Inställning för att bli framgångsrik?

Hej Flashback,

Som titeln lyder så skulle jag alltså vilja veta vad ni tror är avgörande för att bli riktigt framgångsrik? Självfallet så är utbildning en stor del, men jag är lite ute efter att veta hur man statistiskt sätt bör bete sig för att bli framgångsrik?

Tänker inte på någon sätt återskapa min person efter en framgångsrik stereotyp, vill bara se en diskussion om vad som utnämner en framgångsrik person från andra.

Jobbar hårdare än andra.

Självfallet så är detta en solklar faktor, men gäller den verkligen om man sliter på ett lager(eller liknande) utan utvecklingsmöjligheter?

Varför är utbildning självfallet?

Det är förvånansvärt många framgångsrika människor som valt att fullständigt gå sin egen väg istället för den som förväntas leda till framgång och en strålande karriär baserat på någon utbildning.

Varken Richard Branson, Bill Gates eller Ingvar Kamprad har några utbildningar att tala om men de är samtliga extremt framgångsrika...

Vad du behöver är snarare en drivkraft utöver det vanliga; en tro på dig själv och dina idéer; förmågan att fatta "rätt" beslut i rätt situation; ett tankesätt samt en produkt/kvalitet som skiljer ut dig från den grå massan.

Utbildning är inte alltid självklart, men statistisk sätt så är jag ganska säker på att man har en större chans att bli framgångsrik med en utbildning än utan, annars håller jag med dig på resten av punkterna.

Framgång kan mätas på många olika sätt. Men min historia passar nog in i detta:
För 10 år sedan arbetade jag i en videouthyrningsbutik med slav-lön. I dag är jag regionansvarig chef i ett stort företag, och är över 20 år yngre än mina kollegor på samma nivå.

Ingen universitetsexamen, men däremot har jag gått ett antal enstaka kurser inom ledarskap, förändringsledning etc.

Ta vara på möjligheterna: Hunger efter utveckling, och vilja att släppa tryggheten från tidigare arbete bakom sig för att ta chanser framåt. Varje gång, förutom senast, har jag sagt upp mig utan att ha något nytt jobb klart efteråt. Ibland är bästa sättet att lära sig flygning helt enkelt att hoppa över klippkanten. Ingen vill väl stå och stampa på samma ruta i decennier?

Inställning: Målmedveten och nytänkande. Bidra med visioner om hur man kan förbättra en potentiell arbetsgivares verksamhet inom realistiska ramar. Viktigt sen att även kunna följa upp och leverera resultat till det man säger sig kunna uträtta.

Mognad & Intellekt: Ska man arbeta som chef är det till klar fördel om man utstrålar pondus och säkerhet i sig själv. Analytisk, logisk i sitt handlande och strukturerad. Jag har genom alla år tyckt att det är roligt att lösa iq-tester i söndagsbilagorna. Ta avvägda beslut om vad som behöver göras, prioritera & rationalisera arbetet, och ge alltid tydliga och raka besked. Inget flams.

Erfarenhet & Marknadsföring: Jobbat 6 år inom branschen och fått uppemot 5 referenspersoner och 10 rekommendationsbrev från alla möjliga chefer som jag jobbat med under den här tiden. Utför arbetsuppgifterna bättre än någon annan - även om det handlar om att hämta posten eller skura golven. Visar framfötterna och gör min omgivning (och chefer) medvetna om att jag har ambitioner om att arbeta mig uppåt i verksamheten. Har varit guld värt att ha detta ess med sig i bakfickan när man efter x år började få följa med toppchefer på lunch, som redan har en bild av en som bra och ambitiös medarbetare.

Självklart har ovanstående ingen direkt koppling till om man är framgångsrik eller inte. Men i varje fall i mitt fall och i min bransch så är det framför allt just dessa faktorer som tagit mig från botten till nära toppen av vad jag tror mig kunna uppnå när i livet.

Generellt sett (och detta gäller för såväl hög- som lågutbildade):

1. Få tummen ur! De flesta storslagna idéer lämnar sällan planeringsstadiet. Alla "typiska" företagare jag träffat (är själv en "typisk" löntagare/arbetare) är att de varit spontana, haft jävlar anamma och vågat ta risker. Bättre att skjuta från höften än att inte skjuta alls.

Man blir nästan förvånad över hur pass "dåligt planerade" många rätt framgångsrika företag varit från början (sen är ju begreppet framgång relativt). Många företag har en "ADHD-ig" VD/grundare som bara kört i 110 knyck från start. Jag tror man måste vara lite sådan för att lyckas. En "doer" helt enkelt. Vi andra tänker helt enkelt för mycket, snöar in oss på detaljer och får aldrig tummen ur.

2.
Som tidigare skrevs, kommer man sällan undan hårt arbete om man vill slå sig fram. Att sköta en firma är ett hästjobb som du inte kan "stämpla ut" från. Inget för den introverte då nätverk och kontakter är A och O. Hur man än vrider och vänder på det, kommer man inte ifrån det faktum att man måste vara en säljare, vilket tär på krafterna om du är introvert.

3. Nätverkande, som nämnt ovan. De flesta verkar tro att man ska börja med att hyra kontor, köpa in maskiner etc. Nej, nej, nej - du börjar med att skaffa presumtiva kunder! Utan nätverk - starta inte eget! Därför måste du vara extrovert alternativt veta vad du gör, vilket för oss till punkt 4...

4. Kompetens och erfarenhet. Ju mer du kan om det du ska utföra, desto större sannolikhet för framgång. Ge ett säkert intryck av att du alltid vet vad du snackar om och att du har full kontroll, även om du kanske inte har det.

Ovanstående punkter bygger på mina erfarenheter av möten med grundare av små/mellanstora bolag. Dom tjänar bra men gudarna ska veta att dom får jobba för pengarna. Glöm 40 h/vecka. Dock verkar dom gilla det - ett karaktärsdrag!

Jobba effektivt
Var hänsynslös
Lägg inte tid på saker som inte gynnar ditt mål

Dessa "slog" också igenom för +30 år sedan också. Det är ett helt annat klimat i arbetslivet idag och det krävs mycket mer för att få en chans. Visst finns det många sätt att lyckas även idag men vill ändå påstå att det är bra mycket svårare idag än för 20-40 år sedan.

TS: det krävs hårt men smart jobb och en jäkla massa tur samt lyckan att ha medfödd intelligens alternativt känna rätt människor och vara på rätt plats vid rätt tillfälle.

Du får börja med att definiera vad du menar med "riktigt framgångsrik". Pratar vi här om att bli miljardär eller pratar vi om en förmögenhet på kanske 10-20 miljoner?

För att bli miljardär krävs en hel del risktagande. För varje Kamrad, Gates och Branson finns det ett antal som inte grejade det, men dessa hör vi sällan om.

För att bygga upp en mindre förmögenhet funkar det med en mer konservativ strategi. T.ex. kan man utbilda sig inom ett välbetalt yrke och bli riktigt bra på det man gör och på så sätt bygga upp en förmögenhet, men det funkar inte som strategi om målet är att bli miljardär.
Bill Gates var student på Harvard men hoppade av. För att ens komma in på den skolan krävs en väldig massa studier (han hade bl.a. 1590 poäng av 1600 möjliga på SAT).

Kamprad visade tidigt ett väldigt driv. Hans tidiga liv påminner mycket om Bert Karlssons.

Ganska stor skillnad på arbetsklimatet då jämfört med nu, och blir bara svårare och svårare att konkurrera med storföretagen. Det är nog ett måste att fixa en fin utbildning till att börja med för att kunna bli framgångsrik.

Att Bill Gates och Kamprad har blivit så rika utan utbildning är givetvis imponerande oavsett när de ''slog igenom''. Men hur många har egentligen gjort den bedriften? Ytterst få, de flesta framgångsrika har trots allt fina utbildningar, så för att öka chansen rejält för att själv bli framgångsrik så bör man utbilda sig!

Vilket trams. Klart att en utbildning är ett bra sätt att nå världslig framgångsrik, allt annat är ju bara WT-skitsnack.

Bill Gates hade förövrigt en utbildning, även om han inte hade en examen.