"Aggressiv" valp 12 veckor

Vi har köpt en weimaraner som vid 13 veckors ålder uppvisar ett aggressivt beteende. Detta bekymrar mig en del.

För det mesta är han en väldigt trevlig hund, vi har tränat inkallning och lite vardagslydnad vilket han klarar med bravur. Han kelar mer än gärna, är glad och full av energi i största allmänhet.

Vi har en stor och inhägnad trädgård på nästan 1ha där han får springa fritt. 2-3 ggr om dagen får han skogspromenad eller promenad med koppel + den tiden han får springa fritt i trädgården, ibland är vi med och ibland inte. Jag har möjlighet att jobba hemifrån så han har hittills aldrig behövt uppleva stressen av att vara ensam. Enligt mig har han hittills fått det ultimata hundlivet

Men han har som sagt uppvisat några sämre sidor.

Scenario 1:
Han smyger upp i soffan när jag inte ser, jag ertappar honom och säger med mörk röst att han ska hoppa ner. Det märks på hans reaktion att han förstår att han inte får vara i soffan. Ibland krälar han av soffan, men ibland får man knuffa ner honom. Väl nere på golvet så börjar han då ibland morra och bita i mina händer och ben. Ganska ordentligt(vilket såren på mina händer vittnar om).

Scenario 2:
Han leker och biter på saker som inte tillhör honom. Det kan vara en fjärrkontroll, nåt av barnens kläder el dylikt. Jag går fram till honom och lugnt men bestämt tar saken ifrån honom. Redan när jag börjar närma mig så börjar han morra så grovt han kan, när jag sedan böjer mig ner för att ta saken så övergår det till skällande och bitande. Jag står dock på mig och tar saken ändå, även fast jag blir biten. Han kan då börja följa efter mig och fortsätta med sina "attacker".

Vissa säger att en valp inte kan vara aggressiv och att allt är på lek. Jag kan dock inte tolka hans beteende på annat sätt än aggressivt. Han kan bitas även när man leker (som valpar gör) men det är inte alls på samma sätt.

Jag har testat följande metoder :

1. Hålla ner honom på golvet och tvinga honom till underkastelse - jag har provat ett par ggr och jag personligen gillar inte denna metod. Han sprattlar och bits, gränsen till regelrätt prygel känns obehagligt nära eftersom jag måste hålla honom ganska hårt. Det kanske fungerar på vissa hundar men det känns som vi backar våran relation när jag gör detta.

2. Ignorera honom - Han slutar inte för det, detta resulterar i att han försöker hoppa upp i soffan / fåtöljen igen även fast jag sitter där. Jag knuffar ner honom, sen är det bara att börja om. Det gör dessutom ont när han bits.

3. Avleda hans uppmärksamhet - Genom att ge han en tuggleksak att bita i, detta fungerar i några sekunder men sen är han "på att igen".

4. Stänga in honom i en hage och vänta utanför hagen till han har lugnat sig - Detta tvingar ju honom att avbryta sig beteende. Men det märks att han lider, han piper och försöker ta sig ut. De gånger jag har gjort detta har han efter otaliga utbrytningsförsök slutat "bete sig" och lagt sig på golvet och somnat.

5. Lyfta upp honom - Detta har hittills fungerat klart bäst. Jag helt enkelt lyfter upp honom i famnen och står där tills han slutar upp med bitförsök och sprattel eller börjar slicka på mig. Detta känns mer som en kärleksfull uppfostringsmetod och jag upplever inte att han far illa eller att det försämrar relationen, snarare tvärtom.
Efter jag har släppt honom så låter jag han vara i några minuter. Därefter brukar han bli "snäll" igen(tills nästa gång!). Detta kommer ju dock inte fungera i all evighet. Weimaraner är ganska stora hundar

Jag skulle inte kalla mig van hundägare men jag har vuxit upp med tax, golden retriever och schäfer. Men det var innan jag hade flyttat hemifrån och hade inte huvudansvaret för hundens uppfostran. Dessa hundar har aldrig nånsin visat detta beteendet.

Är det nån som har erfarenhet av detta och lyckats få ordning på hunden? Någon ytterligare metod att ta till? Tips välkomnas

När han morrar åt dig tryck ner han på golvet o bit han i nacken och morra åt han. Gjorde så ett flertal gånger åt förra valpen för att visa vem som bestämmer. Ända tills han blir lugn och inte vill resa sig. Valpar brukar gnälla hjärtskärande men denna behandling klarar dom av utan problem då dens biologiska mamma gör så.

Varför inte bara låta han vara i soffan? Kan tyckas som att ge efter. Jag tänker så här dock. Soffan är en plats där du själv hänger mycket och din hund vill vara där du är, samt är det, precis som för människor, bekvämt för hund att ha en soffa att tillgå. Soffan är alltså en jävligt bra plats att knyta an till din hund, istället för att vara en plats där han är förbjuden att vara. Hundar umgås och skapar band även i viloläge. Tror man vinner mer på att låta sin hund vara i soffan helt enkelt. Soffan är skitbra helt enkelt. Många hundägare är så jävla anala med allting och gör problem av allt möjligt i onödan och skapar gränser för sakens skull. En weimaraner är en hundras, som jag fattar det, som oftast knyter an till en eller ett fåtal personer, så se häng i soffan som ett guldläge. Men du gör ju så klart som du vill.

Hur gör du när du tar grejer som han tagit som han inte får? Sliter du och drar triggar det mest hunden att svara med samma mynt är min erfarnhet. Lugna hunden, var lugn och metodisk när du tar saken, och ha gärna något annat i utbyte som den får bita i, godis eller leksak. Har hunden inget att tjäna på att släppa saken blir det hela skitsvårt. Hundar är opportunister och även om man vill tror sig vara herre på täppan så gör hunden det den finner mest lust eller gagn av. Som hundägare är man hela tiden utsatt för omgivande konkurrens för att få hunden uppmärksam. Rikta hundens uppmärksamhet mot någon som är roligare än vad den just då håller på med. Kan vara skitsvårt och finna ut vad det kan vara, men med detta blir också du en resurs som för hunden blir väl värd att lyssnas på istället för att motarbetas.

Nej, jag tror inte din hund kommer vara sån där för evigt. Det mesta valpgrejer växer de ju ifrån. Weimaraner är väl dock envisa som synden, men tycker att de som har just den rasen också finner det charmigt och tar det goda med det onda.

Skitbra tips! Speciellt om han vill ha en riktigt dålig relation till sin hund genom att använda stenåldersmetoder.

Vissa valpar är såhär. Att trycka ner eller ryta åt valpen är inte speciellt konstruktivt. Ignorera, avled eller sätt honom i "timeout" istället. Att hålla honom i famnen tills han lugnar ner sig är också helt ok. Bättre att berömma när han gör rätt än att straffa när han gör fel. Har själv haft en fullkomligt odräglig valp som blivit en underbar vuxen med "snälla" metoder. Det kommer att löna sig i längden.

Läs gärna detta om du inte har läst det tidigare:
http://dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen/
http://www.perjensen.se/etologi/fran...gsmetoder.html

Som Ålen säger använd byteshandel. Om valpen har något den inte får ha så byt med något bättre, en älskad leksak eller något gott och säg vänligt "Tack" eller "Loss" till exempel. Det blir ett utmärkt träningstillfälle för framtiden!

Sen, försök att strunta i de saker som inte är superviktiga för dig. Onödigt att ta konflikt om man inte behöver, det försämrar bara er relation.

Edit: Tillägg

Din valp är inte aggressiv,det är snarare en sund valp med normalt valpbeteende. En valp som provar sig fram.
Att trycka ner/hålla ner valpen gör er relation sämre och det bör ni undvika.

Som någon skrev,varför inte låta han vara i soffan? Gör ett hörn till hans,lägg dit nån filt om det är hundhår ni är rädd för.

Finns en valpbok som Fredrik Sten skrivit,den kanske kan hjälpa?

Nej,deras mamma gör inte så. Tiken tvingar aldrig valpen till något med våld.
En människa kan aldrig behandla en hund,som hundar gör sinsemellan.

Det "aggressiva" kommer gå över med tiden. Tänk valpen som ett småbarn som bjäbbar emot. Det är en naturlig fas och du slösar bara energi som du istället skulle kunna lägga på relationsbyggande aktiviteter.

Gör inte misstaget att lyssna på idioter som tror att dominans leder till att hunden respekterar dig. Det ökar bara distansen mellan dig och din hund och gör er relation riktigt tråkig.

Ja det tål att tänkas på. Vi har en fåtölj som är ganska sliten, han skulle kunna få vara i den. En kompromiss.

I så fall kanske en strategi skulle kunna vara att lära honom hoppa upp i just den fåtöljen? Så att han på kommando kan hoppa upp och ner från den, men att den även får användas när jag inte är där.


Går fram till honom och helt enkelt tar saken, oftast utan att säga nåt. Han verkar förstå att jag tänker ta saken och han släpper oftast, men under morr/skäll/bit protester.

Om han håller fast så särar jag på käkarna med händerna genom att ta i överkäken. Jag gör mitt bästa för att inte verka stressad, jag förväntar mig ett bett. Ibland har jag med mig nåt i utbyte och ibland inte.
När jag har tagit saken och han fortsätter så har jag använt någon av ovan metoder. De senaste 2 dagarna endast upplyftning för jag tycker det funkar bäst.

Vi får väl se, om han fortsätter på samma bana så ska jag prova med avledningsmanöver istället. Som du säger ge han nåt roligare.

Ingen av de valpar jag bott tillsammans med tidigare har betett sig såhär, inte heller någon av mina vänners hundar när de var valpar. Det är inte konstigt att en valp försöker hoppa upp i möbler, men det är just aggressionen som jag inte har sett tidigare.

Jag tror att det är ett ovanligt beteende men inte unikt. Han är helt enkelt mer benägen att hävda sin vilja, som individ.

Att tex lyfta upp hunden som jag gör är ju också en slags dominanshandling. Jag fråntar honom friheten att röra sig.

När vi bar ute tidigare idag så ville jag att vi skulle kasta boll, men han riktade sin uppmärksamhet mot sitt märgben istället. Jag tog ifrån honom märgbenet OCH inget morr alls. Kändes som en stor seger . Dock så är ju även detta en solklar dominanshandling från min sida. Därefter hade vi ca 20 väldigt trevliga minuter med bollkastning och "hitta husse" leken.

Man måste ju dominera hunden på nåt sätt när den gör oacceptabla saker. Däremot behöver man inte dominera honom med våld.