liv en mening här på jorden. Det är det högsta syftet vi kan ha. När vi inspireras av ett högre syfte, ett fantastiskt projekt, bryter sig alla tankar ur våra bojor; vi överskrider våra begränsningar, medvetet expanderar i alla riktningar och vi befinner oss plötsligt i en ny, fantastisk och underbar värld. Slumrande krafter, förmågor och talanger väcks till liv och vi upptäcker att vår person är något större än vi någonsin kunnat drömma om.
Men för att kunna göra livet bättre för andra och för att leva ett liv med mening måste man först hjälpa sig själv. Hur kan man bry sig om andra om man inte ens bryr sig om sig själv? Hur kan man göra gott om man inte ens mår bra? Hur kan man älska någon annan om man inte ens älskar sig själv?
Steg ett är alltså att hjälpa dig själv. För att hjälpa dig själv måste du göra något annorlunda. Om du vill ha något du aldrig haft måste du göra något du aldrig har gjort. Våga utmana dig själv. Gör någonting som skakar om ditt liv. Bryt dina mönster. Åk någonstans, åk till ett läger för hemlösa. Slå sönder din Xbox. Med all den kunskap du har om meningslösheten på vår jord bör du kunna förstå detta absoluta faktum;
Det spelar INGEN roll vad människor utanför din närhetskrets tycker om dig. För de är ju meningslösa. Visst? Så varför gör du inte exakt vad fan du vill? Våga lita på dig själv. Våga vara dig själv.
Problemet ligger i att du försöker alltid bli som andra. Du vill vara cool, du vill imponera på andra, du vill se snygg ut för dem, du vill vara dem. Du har investerat så mycket tid i andra att du känner andra bättre än vad du känner dig själv. Du kan det sociala spelet bättre än du kan ditt eget spel. Så länge du följer andra, så länge du vill vara andra kommer du aldrig vara den bästa du kan bli.
Du kan, med hjälp av många metoder, lära dig att kontrollera dina tankar. Du kan välja att blockera negativa tankar. Du kan kontrollera dina tankar såpass väl att du kan helt och hållet utesluta alla dessa negativa tankar som trycker ner dig. Och ja, livet kanske kan tes vara meningslöst. Men vi har bara getts ett liv på denna jord, så vitt vi vet. Så varför inte ta vara på den enda chans vi vet att vi kommer få? Varför inte ha vårt korta liv på denna jord fylld av lycka? Varför se det negativa när vi kan välja att se det positiva? Och när vi sedan ska dö, är vi redo att dö.
Det finns alltför många meningslösa liv på vår jord. Folk som bara jobbar för sig själva och sin egen framgång. Människor som lever i illusionen att framgång ger lycka, en illusion vi skapat för oss själva. Vi jagar framgången, men man kan se det som att bestiga en kulle. Lyckan ligger på framgångens kulle. Så man springer upp för kullen för att fånga lyckan. Men när man kommer upp på kullen ser man att det finns en kulle till. Där finns lyckan. Så man springer upp på nästa kulle. Fan också, det fanns en till kulle bakom. Så fortsätter det.
Sanningen är tvärtom. Lycka föder framgång. När du är lycklig kommer allt komma till dig. Det är dit vi behöver komma. Det är då vi kan hjälpa andra och det är då vi kan leva ett rikt och meningsfullt liv. Den yttre världen reflekterar alltid vår inre värld. Så förbättra din inre värld för att förbättra din yttre värld. Det fungerar.
Jag vill påpeka; det här är inget snabbrecept till lycka jag försöker få fram. Jag påstår mig inte vara någon guru . Jag vill förmedla för er som mår dåligt att det finns hopp. Klarade jag det, klarar alla det. Men i slutändan är det bara du som kan hjälpa dig själv. Ingen annan.
De flesta av er kommer rata denna tråden som ännu en tråd där TS desperat försöker skapa sin egen lycka genom att hjälpa andra. En hippietråd som predikar kärlek och vårdslöshet. En som inte respekterar mentala sjukdomar som de det är. Ännu en egoist. Jag är dock fast besluten om att vi alla kan bryta sig ur våra negativa mönster om vi så bara önskar det av hela vårt hjärta. Det kommer kräva vilja och otroligt mycket kraft. Det går. Om min egoistiska handling kan hjälpa någon annan, är det då inte värt att vara egoistisk? Om det så bara hjälper en enda människa att ta ett pyttelitet steg att må bättre. Då har det varit värt det.
. I min mening.
